Publ:050803
Jämställdhet skapar bara vinnare
DEBATT: Om jämställdhet är en vinst för alla, hur kommer det sig då att vi gång på gång fastnar i en debatt som rubriceras som "könskrig"? Förklaringen är att ett fåtal vänsterfeminister dominerat scenen, skriver Erik Ullenhag.
Det finns knappast någon pappaledig man som ångrar att han stannat hemma med sitt barn eller någon familj som beklagar sig över att de lever alltför jämställt. Mycket få anställda på arbetsplatser med en jämn könsfördelning ser den jämställda arbetsplatsen som ett problem.
Däremot finns det många män som ångrar att de ägnade för mycket tid åt arbete när barnen var små. Många kvinnor har offrat sin personliga utveckling och sitt jobb för att kunna sköta hemarbetet. Och på ett stort antal ojämställda arbetsplatser ser vi nackdelarna med enkönade miljöer.
Arbetet för jämställdhet är helt enkelt en "win-win"-situation. Såväl kvinnor som män tjänar på ett mer jämställt samhälle. Fler närvarande fäder är bra för såväl barnen som papporna. Fler kvinnor som får lika chanser i arbetslivet som män gynnar såväl personlig som samhällelig utveckling. Alla vi som anser att intelligensen är jämnt fördelad mellan könen inser att samhället förlorar på att en så stor andel av professorerna och företagsledarna är män.
Men om nu jämställdhet är en vinst för alla, hur kommer det sig då att vi gång på gång fastnar i en debatt som rubriceras som "könskrig"? Förklaringen är att ett fåtal vänsterfeminister dominerat scenen och gjort ett par häpnadsväckande uttalanden.
Ireen von Wachenfeldt, nu avgången ordförande för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer, sade för en tid sedan att "alla män är djur". Påståendet kan vara sant om det används i sin vetenskapliga betydelse om att människan är ett djur. Men Wachenfeldt menade knappast att alla människor, såväl kvinnor som män är djur, utan att alla män är djur genom att de är potentiella våldsverkare. Är det så? Knappast. Visst står män för den absoluta majoriteten av våldet i samhället och den absoluta majoriteten av dem som lever i skräck eftersom de utsätts för våld i hemmet är kvinnor. Men och det är ett viktigt men den absoluta majoriteten av män slår inte. Genom Wachenfeldts syn höjs dock tonläget i debatten. I stället för att arbeta för att motverka våldet och skydda drabbade kvinnor hamnar vi i en kvasidiskussion om huruvida män är djur.
Under sommaren var det ambassadör Margareta Winberg som hamnade i förenklingarnas fälla när hon hävdade att svenska män slår kvinnor för att visa att de fortfarande har makten över dem trots att männen förlorat makt utanför hemmet. Den underliggande tanken är således att våldet mot kvinnor ökar i ett samhälle i takt med att samhället blir mer jämställt. Visst kan det säkert finnas exempel på män som slår som försöker förklara sina övergrepp med den ökande jämställdheten i samhället. Men det framstår som en obegriplig förklaring till våldet mot kvinnor att Sverige kommit hyggligt långt i jämställdhetsarbetet.
Problemet med Wachenfeldts, Winbergs och några andra vänsterfeministers analyser är att de bäddar för det så kallade könskriget. De ser arbetet för ett mer jämställt samhälle som en kollektiv strid där kön står mot kön utifrån samma kollektivistiska syn som allt sedan Marx propagerat att klass står mot klass. Genom en analys som exkluderar männen från jämställdhetsarbetet och som skapar konflikter försvåras kampen för ett mer jämställt samhälle.
När det gäller våldet mot kvinnor måste samhället vara glasklart i sin reaktion och debatten borde handla om vad som kan göras mer och bättre. Polisen och andra myndigheter behöver få mer kunskap och mer resurser till att utreda och bekämpa våldet. De drabbade kvinnorna måste ges ett bättre skydd genom utökade besöksförbud och i de allra värsta fallen rätt till livvakt. Och stödet till kvinnojourerna ska öka Wachenfeldts stolligheter får aldrig tillmätas sådan vikt att de leder till indragna bidrag som drabbar misshandlade kvinnor.
För en liberal feminist är målet för jämställdhetsarbetet enkelt. Samhället är jämställt den dag alla människor betraktas och bedöms som individer och inte som representanter för sitt kön.
Tyvärr lever vi långt från det målet och vi kommer aldrig att lyckas utan ett offensivt jämställdhetsarbete. Liberala feminister har i dag en anledning att vara självkritiska vi är för få som varit på banan och offensivt drivit jämställdhetsarbetet de senaste åren vi har låtit vänsterfeministernas könskamp dominera debatten.
Efter ett regeringsskifte ska folkpartiet åter gå i spetsen för en jämställdhetsoffensiv. Föräldraförsäkringen bör göras mer individuell och föräldralediga kvinnors rättigheter på arbetsmarknaden ska stärkas. Ett jämställdhetsperspektiv ska alltid finnas med när politiska beslut fattas. Åtgärderna mot lönediskriminering ska öka och ekonomiska möjligheter för att höja kvinnors löner ska skapas. Skolan ska stå för tydliga värderingar där sexuella trakasserier aldrig accepteras och där föräldrarna får stöd från skolans vuxna att motverka utseendefixeringen. Och förskolan ska ha ett genusperspektiv så att vi inte som i dag låser in även de små barnen i könsroller.
I ett framgångsrikt jämställdhetsarbete behöver kvinnor och män arbeta tillsammans i stället för att fastna i ett könskrig. Jämställdhet är inte en fråga där kön står mot kön utan verklig jämställdhet handlar om att öka individens frihet såväl kvinnans som mannens.
Däremot finns det många män som ångrar att de ägnade för mycket tid åt arbete när barnen var små. Många kvinnor har offrat sin personliga utveckling och sitt jobb för att kunna sköta hemarbetet. Och på ett stort antal ojämställda arbetsplatser ser vi nackdelarna med enkönade miljöer.
Arbetet för jämställdhet är helt enkelt en "win-win"-situation. Såväl kvinnor som män tjänar på ett mer jämställt samhälle. Fler närvarande fäder är bra för såväl barnen som papporna. Fler kvinnor som får lika chanser i arbetslivet som män gynnar såväl personlig som samhällelig utveckling. Alla vi som anser att intelligensen är jämnt fördelad mellan könen inser att samhället förlorar på att en så stor andel av professorerna och företagsledarna är män.
Men om nu jämställdhet är en vinst för alla, hur kommer det sig då att vi gång på gång fastnar i en debatt som rubriceras som "könskrig"? Förklaringen är att ett fåtal vänsterfeminister dominerat scenen och gjort ett par häpnadsväckande uttalanden.
Ireen von Wachenfeldt, nu avgången ordförande för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer, sade för en tid sedan att "alla män är djur". Påståendet kan vara sant om det används i sin vetenskapliga betydelse om att människan är ett djur. Men Wachenfeldt menade knappast att alla människor, såväl kvinnor som män är djur, utan att alla män är djur genom att de är potentiella våldsverkare. Är det så? Knappast. Visst står män för den absoluta majoriteten av våldet i samhället och den absoluta majoriteten av dem som lever i skräck eftersom de utsätts för våld i hemmet är kvinnor. Men och det är ett viktigt men den absoluta majoriteten av män slår inte. Genom Wachenfeldts syn höjs dock tonläget i debatten. I stället för att arbeta för att motverka våldet och skydda drabbade kvinnor hamnar vi i en kvasidiskussion om huruvida män är djur.
Under sommaren var det ambassadör Margareta Winberg som hamnade i förenklingarnas fälla när hon hävdade att svenska män slår kvinnor för att visa att de fortfarande har makten över dem trots att männen förlorat makt utanför hemmet. Den underliggande tanken är således att våldet mot kvinnor ökar i ett samhälle i takt med att samhället blir mer jämställt. Visst kan det säkert finnas exempel på män som slår som försöker förklara sina övergrepp med den ökande jämställdheten i samhället. Men det framstår som en obegriplig förklaring till våldet mot kvinnor att Sverige kommit hyggligt långt i jämställdhetsarbetet.
Problemet med Wachenfeldts, Winbergs och några andra vänsterfeministers analyser är att de bäddar för det så kallade könskriget. De ser arbetet för ett mer jämställt samhälle som en kollektiv strid där kön står mot kön utifrån samma kollektivistiska syn som allt sedan Marx propagerat att klass står mot klass. Genom en analys som exkluderar männen från jämställdhetsarbetet och som skapar konflikter försvåras kampen för ett mer jämställt samhälle.
När det gäller våldet mot kvinnor måste samhället vara glasklart i sin reaktion och debatten borde handla om vad som kan göras mer och bättre. Polisen och andra myndigheter behöver få mer kunskap och mer resurser till att utreda och bekämpa våldet. De drabbade kvinnorna måste ges ett bättre skydd genom utökade besöksförbud och i de allra värsta fallen rätt till livvakt. Och stödet till kvinnojourerna ska öka Wachenfeldts stolligheter får aldrig tillmätas sådan vikt att de leder till indragna bidrag som drabbar misshandlade kvinnor.
För en liberal feminist är målet för jämställdhetsarbetet enkelt. Samhället är jämställt den dag alla människor betraktas och bedöms som individer och inte som representanter för sitt kön.
Tyvärr lever vi långt från det målet och vi kommer aldrig att lyckas utan ett offensivt jämställdhetsarbete. Liberala feminister har i dag en anledning att vara självkritiska vi är för få som varit på banan och offensivt drivit jämställdhetsarbetet de senaste åren vi har låtit vänsterfeministernas könskamp dominera debatten.
Efter ett regeringsskifte ska folkpartiet åter gå i spetsen för en jämställdhetsoffensiv. Föräldraförsäkringen bör göras mer individuell och föräldralediga kvinnors rättigheter på arbetsmarknaden ska stärkas. Ett jämställdhetsperspektiv ska alltid finnas med när politiska beslut fattas. Åtgärderna mot lönediskriminering ska öka och ekonomiska möjligheter för att höja kvinnors löner ska skapas. Skolan ska stå för tydliga värderingar där sexuella trakasserier aldrig accepteras och där föräldrarna får stöd från skolans vuxna att motverka utseendefixeringen. Och förskolan ska ha ett genusperspektiv så att vi inte som i dag låser in även de små barnen i könsroller.
I ett framgångsrikt jämställdhetsarbete behöver kvinnor och män arbeta tillsammans i stället för att fastna i ett könskrig. Jämställdhet är inte en fråga där kön står mot kön utan verklig jämställdhet handlar om att öka individens frihet såväl kvinnans som mannens.
Erik Ullenhag
riksdagsledamot (fp)
riksdagsledamot (fp)
Alliansen ignorerar föräldrar
Inget beslut om Forsmarks berg
Enköping - historielös stad
Läs mer: Stadsmiljön i Uppsala
Ändra Östersjöns räddningsplan
Läs mer: Vad gör vi med jorden?
Uppsala kan bli nya flaskhalsen
Urholkad Las kräver ny modell
Gör om forskarnas karriärsystem
Vi måste samarbeta om skogen
Läs mer: Vad gör vi med jorden?
Dagens debattartiklar
00:01 Inget beslut om Forsmarks berg »
00:01 Alliansen ignorerar föräldrar »
Mer på UNT.se
REGLER FÖR DEBATTARTIKLAR
Läs vilka regler som gäller för debattartiklar på Åsikt Uppsala. »KONTAKT
DebattredaktörMaria Ripenberg
E-post: debatt@unt.se
Annons
Nyheter
18:08 Uppsävja skola vann frågefinal17:57 Tusen barn på idrottsfritids
17:05 Apotek i Heby kan bli privatägt
17:00 Fängelse för sexövergrepp
16:48 Konferens om stadsutveckling
15:49 Uppsägningar klara på UNT
14:55 Politiker dömd för grov förskingring
13:50 Tre män gripna för dödsskjutning
13:32 Ny gymnasiemässa i Uppsala
11:00 Unga gillar sina fritidsgårdar
10:54 Styrande i länet kräver svar om tåg
10:44 Efterlyst häktad för mordförsök
Kultur & Nöje
15:32 Neil Dudgeon tar över i Midsomer15:19 Nya namn till årets Tupp
13:11 Big Comedy ger skrattgaranti
11:52 Colin Firth i sitt livs roll
11:40 Fokus på Polanski trots frånvaro
Sport
15:22 Eskhult: Det känns inget vidare15:05 Magnus Wikman ny förbundskapten
08:00 Gaddefors testas inför matchen
22:30 SSL-lagen vill inte ha upp fler lag från stan
Tisdag 9 februari 2010
Leva
Läs upp
Skriv ut
Skicka
Dela
Sök bland tusentals recept i UNT:s kokbok.
Prenumerera på nyhetsbrevet från unt.se
Gillar du golf? Titta in på UNT:s golfsajt
Hur bra är du på sudoku? 



Vad fick grannen ge för sitt hus? Hela listan med lagfarter.
Köp dagens UNT som e-tidning.
Har någon i bekantskapskretsen gift sig?
Sök bland aktuella evenemang. 
