Tisdag 16 mars 2010
LevaPubl:070621
Skandalösa anklagelser mot rektor
Universiteten är förebilder för den yngre generationen och bidrar till formandet av vår framtid. På så sätt är det som hänt på Matematiska institutionen ett problem som angår hela samhället, skriver Maciej Klimek.
Läs upp
Skriv ut
Skicka
DelaLäs mer:
I början av februari fick två professorer i matematik vid Uppsala universitet ett erbjudande om en ekonomisk uppgörelse mot att de sade upp sig med omedelbar verkan, ett erbjudande som de accepterade. Men det verkar som om de bägge professorerna ändå inte var nöjda med uppgörelsen, för ganska snart började brev och artiklar som var starkt kritiska mot universitetsadministrationen cirkulera i akademiska kretsar över hela världen och i lokala medier. Det är bara nivån och absurditeten i dessa anklagelser som gör att jag inte kan fortsätta att tiga.
I mer än två år har vår institution kämpat med allvarliga konflikter mellan en liten grupp forskare å ena sidan, och institutionsledningen och universitetsledningen å den andra. Den förra gruppen, som har varit missnöjd med hur styrelse och ledning sköter institutionen, har dragit i gång en kampanj med insinuationer, konspirationsteorier och personangrepp mot vissa individer, vilket alla har kunnat bevittna, direkt eller via e-post.
Trots att ingen av de på så vis anklagade personerna någonsin befunnits skyldig till att ha felat, så blev institutionens normala verksamhet vid flera tillfällen i det närmaste som förlamad, eftersom anklagelser måste bemötas.
I ett försök att förhindra ytterligare demoralisering lämnade prefekten våren 2006 sitt uppdrag och jag förordnades som efterträdare då jag inte hade varit indragen i konflikten. Situationen förbättrades något men förvärrades igen under hösten. I november förra året beslöt universitetsadministrationen att företa den interna arbetsmiljöundersökning som i sin tur bland annat ledde till händelserna i februari.
Det har antytts att erbjudandet att säga upp sig skulle ha berott på en överreaktion från universitetets sida och att situationen i själva verket inte var allvarlig nog för att motivera en så drastisk åtgärd. Visserligen måste man i en vetenskaplig miljö tolerera ett visst mått av excentricitet och ego som normalt är oacceptabelt, men även i universitetsvärlden finns det en gräns - och den gränsen bestäms av hur den övriga personalen påverkas. Vår institution är en arbetsplats med nästan hundra personer. När stressnivån påverkar människors hälsa och förmåga att utföra sitt arbete är det ytterst allvarligt.
Dessutom har medierna framställt saker och ting så att professorerna och gruppen kring dem skulle vara representativa för institutionens anställda i allmänhet. Låt mig bara kort och med eftertryck säga att så icke är fallet. Naturligtvis har vilken minoritet som helst rätt att ha vilka åsikter som helst, men de har inte rätt att framstå som om de vore talesmän för samtliga kolleger.
Även om det kanske inte är lika relevant för professorer som har pensionerats eller är på väg att pensioneras, så önskar vi andra ingenting högre än att få arbetsro så att vi kan återgå till vår forskning och åter ta hand om våra studenter. Vi har yrkesförpliktelser på åtskilliga nivåer - vetenskapliga, utbildningsmässiga och, inte att förglömma, gentemot dem som betalar våra löner (vilket till stor del är skattebetalarna). Vi behöver ingen stor utrustning för att sköta vårt arbete, egentligen bara en miljö som är gynnsam för djupt tänkande och koncentration.
Att sabotera en sådan miljö kan jämföras med att sabotera en fysikerkollegas laboratorium eller en radiologkollegas röntgenutrustning.
Till sist, det är inte min sak att fatta beslut rörande professorer, inte någon annans vid institutionen heller (professorer anställs av rektor, inte av institutionsstyrelserna eller någon annan grupp vid institutionerna). Jag kan dock inte se hur det hela hade kunnat skötas annorlunda. Läget var svårt, konflikten var alltför djup och hade pågått under en alltför lång tid. Konsultationer med Previa och den tidigare prefektens beslut att lämna sitt uppdrag hade inte hjälpt. Nu krävdes ett kraftfullt och avgörande beslut.
Detta är ett mångsidigt drama och alla dess sidor är komplicerade. En sida är emellertid av en speciellt känslig natur. Den är dessutom för oss alla inom den akademiska världen, i hela världen, mycket central. Jag tänker på den akademiska friheten.
Det kan förefalla som om professorerna hävdar att de bestraffats för att de hade givit uttryck för sin vetenskapliga övertygelse. Om så vore fallet nödgas man anta att deras åsikter skulle ha blivit kända först på senare tid.
I själva verket är det så att deras uppfattningar och ställningstaganden, inklusive deras inställning till den tillämpade matematiken, har varit välkända i många år. Professorerna har aldrig blygts inför att uttala sina åsikter. Jag känner dock inte till något tillfälle då deras åsikter skulle ha använts mot dem av någon enda person vid något enda tillfälle. Det är till och med så att, fram till dess att de sade upp sig, så hade de bättre arbetsförhållanden än genomsnittet av professorerna och de tillhörde de högst avlönade.
För att ytterliga förtydliga, så låg ingen specifik överträdelse eller förseelse till grund för uppgörelsen med professorerna. Det handlar snarare om en allmän bedömning av deras roll vid institutionen som gjorts via arbetsmiljöundersökningen och professorernas agerande generellt - inklusive deras framträdande roll i konflikten - som befanns oacceptabla.
Detta var några kommentarer, men jag skulle också vilja ställa några frågor.
Jag har försökt att förstå skälen till det enorma korståg i avsikt att skada vårt universitet på den internationella arenan som vi har upplevt den senaste tiden.
Handlar det bara om de bägge professorerna som anser att deras jobb orättfärdigt har tagits ifrån dem, jobb som de vill ha tillbaka? Uppenbarligen inte. Så vitt jag vet vill de inte återgå till sina professurer. Bägge planerade sedan en tid att lämna oss, en av dem till och med berättade för mig vid ett flertal tillfällen om sin önskan sedan två år tillbaka att lämna oss (till och med så sent som vid ett samtal vi hade samma dag som de hade sitt möte med rektor, i samband med att de funderade på om de skulle anta hans anbud).
Varför var i så fall rektors erbjudande inte tillfredsställande? Vad motiverar dessa offentliga ansträngningar att misskreditera oss? Personlig revanschlusta? Bara för att universitetet vågade kritisera deras långa frånvaroperioder från arbetsplatsen eller deras destruktiva beteende?
I ett försök att manipulera den allmänna opinionen har många argument använts i syfte att skada vårt universitets rykte, många av dem motsägelsefulla. Den som noggrant följt mediebevakningen kan ha noterat några diskrepanser.
Mycket har exempelvis gjorts av chocken och överraskningen som professorerna upplevde när de mötte rektor, men ändå kom de väl förberedda inför vad som skulle kunna komma att ske - de hade dolda bandspelare med sig. En annan sak är att det har förekommit kritik mot att deras åsikter skulle ha "tystats ned" av universitetet, och ändå är det nästan uteslutande deras och deras följeslagares röster som har hörts och synts vid institutionen och i medierna.
Men den mest skandalösa anklagelsen rör rektor och hans roll vid "ödeläggelsen" av institutionens arbetsmiljö. I själva verket har institutionen inte varit i något som helst behov av "hjälp" i detta avseende, vår arbetsmiljö hade ödelagts fullständigt redan innan nuvarande rektor ens var utnämnd. Den största krisen vi drabbades av var sannolikt den under våren 2006 då förre prefekten tvingades bort. För att klargöra kronologin så hade vi först en utsträckt konflikt, därefter arbetsmiljöundersökningen, och först därefter sade professorerna upp sig. Inte i omvänd tidsordning. Det är till och med så att vår arbetsmiljö har förbättrats på senare tid, olyckligtvis på bekostnad av att universitetsadministrationen nu har blivit mål för mediekampanjen.
Ytterligare en sak måste klarläggas.
Tanken att institutionens forskningskapacitet skulle ha åsamkats en irreparabel skada av de senaste händelserna har inget stöd i några som helst fakta.
Vår forskningsverksamhet fick höga betyg vid en nyligen genomförd utvärdering av internationell expertis. Vi har flera forskare av världsklass verksamma vid institutionen och goda möjligheter att knyta ytterligare yngre talanger till vår krets de kommande åren. Vi är en mycket varierad mix av olika slags individer. Men det vore en utopi att förvänta sig att alla alltid skall tycka lika om allting. Vilket inte betyder att vi inte tillsammans kan vara framgångsrika. Sådant har lyckats förr.
Vi ömmar för och vårdar vår frihet att uttala våra åsikter, men en sådan frihet kan endast blomstra i en atmosfär av ömsesidig respekt. I annat fall slutar det med att opponenterna ömsesidigt skymfar varandra. Personliga attacker på en arbetsplats är varken bevis på frihet eller på framsteg. Sådant beteende finns det inte utrymme för på en multikulturell, civiliserad arbetsplats - framför allt inte vid ett universitet.
En sak är jag dock överens med organisatörerna av kampanjen om: detta är inte bara ett lokalt problem, det är ett problem som angår hela samhället. Universiteten är och skall vara förebilder för den yngre generationen och i denna egenskap bidrar de ytterst i formandet av vår framtid.
Maciej Klimek
professor i matematik, prefekt
UNT 21/6 2007
I mer än två år har vår institution kämpat med allvarliga konflikter mellan en liten grupp forskare å ena sidan, och institutionsledningen och universitetsledningen å den andra. Den förra gruppen, som har varit missnöjd med hur styrelse och ledning sköter institutionen, har dragit i gång en kampanj med insinuationer, konspirationsteorier och personangrepp mot vissa individer, vilket alla har kunnat bevittna, direkt eller via e-post.
Trots att ingen av de på så vis anklagade personerna någonsin befunnits skyldig till att ha felat, så blev institutionens normala verksamhet vid flera tillfällen i det närmaste som förlamad, eftersom anklagelser måste bemötas.
I ett försök att förhindra ytterligare demoralisering lämnade prefekten våren 2006 sitt uppdrag och jag förordnades som efterträdare då jag inte hade varit indragen i konflikten. Situationen förbättrades något men förvärrades igen under hösten. I november förra året beslöt universitetsadministrationen att företa den interna arbetsmiljöundersökning som i sin tur bland annat ledde till händelserna i februari.
Det har antytts att erbjudandet att säga upp sig skulle ha berott på en överreaktion från universitetets sida och att situationen i själva verket inte var allvarlig nog för att motivera en så drastisk åtgärd. Visserligen måste man i en vetenskaplig miljö tolerera ett visst mått av excentricitet och ego som normalt är oacceptabelt, men även i universitetsvärlden finns det en gräns - och den gränsen bestäms av hur den övriga personalen påverkas. Vår institution är en arbetsplats med nästan hundra personer. När stressnivån påverkar människors hälsa och förmåga att utföra sitt arbete är det ytterst allvarligt.
Dessutom har medierna framställt saker och ting så att professorerna och gruppen kring dem skulle vara representativa för institutionens anställda i allmänhet. Låt mig bara kort och med eftertryck säga att så icke är fallet. Naturligtvis har vilken minoritet som helst rätt att ha vilka åsikter som helst, men de har inte rätt att framstå som om de vore talesmän för samtliga kolleger.
Även om det kanske inte är lika relevant för professorer som har pensionerats eller är på väg att pensioneras, så önskar vi andra ingenting högre än att få arbetsro så att vi kan återgå till vår forskning och åter ta hand om våra studenter. Vi har yrkesförpliktelser på åtskilliga nivåer - vetenskapliga, utbildningsmässiga och, inte att förglömma, gentemot dem som betalar våra löner (vilket till stor del är skattebetalarna). Vi behöver ingen stor utrustning för att sköta vårt arbete, egentligen bara en miljö som är gynnsam för djupt tänkande och koncentration.
Att sabotera en sådan miljö kan jämföras med att sabotera en fysikerkollegas laboratorium eller en radiologkollegas röntgenutrustning.
Till sist, det är inte min sak att fatta beslut rörande professorer, inte någon annans vid institutionen heller (professorer anställs av rektor, inte av institutionsstyrelserna eller någon annan grupp vid institutionerna). Jag kan dock inte se hur det hela hade kunnat skötas annorlunda. Läget var svårt, konflikten var alltför djup och hade pågått under en alltför lång tid. Konsultationer med Previa och den tidigare prefektens beslut att lämna sitt uppdrag hade inte hjälpt. Nu krävdes ett kraftfullt och avgörande beslut.
Detta är ett mångsidigt drama och alla dess sidor är komplicerade. En sida är emellertid av en speciellt känslig natur. Den är dessutom för oss alla inom den akademiska världen, i hela världen, mycket central. Jag tänker på den akademiska friheten.
Det kan förefalla som om professorerna hävdar att de bestraffats för att de hade givit uttryck för sin vetenskapliga övertygelse. Om så vore fallet nödgas man anta att deras åsikter skulle ha blivit kända först på senare tid.
I själva verket är det så att deras uppfattningar och ställningstaganden, inklusive deras inställning till den tillämpade matematiken, har varit välkända i många år. Professorerna har aldrig blygts inför att uttala sina åsikter. Jag känner dock inte till något tillfälle då deras åsikter skulle ha använts mot dem av någon enda person vid något enda tillfälle. Det är till och med så att, fram till dess att de sade upp sig, så hade de bättre arbetsförhållanden än genomsnittet av professorerna och de tillhörde de högst avlönade.
För att ytterliga förtydliga, så låg ingen specifik överträdelse eller förseelse till grund för uppgörelsen med professorerna. Det handlar snarare om en allmän bedömning av deras roll vid institutionen som gjorts via arbetsmiljöundersökningen och professorernas agerande generellt - inklusive deras framträdande roll i konflikten - som befanns oacceptabla.
Detta var några kommentarer, men jag skulle också vilja ställa några frågor.
Jag har försökt att förstå skälen till det enorma korståg i avsikt att skada vårt universitet på den internationella arenan som vi har upplevt den senaste tiden.
Handlar det bara om de bägge professorerna som anser att deras jobb orättfärdigt har tagits ifrån dem, jobb som de vill ha tillbaka? Uppenbarligen inte. Så vitt jag vet vill de inte återgå till sina professurer. Bägge planerade sedan en tid att lämna oss, en av dem till och med berättade för mig vid ett flertal tillfällen om sin önskan sedan två år tillbaka att lämna oss (till och med så sent som vid ett samtal vi hade samma dag som de hade sitt möte med rektor, i samband med att de funderade på om de skulle anta hans anbud).
Varför var i så fall rektors erbjudande inte tillfredsställande? Vad motiverar dessa offentliga ansträngningar att misskreditera oss? Personlig revanschlusta? Bara för att universitetet vågade kritisera deras långa frånvaroperioder från arbetsplatsen eller deras destruktiva beteende?
I ett försök att manipulera den allmänna opinionen har många argument använts i syfte att skada vårt universitets rykte, många av dem motsägelsefulla. Den som noggrant följt mediebevakningen kan ha noterat några diskrepanser.
Mycket har exempelvis gjorts av chocken och överraskningen som professorerna upplevde när de mötte rektor, men ändå kom de väl förberedda inför vad som skulle kunna komma att ske - de hade dolda bandspelare med sig. En annan sak är att det har förekommit kritik mot att deras åsikter skulle ha "tystats ned" av universitetet, och ändå är det nästan uteslutande deras och deras följeslagares röster som har hörts och synts vid institutionen och i medierna.
Men den mest skandalösa anklagelsen rör rektor och hans roll vid "ödeläggelsen" av institutionens arbetsmiljö. I själva verket har institutionen inte varit i något som helst behov av "hjälp" i detta avseende, vår arbetsmiljö hade ödelagts fullständigt redan innan nuvarande rektor ens var utnämnd. Den största krisen vi drabbades av var sannolikt den under våren 2006 då förre prefekten tvingades bort. För att klargöra kronologin så hade vi först en utsträckt konflikt, därefter arbetsmiljöundersökningen, och först därefter sade professorerna upp sig. Inte i omvänd tidsordning. Det är till och med så att vår arbetsmiljö har förbättrats på senare tid, olyckligtvis på bekostnad av att universitetsadministrationen nu har blivit mål för mediekampanjen.
Ytterligare en sak måste klarläggas.
Tanken att institutionens forskningskapacitet skulle ha åsamkats en irreparabel skada av de senaste händelserna har inget stöd i några som helst fakta.
Vår forskningsverksamhet fick höga betyg vid en nyligen genomförd utvärdering av internationell expertis. Vi har flera forskare av världsklass verksamma vid institutionen och goda möjligheter att knyta ytterligare yngre talanger till vår krets de kommande åren. Vi är en mycket varierad mix av olika slags individer. Men det vore en utopi att förvänta sig att alla alltid skall tycka lika om allting. Vilket inte betyder att vi inte tillsammans kan vara framgångsrika. Sådant har lyckats förr.
Vi ömmar för och vårdar vår frihet att uttala våra åsikter, men en sådan frihet kan endast blomstra i en atmosfär av ömsesidig respekt. I annat fall slutar det med att opponenterna ömsesidigt skymfar varandra. Personliga attacker på en arbetsplats är varken bevis på frihet eller på framsteg. Sådant beteende finns det inte utrymme för på en multikulturell, civiliserad arbetsplats - framför allt inte vid ett universitet.
En sak är jag dock överens med organisatörerna av kampanjen om: detta är inte bara ett lokalt problem, det är ett problem som angår hela samhället. Universiteten är och skall vara förebilder för den yngre generationen och i denna egenskap bidrar de ytterst i formandet av vår framtid.
Maciej Klimek
professor i matematik, prefekt
UNT 21/6 2007
Humanioran får en fjärdedel
Läs mer: Uppsala universitet
Belgisk räd mot kurder
Läs mer: Vart går Turkiet?
Detaljstyr inte lärarutbildningen
Läs mer: Vart går skolan?
Läs mer: Uppsala universitet
Färre arbetslösa än 2003-2006
Medierna gjorde SD till martyrer
Läs mer: Vart går skolan?
Vågar Bildt ta en seriös debatt?
Spåkligt otympligt
Mikrolån - lyft för kvinnor
Demokratin försvarades av högern
Vi vädjar om hänsyn till Uppsala
Läs mer: Uppsala universitet
Läs mer: Bostäder
Fräckt av rödgröna om sjukhusmat
Släpp ut kunskapen i samhället!
Låt folk välja själva, Hägglund!
Läs mer: Ska Rut vara kvar?
S och V minskar kvinnofriden
2009 bildades sju naturreservat
Dagens debattartiklar
00:01 SDU försökte diskutera sakligt »
00:01 Abc gav allsidig bild »
00:01 Humanioran får en fjärdedel »
Mer på UNT.se
KONTAKT
DebattredaktörMaria Ripenberg
E-post: debatt@unt.se
REGLER FÖR DEBATTARTIKLAR
Läs vilka regler som gäller för debattartiklar på Åsikt Uppsala. »
Mest kommenterade nyhetsartiklar
Isen kvävde fiskarna (5)Cancer kan höja ungas livskvalitet (5)
Mejl - en stressfaktor (5)
Almtuna mot plusresultat (3)
Mest kommenterade bloggar
Stafettbloggen: My name is Boivie, Joachim Boivie... (8) »Maria Nygård: Bokfrågornas ABC: O (3) »
Kent Westman: Playoff 1 avklarat! (3) »
Kajsa Holm: Hanna Nygren, Årets damspelare (2) »
Stafettbloggen: Ikväll är det lokal bandygala! (2) »
Linn Jansson: kom kom kom ...... (2) »
Annons
Sök bland tusentals recept i UNT:s kokbok. 
Prenumerera på nyhetsbrevet från unt.se 
Gillar du golf? Titta in på UNT:s golfsajt 
Hur bra är du på sudoku?
Nyheter
14:44 Knivsta kommun vill veta mer om Arlandaplaner13:48 Man skadad i arbetsplatsolycka
13:43 Inbrott i Björklingeskola
11:08 Förfalskat Restylane säljs på nätet
11:05 Inbrott i lastbilar
10:06 Föräldar vill kontrollera sparande
09:23 Volvo och Toyota är vinnarbilarna
08:52 Isen kvävde fiskarna
08:40 Svenskarna tror på goda lönelyft
08:35 Orexo genomför emission
08:08 Cancer kan höja ungas livskvalitet
07:07 Stor brand i garagelänga i Sigtuna
Kultur & Nöje
15:19 Högaktuellt popband tillbaka i Uppsala15:08 Lady Gaga tackar Åkerlund
09:08 Congasmästaren får ett uppsving
08:07 Hårdkokt Uppsalafilm på dvd
Sport
22:44 Nygren och Eskhultbäst i Uppsala
22:17 Enköping utjämnade
- kan avgöra på hemmplan
21:05 Ingen bra match när Valsta S föll
20:22 Tung förlust för Sallén mot Luleå
08:00 Storvreta illa ute - vände i slutperioden
08:00 Viktig match väntar Sallén
Vad fick grannen ge för sitt hus? Hela listan med lagfarter. 
Köp dagens UNT som e-tidning. 
Har någon i bekantskapskretsen gift sig? 
Sök bland aktuella evenemang.
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är förbjuden.
