Beroendeframkallande fickmonster

Pokémon kan mycket väl vara en av tidernas smartast utnyttjade varumärken. Sedan originalet släpptes i Japan, för 13 år sedan (det tog dock ytterligare tre år innan originalspelet lanserades i Europa) har närmare 190 miljoner Pokémon-spel sålts världen över. Bara Mario-serien är bättre i Nintendos egna stall. Och då har men inte räknat in allt Kyoto-företaget tjänat på anime-serier, samlarkort och leksaker. I skenet av detta är det lätt att bli lite cynisk när man sätter sig med den senaste versionen av fickmonstersamlarserien nummer ett (Pokémon är egentligen en ihopskrivning av Pocket Monster, som spelserien heter i Japan). Men det dröjer inte länge innan man inser att det ryms ett förvånansvärt bra spel innanför det röda-vita skalet.

Pokémon Platinum Version är en trimmad upplaga av Pokémon Diamond och Pokémon Pearl, två spel som släpptes för två år sedan. För den som redan spelat de äldre versionerna kommer det mesta att vara sig likt. De största skillnaderna finns i den så kallade Distortion World (som är en slags plattformspussel-värld), The Battle Frontier (med fem stycken arenaliknande tävlingsplatser) och Wi-Fi Plazan (där man kan delta i minispel över nätet). Manuset har också det fått några små förändringar.

Med 59 nya Pokémon-arter, någonstans mellan 30 och 50 speltimmar i huvudäventyret och ett spelsystem som blivit ytterligare lite förbättrat gentemot de äldre versionerna är det här naturligtvis ett måste för alla som har ett intresse av att samla och träna de stridande små krabaterna. Ett beroendeframkallande (på det bra sättet) och överraskande djupt spel som lämpar sig för alla åldrar.