Publ:060201


Skolan alltför centralstyrd

Likt en blöt filt har socialdemokratin i årtionden kvävt den svenska
skolan. Resultatet har blivit att lärarnas och rektorernas handlingsfrihet
inskränkts och att kunskapsnivån sjunkit.


Läs upp
Skriv ut Skicka Dela

Dagens skolpolitik har fel fokus. För varje ny myndighet och
för varje ny socialdemokratisk skolminister som tillkommer läggs nya uppgifter på lärarna och på skolorna. Läraren ska vara psykolog, kurator, uppfostrare,
byråkrat och administratör. Det primära — att läraren ska vara lärare —
verkar ha glömts bort.
Med denna utveckling tas inte lärarens kompetens till vara på rätt sätt.
Lärarens kunskap och kreativitet har förpassats bort. I stället har det som
en gång var deras uppgift, att lägga upp, utveckla och bedriva
undervisningen, kommit i skymundan.

Det går redan i dag att dra paralleller till den svenska läkarkåren. I
jämförelse med läkarna i övriga OECD-länder tillbringar de svenska minst
tid av alla med sina patienter — på grund av att de utför mest
administrativa uppgifter. Skolans motsvarighet till vårdköer är i stället
mindre tid för undervisning och sämre kunskaper.
En bakgrund till dessa problem är att det finns många som vill styra den
svenska skolan; lokalt på skolan, kommunalt, nationellt och inte minst den
snårskog av myndigheter vilka ansvarar för skolans skötsel. I dag finns
inte mindre än nio myndigheter, alla med överlappande ansvar för områden
inom den socialdemokratiska skolpolitiken.

Om byråkratisering och ökande arbetsuppgifter för lärarna är lösningen i
den svenska skolan skulle det förmodligen inte finnas några problem alls.
Så är inte fallet. Tvärtom sjunker elevernas betyg och kunskaper varje år,
samtidigt som byråkratin växer sig större.
Den internationella TIMMS-undersökningen från 2003 visar tydligt hur de
svenska elevernas medelprestation har sjunkit mer än i något annat land.
År 2003 låg kunskapsnivån hos åttondeklassarna i naturorienterade ämnen på
samma nivå som sjundeklassarna år 1995. I matematikämnet har kunskapsnivån
sjunkit än mer och Sverige ligger under genomsnittet.

Nyligen har det beslutats att införa individuella utvecklingsplaner, IUP.
I grund och botten är detta något som borde vara en självklarhet;
undervisningen ska anpassas och utgå från varje elev och dess behov. Men
även om tanken är god försvinner syftet när skolpolitiken i stor
utsträckning ändå styrs från centralt håll.
I stället för att skolorna centralstyrs bör en framtida skolpolitik syfta
till att ge skolorna och de lokala beslutsfattarna makten att själva
utforma arbetet efter sina behov.

Lösningen på skolans problem är inte att ge politiker och byråkrater mer
inflytande i skolan. Låt istället lärarna och skolorna få större frihet.
Politikerna måste ta ett steg åt sidan och låta lärarna och rektorerna
göra det de har utbildning och kunskaper för. Det är läraren som ska leda
och styra en kunskapsinriktad undervisning, ansvaret för andra uppgifter
ska axlas av andra yrkesgrupper. Låt läraren vara lärare.

Karolin A Johansson (m)
gruppledare (m) i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden i Uppsala
UNT 1/2 2006


Dagens debattartiklar


00:01 Inget beslut om Forsmarks berg »
00:01 Alliansen ignorerar föräldrar »


Mer på UNT.se




KONTAKT

Debattredaktör
Maria Ripenberg
E-post: debatt@unt.se

Annons



 


 





  Annonsera från 15:-
   Lokus bostad Lokus Jobb Lokus Motor Lokus Köp och Sälj
  Just nu 48456 annonser