Tisdag 9 februari 2010
LevaPubl:080727
Jag gillar inte kulturell terrorism
KULTUR. Författarna i Uppsala tvingas leva i ett kulturellt och ekonomiskt getto. Svensk kultursyn är förändrad. Kändisskap är det som gäller och ingen verkar bry sig om kvalitetslitteratur. Vi behöver ett genuint mångkulturellt Sverige! skriver
Bo Gustavsson.
Bo Gustavsson.
Läs upp
Skriv ut
Skicka
Dela
Är det fint att vara Uppsalaförfattare? Knappast. Uppsala har erbjudit en fristad åt den bangladeshiska författarinnan Taslima Nasrin. Det är mycket lovvärt. Men samtidigt behandlas stadens egna författare på ett väldigt styvmoderligt vis.
I sin debattartikel 16/7 satte Ola Larsmo fingret på denna ömma punkt. Faktum är att inte mycket görs för författarna i Uppsala. Det finns inga fora för ett naturligt möte mellan författare och publik och det förs ingen litterär debatt eller diskussion i staden.
Varför inte inrätta en permanent författarscen på Stadsteatern i likhet med den internationella författarscenen på Kulturhuset i Stockholm?
Uppsala må vara en av Sveriges författartätaste städer, men författarna själva tvingas leva i ett slags intellektuellt och ekonomiskt getto.
Inga pengar, ingen status, ingen framtid finns i litteraturen. Hur ska då viktig litteratur kunna skapas i Uppsala? Inte kan det ske genom att starta ett nytt bibliotek i Gränby eller att fira Gösta Knutssons 100-årsjubileum under Kulturnatten, som Jan-Erik Wikström menar i en artikel i UNT den 21 juli.
Tyvärr är Uppsala inte unik utan bilden är i stort sett densamma i hela landet.
Litteraturen har under det senaste decenniet marginaliserats i vårt samhälle till en sorts icke-existens.
Det räcker med att slå upp en dagstidning för att inse detta faktum. På kultursidorna skrivs det spaltmeter efter spaltmeter om populärkulturens olika yttringar, framför allt tv, film och musik. Hur mycket har det egentligen inte tjatats senaste tiden om Sex and the city? Litteraturen sägs det inte mycket om.
I våras gav jag och Magnus Ringgren ut en volym med översättningar av den amerikanske poeten Robert Bly, som ju är en internationellt känd författare. Hittills har vi fått fyra (!) recensioner: en i Svenska Dagbladet, en blänkare i Aftonbladet och två i landsortstidningar. Det är allt! Bryr sig ingen längre om kvalitetslitteratur här i landet?
Och när jag ger ut en ny bok förväntar jag mig inte mer än en total tystnad till ackompanjemang av några få recensioner. Det har ingenting att göra med om jag skriver bra eller dåligt, utan det beror på en mycket större problematik.
Det här fenomenet är et utslag av en förändrad kultursyn. Kultur nu för tiden reduceras till populärkultur punkt slut. Punkt slut!
Kändisskap är det som gäller. Om man inte är en kändis är man ingen, men alla kan ju inte vara Jan Guillou eller Henning Mankell. Då skulle litteraturen dö ut, men den är kanske redan död här i Sverige. Det behövs helt enkelt en ny kulturpolitik inte bara från politikerna i Uppsala utan på riksnivå.
Det pratas mycket om vikten av ett mångkulturellt Sverige, och då avses vanligtvis integrationspolitiken. Men vikten av mångkultur gäller också på kulturens område.
Om genrerna reduceras till populärkulturens har vi en fascistoid enkultur. Jag har inget emot populärkulturen, men jag tycker inte om kulturell terrorism.
Litteratur är långsamhetens och reflexionens konst, och det väl just det som är problemet i ett samhälle som premierar snabbkonsumtion av kulturprodukter. Vi behöver litteraturen för att påminna oss om att vi är självständigt tänkande och förnimmande individer.
Den massmediala kultur som tagit över kulturlivet vill inte ha självständigt tänkande och förnimmande individer. Allt den vill ha är okritiska kulturkonsumenter.
Egentligen är litteraturens ställning i vårt samhälle en demokratifråga: där litteraturen gynnas och frodas där råder sann demokrati. Politiker bryr sig om vad deras väljare bryr sig om, men deras väljare bryr sig i regel om vad deras politiker säger är viktigt.
På något sätt hamnar kulturen alltid utanför den politiska agendan över viktiga frågor. Vi författare får väl strejka och ta fajten för en ändrad kultursyn och en ny kulturpolitik, vars syfte är ett genuint mångkulturellt Sverige både här i Uppsala och i resten av landet.
Litteratur är inte konsumtion utan en odling av själen.
Detta är ett upprop för förbättrade villkor för författare i Uppsala. Vi tar fajten!
I sin debattartikel 16/7 satte Ola Larsmo fingret på denna ömma punkt. Faktum är att inte mycket görs för författarna i Uppsala. Det finns inga fora för ett naturligt möte mellan författare och publik och det förs ingen litterär debatt eller diskussion i staden.
Varför inte inrätta en permanent författarscen på Stadsteatern i likhet med den internationella författarscenen på Kulturhuset i Stockholm?
Uppsala må vara en av Sveriges författartätaste städer, men författarna själva tvingas leva i ett slags intellektuellt och ekonomiskt getto.
Inga pengar, ingen status, ingen framtid finns i litteraturen. Hur ska då viktig litteratur kunna skapas i Uppsala? Inte kan det ske genom att starta ett nytt bibliotek i Gränby eller att fira Gösta Knutssons 100-årsjubileum under Kulturnatten, som Jan-Erik Wikström menar i en artikel i UNT den 21 juli.
Tyvärr är Uppsala inte unik utan bilden är i stort sett densamma i hela landet.
Litteraturen har under det senaste decenniet marginaliserats i vårt samhälle till en sorts icke-existens.
Det räcker med att slå upp en dagstidning för att inse detta faktum. På kultursidorna skrivs det spaltmeter efter spaltmeter om populärkulturens olika yttringar, framför allt tv, film och musik. Hur mycket har det egentligen inte tjatats senaste tiden om Sex and the city? Litteraturen sägs det inte mycket om.
I våras gav jag och Magnus Ringgren ut en volym med översättningar av den amerikanske poeten Robert Bly, som ju är en internationellt känd författare. Hittills har vi fått fyra (!) recensioner: en i Svenska Dagbladet, en blänkare i Aftonbladet och två i landsortstidningar. Det är allt! Bryr sig ingen längre om kvalitetslitteratur här i landet?
Och när jag ger ut en ny bok förväntar jag mig inte mer än en total tystnad till ackompanjemang av några få recensioner. Det har ingenting att göra med om jag skriver bra eller dåligt, utan det beror på en mycket större problematik.
Det här fenomenet är et utslag av en förändrad kultursyn. Kultur nu för tiden reduceras till populärkultur punkt slut. Punkt slut!
Kändisskap är det som gäller. Om man inte är en kändis är man ingen, men alla kan ju inte vara Jan Guillou eller Henning Mankell. Då skulle litteraturen dö ut, men den är kanske redan död här i Sverige. Det behövs helt enkelt en ny kulturpolitik inte bara från politikerna i Uppsala utan på riksnivå.
Det pratas mycket om vikten av ett mångkulturellt Sverige, och då avses vanligtvis integrationspolitiken. Men vikten av mångkultur gäller också på kulturens område.
Om genrerna reduceras till populärkulturens har vi en fascistoid enkultur. Jag har inget emot populärkulturen, men jag tycker inte om kulturell terrorism.
Litteratur är långsamhetens och reflexionens konst, och det väl just det som är problemet i ett samhälle som premierar snabbkonsumtion av kulturprodukter. Vi behöver litteraturen för att påminna oss om att vi är självständigt tänkande och förnimmande individer.
Den massmediala kultur som tagit över kulturlivet vill inte ha självständigt tänkande och förnimmande individer. Allt den vill ha är okritiska kulturkonsumenter.
Egentligen är litteraturens ställning i vårt samhälle en demokratifråga: där litteraturen gynnas och frodas där råder sann demokrati. Politiker bryr sig om vad deras väljare bryr sig om, men deras väljare bryr sig i regel om vad deras politiker säger är viktigt.
På något sätt hamnar kulturen alltid utanför den politiska agendan över viktiga frågor. Vi författare får väl strejka och ta fajten för en ändrad kultursyn och en ny kulturpolitik, vars syfte är ett genuint mångkulturellt Sverige både här i Uppsala och i resten av landet.
Litteratur är inte konsumtion utan en odling av själen.
Detta är ett upprop för förbättrade villkor för författare i Uppsala. Vi tar fajten!
Bo Gustavsson
författare
UNT 26/7 2008
författare
UNT 26/7 2008
Alliansen ignorerar föräldrar
Inget beslut om Forsmarks berg
Enköping - historielös stad
Läs mer: Stadsmiljön i Uppsala
Ändra Östersjöns räddningsplan
Läs mer: Vad gör vi med jorden?
Uppsala kan bli nya flaskhalsen
Urholkad Las kräver ny modell
Gör om forskarnas karriärsystem
Vi måste samarbeta om skogen
Läs mer: Vad gör vi med jorden?
Dagens debattartiklar
00:01 Inget beslut om Forsmarks berg »
00:01 Alliansen ignorerar föräldrar »
Mer på UNT.se
REGLER FÖR DEBATTARTIKLAR
Läs vilka regler som gäller för debattartiklar på Åsikt Uppsala. »KONTAKT
DebattredaktörMaria Ripenberg
E-post: debatt@unt.se
Annons
Sök bland tusentals recept i UNT:s kokbok. 
Prenumerera på nyhetsbrevet från unt.se 
Gillar du golf? Titta in på UNT:s golfsajt 
Hur bra är du på sudoku?
Nyheter
19:05 Älgolycka vid Ramstalund18:08 Uppsävja skola vann frågefinal
17:57 Tusen barn på idrottsfritids
17:05 Apotek i Heby kan bli privatägt
17:00 Fängelse för sexövergrepp
16:48 Konferens om stadsutveckling
15:49 Uppsägningar klara på UNT
14:55 Politiker dömd för grov förskingring
13:50 Tre män gripna för dödsskjutning
13:32 Ny gymnasiemässa i Uppsala
11:00 Unga gillar sina fritidsgårdar
10:54 Styrande i länet kräver svar om tåg
Kultur & Nöje
15:32 Neil Dudgeon tar över i Midsomer15:19 Nya namn till årets Tupp
13:11 Big Comedy ger skrattgaranti
11:52 Colin Firth i sitt livs roll
11:40 Fokus på Polanski trots frånvaro
Sport
15:22 Eskhult: Det känns inget vidare15:05 Magnus Wikman ny förbundskapten
08:00 Gaddefors testas inför matchen
22:30 SSL-lagen vill inte ha upp fler lag från stan
Vad fick grannen ge för sitt hus? Hela listan med lagfarter. 
Köp dagens UNT som e-tidning. 
Har någon i bekantskapskretsen gift sig? 
Sök bland aktuella evenemang.
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är förbjuden.
