Måndag 8 februari 2010
Leva
| Ledarloggen | Ledarsidan | Om UNT:s ledare |
Ledarloggen
Publicerad:2010-02-08 14:28 ABF kraxar falskt
I morgon 9 februari anordnar ABF i Malmö, i samarbete med Efter Arbetet, ett seminarium kallat "Jakten på de sjuka". Med samma flåsigt skräckuppiskande vokabulär som på senare tid använts av röd-gröna politiker och många "opartiska" journalister, och som skapat betydligt mer oro bland människor än vad som någonsin varit befogat, beskriver de bakgrunden till evenemanget.
I annonsen kan man läsa att "alltfler" sjukskrivna sedan årsskiftet tvingas ställa sig till arbetsmarknadens förfogande "även om de är dödssjuka". De slår fast att det är regeringens sjukförsäkringsreform - inte olyckskorpar som de själva och många journalister - som skapat "kaos och osäkerhet" om vilka regler som gäller. "Hur kunde det bli så här - och vilka är alternativen?" frågar man sig förnumstigt. ABF och Efter Arbetethänger uppenbarligen inte med i svängarna - eller så vill man inte, felaktigheterna har ju hittills fungerat utmärkt som politiskt bränsle. Men när Rapport för ett tag sedan följde upp den hätska debatten om "stupstockar" och "skottpengar på sjuka" visade det sig ju att bedömningen av cancersjukas arbetsförmåga inte hade blivit hårdare med de nya sjukförsäkringsreglerna. Man konstaterade också att regeringens komplettering av lagstiftningen egentligen var onödig. Tre cancersjuka kvinnor intervjuades. Hos dem rådde varken kaos eller osäkerhet. Alla ansåg att de fått korrekta bedömningar och utmärkt bemötande av både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Ingen av dem har tvingats arbeta ett uns mer än vad de klarar, och de var mycket nöjda med den hjälp de fått: "Det var mycket bättre än jag hade väntat mig", sade en av kvinnorna. Ja, ABF och Efter Arbetet. Hur kunde det bli så här - och vilka är alternativen? Av: Maria Ripenberg |
Publicerad:2010-02-08 13:07 I papperskorgen med den fria rörligheten
Hur många principer är Miljöpartiet egentligen berett att ge upp bara för några åtråvärda statsrådsposter? Det var inte länge sedan partiet gjorde upp med alliansen om arbetskraftsinvandring. MP och de borgerliga partierna förenades i sin syn på fri rörlighet. Men med dagens utspel på SvD Brännpunkt tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet sätter man fackföreningsrörelsens intressen framför individens möjlighet att söka anställning över nationsgränserna.
De tre artikelförfattarna, Sven-Erik Österberg (S), Josefin Brink (V) och Ulf Holm (MP), är mycket tydliga med att löntagarnas villkor går före den fria rörligheten. Löntagarnas villkor som i det här fallet ska läsas som fackförbundens inflytande. Den proposition från regeringen som kritiseras för att leda till lönedumpning innebär ingenting annat än att det i dag oklara läget regleras och att utländsk arbetskraft garanteras arbetsvillkor motsvarande centrala branschavtal. Det här får förstås konsekvenser - för den utländska arbetskraft som nu inte riskerar utnyttjas i ett arbetsrättsligt limbo och för facket som inte kan upprepa sitt Vaxholmsagerande. Det är svårt att se artikeln på Brännpunkt som annat än ett beställningsjobb från LO-borgen. Att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet glatt bidrar med namnunderskrifter är lätt att förstå, men Miljöpartiet? Var principen om fri rörlighet inte viktigare än att den kunde bytas mot några eventuella statsrådsposter? Av: Karl Rydå |
Publicerad:2010-02-08 11:11 Och vad tycker DN?
Två svenska officerare har dödats och en svensk soldat har skadats i Afghanistan. Det är ett naturligt tillfälle för varje tidning att på ledarplats diskutera den svenska närvaron i Afghanistan. I UNT ägnar vi en del av morgondagens ledarsida åt detta ämne.
Dagens Nyheter har hittills, i likhet med de flesta tidningar och sex av sju riksdagspartier, varit för den svenska insatsen. Men i dag finns på DN:s ledarsida ett kort stick där ledarskribenten Henrik Berggren i jag-form skriver att Sverige bör lämna Afghanistan (texten kan inte länkas). Så kan man självklart tycka. Men vad betyder det? Har Berggren med dessa korta rader som inte ens kan läsas på dn.se ändrat tidningens linje? Vad han själv tycker är tydligt och fullt respektabelt, men vad tycker Dagens Nyheter? Den frågan behöver inte ställas om Expressen. Där finns en ledare (osignerad) med rubriken Stöd soldaterna. Problemet med Expressen är ett annat. Där drivs opinionsbioldning med full kraft också på nyhetsplats. Tidningens förstasida har rubriken Hjältar och ägnas helt åt Afghanistan och de två döda officerarna. Inne i tidningen ägnas händelsen 12 helsidor. Den får ungefär lika stort utrymme i Aftonbladet - men utan någon motsvarighet till Expressens förstasida. Varje tidning gör som den vill. Den som läser UNT kan utgå från två saker. Dels att tidningens åsikter uttrycks på ledarsidan och inte på nyhetssidorna. Dels att det som står på ledarsidan i form av såväl osignerade som signerade ledartexter uttrycker den hållning som den politiska redaktionen kommit fram till efter en diskussion där olika alternativ och deras konsekvenser vägts mot varandra och relaterats till tidningens traditioner och liberala orientering. Läsarna ska veta vad UNT tycker och samtidigt känna sig trygga med att nyhetsbevakningen ska präglas av strävan efter saklighet och opartiskhet. Av: Håkan Holmberg |
Publicerad:2010-02-05 15:53 Hur grovt som helst
Centerns Ungdomsförbund har anmält Arbetarbladet och Västerbottens Folkblad till Pressombudsmannen för att tidningarna på ledarplats hittat på ett uttalande av CUF:s förbundsordförande Magnus Andersson.
PO struntar väl antagligen i detta - ledarkommentarer brukar normalt inte prövas och Västerbottens Folkblad har nu bett om ursäkt och lite inlindat hänvisat till Arbetarbladet som man tydligen trodde på. Men denna tidnings tilltag att fritt ur tomma luften uppfinna ett uttalande av en politisk moståndare går ändå över alla gränser för hur politisk debatt bör bedrivas. I det påhittade uttalandet påstås Andersson säga att folk som fyllt 40 ska hålla sig borta från arbetsmarknaden. Det är tyvärr lätt att associera till en ledare av Aftonbladets politiska chefredaktör Helle Klein som frågar när regeringen tänker införa licensjakt på sjuka. Vad tror man att man uppnår med propaganda på så grov nivå? Det enda som sker är förmodligen att ett antal väljare vägrar att i fortsättningen lyssna alls på politisk debatt. Övertrampen är inte förbehållna den ena sidan. På Newsmill skrev Alexander Bard tillsammans med Jan Söderqvist om påstådda paralleller mellan Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna. Texten vidarebefordrades förtjust av ett nätverk som kallar sig Alliansens vänner. Men hur mycket man än ogillar Socialdemokraterna så är detta parti obestridligen demokratiskt medan Sverigedemokraterna har sin bakgrund i den öppna nazismen. Att Jimmie Åkesson lägger sig intill socialdemokraternas språkbruk genom att använda ord som "folkhem" kan faktiskt inte Socialdemokraterna lastas för. Och i Åkessons fall är det lätt att se att den egentliga inspirationen kommer från den nationella högern under 1900-talets början - där chefsideologen Rudolf Kjellén i själva verket lanserade just begreppet "folkhem" långt innan det började användas av andra. Vill man kompromettera det regeringsalternativ man håller på så har man hittat ett oslagbart sätt. Alliansens vänner bör se upp med vad man vidarebefordrar. Av: Håkan Holmberg |
Publicerad:2010-02-05 11:26 Fyraprocentsspärren avgör valet
Två opinionsundersökningar i rad har nu visat att gapet mellan regeringen och oppositionen minskar. Enligt Demoskop är försprånget för de rödgröna nere i tre procentenheter.
Mycket tyder dock på att höstens val inte kommer att avgöras av förhållandet mellan Moderaterna och Socialdemokraterna utan i den andra änden av skalan, runt fyraprocentsspärren. Enligt Demoskop klättrar C, KD och V nu över nämnda spärr, med ganska betryggande marginal. Sverigedemokraterna backar däremot till 3,8 procent. Många som kanske tagit för givet att missnöjespartiet SD ska ta plats i riksdagen i höst får lite att fundera på. Finns det verkligen tillräckligt många kärnväljare, tillräckligt många egna profilfrågor och tillräcklig kompetens för att det ska räcka hela vägen? Av: Johan Rudström |
Publicerad:2010-02-04 15:03 Afghanistankommittén om burkaförbud
Svenska Afghanistankommittén hör till dem som kan antas begripa vad både påbud om burka och förbud mot burka innebär. I dag har kommittén också sänt ut ett pressmeddelande i denna fråga som är betydligt mer klargörande och genomtänkt än mycket av det trams som förekommit i svensk debatt den sista tiden.
Några centrala passager citeras här: "Det som förenar diktaturer som Afghanistan under talibanerna, Iran, Saudiarabien, eller Sudan med en centralistisk, uttalat sekulär men demokratisk stat som Frankrike, är synen på statens roll. Dessa stater är eniga om en sak, nämligen att det ligger inom statens jurisdiktion att få bestämma vilka kläder enskilda medborgare och i synnerhet kvinnor ska ha på sig. Man kan fråga sig hur statliga klädförbud har fungerat tidigare, om de fyllt avsedd funktion. Det visar sig då att tvång är ytterst kontraproduktivt. Turkiet och Iran är två illustrativa exempel: under mellankrigstiden lagstiftade statsmakterna i de båda länderna mot bärande av slöja i offentliga miljöer. Sedan 2002 styrs Turkiet av ett islamiskt parti och hustrurna och döttrarna till landets president och premiärminister bär sjal i offentliga sammanhang. I Iran kom svaret på tvångssekulariseringen och slöjförbudet genom en samhällsrevolution som förde islamister till makten. På samma sätt har å andra sidan slöjtvång varit mycket kontraproduktivt. Slöjtvånget i t.ex. i Afghanistan under talibanernas tid och Iran efter revolutionen 1979 har lett till att kvinnor i dessa länder i allt större utsträckning tar avstånd från statligt påtvingade klädregler. I en demokrati borde det vara otänkbart att staten lägger sig i hur enskilda medborgare ska vara klädda. Det behöver också tydliggöras att burka och ansiktsslöja saknar stöd i islams urkunder. De är snarare ett uttryck för patriarkala traditioner och har tillkommit i efterhand i specifika samhällsmiljöer. I de flesta muslimska länder har de båda klädesplaggen varit ett okänt fenomen. Emellertid kan en diskussion om burkans och ansiktsslöjans lämplighet i exempelvis lärandemiljöer vara relevant. Även om vi anser att staten ska låta bli att lägga sig i hur enskilda människor klär sig generellt sett, betyder det inte att ansiktsslöja eller burka, är lämpliga kläder i lärandemiljöer. Detta inte minst av pedagogiska skäl där ögonkontakt, ansiktsuttryck och kroppsspråk är viktiga medel i kommunikationen mellan lärare och studenter/elever. Men den debatten är situationsspecifik och kan med fördel skötas på ett fackligt eller arbetsplatsbaserat plan." UNT:s kommentarer i burkafrågan har följt samma linje. Av: Håkan Holmberg |
Publicerad:2010-02-04 11:51 Om att namnge misstänkta
I kölvattnet till rapporteringen om den sexbrottsmisstänkte polischefen Göran Lindberg diskuteras frågan om namnpublicering i medierna livligt. Bland annat har den tidigare dömde Billy Butt på UNT:s debattsida önskat att han hade fått samma behandling som Lindberg. Om Butt varit Butt och inte "nöjesprofilen" i medierna hade många spekulationer, överdrifter och felaktigheter kunnat undvikas, resonerar han.
Synen på namnpublicering i tidningar, radio och tv håller också på att förändras i den riktningen. Med namn på den misstänkte blir rapporteringen mer ansvarsfull, heter det. Kontraktet med läsaren ser ut ungefär så här: Vi tar bort lite smaskiga detaljer från förundersökningen men i stället får ni en annan smaskighet, namnet. Vad hände med det gamla journalistiska idealet, att vara försiktig både med namnpublicering och detaljerade uppgifter om brott? Pressetiken slår fast att man ska värna om den personliga integriteten. Den ska vägas mot allmänintresset som ibland måste få ta över. UNT:s ansvarige utgivare Lars Nilsson har utförligt förklarat varför det blev så i Lindbergfallet. Men att publicera namn får inte upphöjas till ett nytt ideal. Varje publicering måste föregås av en intern diskussion. Och varje redaktion måste fatta sitt eget beslut i dessa frågor. Då kan man heller aldrig hänvisa till internet, till att "alla vet ändå vem det är". Av: Johan Rudström |
Publicerad:2010-02-04 09:00 En lag som inte gör någon skillnad
Överskottsmålet för de offentliga finanserna är en perfekt illustration till Allianspartiernas budskap att oppositionen inte inger förtroende när det gäller landets ekonomi. Genom att föreslå att målet lagfästs drar man uppmärksamheten till Vänsterpartiets ovilja att erkänna behovet av stabilitet i de offentliga finanserna ? och till en avgörande svaghet i Mona Sahlins regeringsalternativ.
Men det finns ett problem. Sex av sju partier i riksdagen är överens om att statsfinanserna ska visa överskott över en konjunkturcykel. Regeringen har hållit emot propåer från både LO och Svenskt Näringsliv om att "tillfälligt" bortse från detta mål. Men det går inte att juridiskt definiera när en konjunkturcykel börjar och slutar. Och någon annan sanktion än väljarnas missnöje går inte att konstruera. Lagförslaget är alltså mest valpropaganda. Ingenting förändras i sak om det antas ? och inte heller om det avslås. Vilket inte hindrar att Vänsterpartiets inställning till överskottsmålet är ansvarslös Av: Håkan Holmberg |
Publicerad:2010-02-03 15:29 Frigörande slavläger?
Om Aftonbladets kulturmedarbetare Anders Johansson är principiell anhängare av arbetsläger eller censur vet jag inte. Han ger i alla fall ingenting för principen att journalister inte bör spärras in utan åtal och dom enbart för att de skrivit något som retar regimen i sitt land (detta var innebörden Johanssons kommentar till den svenska pressens manifestation för Dawit Isaak i höstas).
I Aftonbladet i dag skriver Johansson om boken Commomwealth av de amerikanska filosoferna Michael Hardt och Antonio Negri (Harvard University Press). Hardt och Negri gör anspråk på att återupprätta kommunismen som tydlig och trovärdig utopi. Den här gången ska kommunismen präglas av kärlek och glädje och inte av tristess och arbetsläger. Alternativen till kommunismen - närmare bestämt socialdemokratin och liberalismen - är tydligen, enligt Johanssons referat, dömda att falla. De "står bara i vägen för multitudens bipolitiska kreativitet". För den som inte begriper vad som menas med det sista (det gör inte jag heller) finns dock en sorts förklaring i närmast föregående bisats. Socialdemokratin och liberalismen "är helt enkelt för ineffektiva". Här finns plötsligt en bekant kommunistisk tanke: utopin är möjlig att uppnå, bara inget sådant strunt som fria val och yttrandefrihet får stå i vägen. Och plötsligt anar man vad Johansson kan syfta på när han strax efteråt skriver att Hardt och Negri tänker "skarpt nog för att göra mig upprymd". Revolutionen ska ge oss glädje, men utan yttrandefrihet. Visst har vi hört det förut? Av: Håkan Holmberg |
Publicerad:2010-02-03 11:25 Vem är den sanna dinosaurien?
Jag minns att jag redan på 70-talet var skeptisk till de där Kvinnor Kan-mässorna. Jag tänkte mig en Män Kan-mässa och insåg hur löjliga kvinnor förefaller om de basonerar ut att de minsann kan. Varför skulle kvinnor inte kunna? Jag fattade ingenting.
Eva Sternberg är en av grundarna till stiftelsen Kvinnor Kan. Hon är också engagerad i föreningen Barnens rätt till föräldrarnas tid. Föräldrar är ju som bekant i regel två till antalet. I dag är män och kvinnor ofta lika engagerade i sina barn och många pappor - fastän ändå alltför få - tar ut föräldraledighet. Men efter att Sternberg startat mässan Kvinnor kan drabbades hon av samma synsätt som finns i till exempel Islamiska förbundets extremt värdekonservativa skrifter. I Expressen skriver hon att "vi kvinnor ska inte lämna våra hem över huvud taget. Ska vi göra något så skall vi göra det med vårt hem som bas". Hon går därför till storms mot nya EU-ministern Birgitta Ohlsson (FP) och kallar henne en "farlig förebild": Birgitta Ohlsson har inte förstått något om sig själv, om livet och om föräldraskapet. Hon framställs som udda och naiv - men i stora delar av världen är det ju faktiskt familjernas enda val att säga bye, bye till bebisen efter ett par månader: få länder har så generös föräldraförsäkring som Sverige. Det betyder att familjen Ohlsson-Klamberg inte, till skillnad mot de flesta andra förvärvsarbetande föräldrar i Europa, måste lämna babyn till ett dagis. Barnet kan fortsätta att vara med någon av sina föräldrar i kanske 18 månader! Men Kvinnor Kan-grundaren tycker inte att kvinnor ska kunna så mycket. Hon vill att samhället slösar bort oändligt med kompetens genom att låsa fast vissa individer i hemmet enbart på grund av deras kön. Hon anser vidare att män aldrig är kapabla att ta hand om barn på grund av sitt kön: "Den bistra sanningen, Birgitta, är att din man är en likadan man som din far och hans far och hans far. Det skapas inga 'nya' män på kortare tid än åtta miljoner års evolution." Det är ju tragiskt att Sternberg har en sådan tråkig erfarenhet av män. Men hon ska fördenskull inte försöka klistra den på andra! Jag har lyckligtvis en helt annan och mycket bättre mansbild att utgå ifrån. Att få ha en nära relation till båda föräldrarna är alla barns självklara rätt - och barns rätt ska ju enligt Sternberg sättas främst. Vi kommer dock aldrig att få höra vare sig Sternberg eller någon annan skälla på fyrabarnspappan, riksdagsledamoten, stjärnadvokaten, författaren, golfspelaren, kyrkopolitikern med mera Thomas Bodström (S): "Han måste genast avstå från flera uppdrag så att han hinner umgås med sina fyra barn!" Glöm det. Slutligen, en liten historilektion: homo sapiens sapiens har funnits i knappt 200 000 år. För åtta miljoner år sedan fanns det på sin höjd ett antal tvåbenta primater. Så om inte förklaringen till Birgitta Sternbergs historieskrivning är ren okunskap måste den vara att hon hör till de kvinnor som faktiskt tycker att "män är djur". Men observera att det även i djurvärden finns hannar som tar hand om sina ungar. Av: Maria Ripenberg |
Publicerad:2010-02-03 10:10 Ohlsson inte ensam
SvD:s ledarredaktions blogg ifrågasätter, inte helt oväntat, utnämningen av Birgitta Ohlsson (FP) till EU-minister efter Cecilia Malmström (FP). Argumenten för varför hon är olämplig för posten är dock ihåliga och nästan lite roande. Bland annat påstås det nämligen ligga henne i fatet att hon "vill avskaffa monarkin".
Inom FP är Birgitta Ohlsson knappast ensam som anti-rojalist. Vi kan säkert hitta sådana även inom C och möjligen också någon i M och KD. Så det är knappast bara Ohlsson som besitter "Allianskonträra åsikter". Men det är inte själva poängen. Tror verkligen SvD:s ledarlogg på fullt allvar att Birgitta Ohlsson tänker driva avskaffandet av kungahuset som minister i en Alliansregering? Av: Maria Ripenberg |
Publicerad:2010-02-02 16:00 "Stupstock" för cancersjuka - en myt
Det hedrar Rapport att man nu följt upp den minst sagt övertonsdrabbade debatten om sjukpenningen, där nya regler allmänt beskrivits i termer av "stupstockar" och "skottpengar på sjuka". Bedömningen av cancersjukas arbetsförmåga har, visar det sig, inte blivit hårdare med de nya sjukförsäkringsreglerna.
Ändå gjorde regeringen - efter starka och missvisande påtryckningar i medierna - en komplettering i lagstifningen för att vara på den säkra sidan. En komplettering som, visar det sig nu, egentligen var onödig. För de tre kvinnor som tidigare i Rapport och Agenda tvingats till tårar av reportrarnas envetna frågor om hur de skulle "klara" de nya "hårdare reglerna" har allt har klarnat i dag. Alla har de fått korrekt bemötande av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Ingen har en enda dag tvingats arbeta mer än vad de klarar med sina medicinska förutsättningar. Alla tre är mycket nöjda med den hjälp de fått från bland annat Arbetsförmedlingen: "Det var mycket bättre än jag hade väntat mig", sade en av kvinnorna i Rapport. Av: Maria Ripenberg |
Publicerad:2010-02-02 12:30 "Polischefen är som alla män"
Uppsalas f d länspolismästare Göran Lindberg, misstänkt för våldtäkt och förberedande av barnvåldtäkt, är bara som andra män. Det skriver Uppsalaprofessorn Eva Lundgren på Newsmill i dag. Eller omvänt: Alla män är som polischefen. Män i allmänhet är alltså riktigt fula fiskar. Och ju mer jämställd en man är, desto säkrare är det att han ägnar nätterna åt porrsurfning, prostituerade och grooming... Eva Lundgren konstaterar att "vi" förnimmer ett "rasande kvinnohat" i Sverige.
Tidigare jämställdhetsminister Margareta Winberg (S) skrev i går på Newsmill att "polischefens sexdåd är typiskt för maktmän". Att vilja dominera i ett sammanhang leder till annat osv, anser Winberg. Jaha. Så alla dessa tusentals män med maktpositioner i samhället ska nu kunna misstänkas för den värsta sortens sexbrott: "Kanske är det så att män med makt känner en särskilt stor spänning inför brottet - och upptäcks det inte så stiger behovet av spänning. Man vill ha mer och värre..." Jag vet inte på vilken planet Eva Lundgren och Margareta Winberg befinner sig. Jag kan i alla fall inte i min vildaste fantasi för ett enda ögonblick tro att de jämställda män som jag har omkring mig ägnar nätterna åt att surfa på porrsajter, köpa sex och planera våldtäkter på barn. Jag förnimmer inte heller detta gigantiska kvinnohat. Antingen så är väl jag grundlurad och totalt aningslös eller så brister min fantasiförmåga på ett oroväckande sätt. Lundgren har ju en hel handfull med exempel på hemska män, utifrån vilka "vi" förutsätts dra generaliserande slutsatser om hela det manliga könet. Tala om stereotypisering! Jag trodde att det var just att motverka stereotyper som var regel 1A för verkliga feminister. Jag inbillade mig också att alla människor var individer. För annars kan vi ju även klumpa ihop kvinnorna i stygga kategorier och behäfta dem med diverse demoniska egenskaper. Vi kan också låtsas som om kvinnor aldrig begår sexbrott eller porrsurfar. Hur vill Lundgren och Winberg förresten bli kategoriserade? Vila stereotyper passar bäst? Av: Maria Ripenberg |
Publicerad:2010-02-02 11:51 Pizzakocken Ohly kryddar friskt
Det är så där när kockarna är många. Soppan behöver inte alltid bli bättre. Men ett är säkert: Lars Ohly är pizzabagaren som ständigt lovar "extra allt". Om han har resurser och ingredienser nog avslöjar han aldrig. Låt oss tvivla både på talangerna och resultatet. Läs dagens ledare på unt.se.
Av: Maria Ripenberg |
Publicerad:2010-02-02 09:28 Klantigt men förståeligt
Statsminister Fredrik Reinfeldt uppgav fel jobbsiffror i söndagens partiledardebatt. Han sade att jobben blivit 100 000 fler sedan 2006, men i själva verket har sysselsättningen stått stilla. Det var en fadäs av Reinfeldt och hans medarbetare. Det var klantigt, men knappast oförlåtligt.
Sverige håller sig nämligen fortfarande med fyra olika mått på arbetslösheten. Arbetsförmedlingen har sin "verksamhetsstatistik" som uppger andelen arbetslösa i procent av arbetskraften i länen och i procent av befolkningen, 16-64 år, i kommunerna. SCB står för den officiella statistiken, arbetslöshet i procent av befolkningen. Samtidigt ska vi nu använda den EU-gemensamma statistik som presenteras av Eurostat. Den ger en jämförelse mellan Sverige och de övriga 26 EU-länderna. Där räknas sysselsättning och arbetslöshet för en betydligt större grupp. Alla 15-74-åringar som står till arbetsmarknadens förfogande, om man så bara söker ett extrajobb, räknas in. Arbetslösheten med EU-mått blir betydligt högre, i Sverige nio procent, och antalet sysselsatta blir också fler. Reinfeldt blandade i sitt uttalande ihop äpplen och päron, EU och SCB. Av detta kan han lära sig två saker. Dels att alltid kolla siffror som används som argument i en debatt en extra gång. Dels att det nu är dags att använda ett enda mått för arbetslöshet och sysselsättning, förslagsvis EU-måttet. Av: Johan Rudström |
| Tidigare inlägg » |
Dagens ledare
00:01 Skatter påverkar hela ekonomin »
00:00 Målet inte att sänka sjuktalen »
Mer på UNT.se
KONTAKTA REDAKTIONEN
Skicka ett mejl till ledare@unt.se
POLITISK REDAKTION
Kolumnister
Vad händer i Uppsala och Uppland? Sök bland hundratals aktuella evenemang.
Annons
Sök bland tusentals recept i UNT:s kokbok. 
Prenumerera på nyhetsbrevet från unt.se 
Gillar du golf? Titta in på UNT:s golfsajt 
Hur bra är du på sudoku?
Nyheter
21:00 Ska rapportera om projekt i Zambia19:21 Snön stoppar inte Vikingarännet
19:11 Allmänhetens missnöje märks
18:45 Inbrott i gruvbaracker
18:20 Kräver fler bussar på Gräsö
18:09 Anländer till Ärna flygplats
17:26 Åtalade för misshandel på ungdomshem
17:24 Leksaksstölder gav fängelse
16:57 Beslut om spårbilar sköts upp
16:47 Mehdi Kadirou har fått lämna Uppsalahäktet
16:25 Ny misstanke mot Göran Lindberg
16:14 Når nästan taket
Kultur & Nöje
15:30 Håkan Nesser ger ut nytt14:51 Josef Fares hyllar farsan i ny film
13:13 Antichrist fick danskt filmpris
11:16 Ny Keplerroman i sommar
09:25 Framgångsrikt år för museerna
Sport
17:31 "Vi blir livsfarliga"17:18 Vestbergs spel kan ta honom hem
21:22 Eskhult frågetecken inför Sandviken
Vad fick grannen ge för sitt hus? Hela listan med lagfarter. 
Köp dagens UNT som e-tidning. 
Har någon i bekantskapskretsen gift sig? 
Sök bland aktuella evenemang.
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är förbjuden.
