Tisdag 9 februari 2010
LevaPubl:070902
Vårdslöst, genant och snedvridet
MATEMATIKUM. Det ovanliga med fallet i Uppsala är att debatten förs i pressen och att de värsta kritikerna inte försökt sätta sig in i vad som hänt. Även genier måste fullgöra sina tjänsteåligganden, skriver Tore Frängsmyr.
Läs upp
Skriv ut
Skicka
DelaLäs mer:
Uppsala universitet har hamnat i debattens centrum, sedan två utländska professorer i matematik sagts upp, alternativt köpts ut. För den som studerat universitetshistoria är akademiska strider ingenting ovanligt.
Det har tidigare förekommit att professorer avskedats, till och med när de haft kunglig fullmakt; så skedde i Stockholm för ett antal år sedan, och så har skett i Umeå.
Det ovanliga med fallet i Uppsala är att debatten förs i pressen, och att de värsta kritikerna uppenbarligen inte försökt sätta sig in i vad som förevarit. Upprörande är dessutom att dessa kritiker använder begreppet akademisk frihet på ett vårdslöst sätt. Det är genant när akademiska debattörer inte förmår göra de enklaste distinktioner, ty det leder till en snedvriden debatt om ett angeläget ämne, nämligen universitetens ställning i dag.
Akademisk frihet handlar om frihet att forska och undervisa efter eget val; ingen utomstående instans, såsom förr kyrkan eller staten, skall kunna föreskriva vad resultatet skall bli. Vi kan också kalla detta för vetenskaplig frihet.
Akademisk frihet är däremot inte att missbruka sin ställning som professor eller lärare, att försumma sina tjänsteåligganden eller att trakassera sina kolleger. De aktuella professorerna har inte fått kritik för att de framfört djärva teorier eller för att de angripit rådande vetenskapliga föreställningar.
Nej, professorerna har fått kritik för att de missbrukat sin ställning, försummat sina studenter, varit frånvarande orimligt långa perioder, trakasserat sina kolleger genom hot, ärekränkande uttalanden och utsänd e-post samt allmänt otrevligt uppträdande. Flera kolleger och funktionärer har blivit så illa berörda att de blivit sjukskrivna eller avgått från sina poster.
Ett sådant uppträdande har ingenting med akademisk frihet att göra. Likafullt låtsas de två professorerna och deras supportrar att de inte förstår någonting. Professorerna har inte fått veta vad de anklagas för! Jo, om de kan läsa, bör de veta. Deras uppträdande är väldokumenterat, erinringar och varningar från prefekt, dekanus och vicerektor har utfärdats (första gången i mars 2003), vittnesmål från anställda finns nedskrivna, e-post finns bevarad. Hela denna process har pågått i flera år. Att spela ovetande eller oskyldig blir bara patetiskt.
En rad dekaner har påtalat "den exempellösa kampanjen mot Rektor" som pågått en längre tid. Matematiska institutionens prefekt och tolv andra prefekter har i artiklar uttalat sitt starka stöd för Rektor och universitetsledningen och, i samma anda, tagit avstånd från de två professorernas uppträdande. En god arbetsmiljö är ju förutsättningen för att arbetet med forskning och undervisning skall fungera. Detta borde vara elementärt för varje anställd vid universitetet.
Li Bennich-Björkman, professor i statskunskap, blandar på ett otillbörligt sätt ihop den vetenskapliga aspekten med tjänstefrågan och låtsas att kreativitet och nytänkande inte passar in i möblerade rum. Kravet att sköta sitt ämbete på ett rimligt sätt blir för henne att vara "lojal", och - menar hon - då stänger man vägen till ny kunskap. Denna konstruerade motsättning är litet barnslig. Universitetet har aldrig ifrågasatt de båda professorernas vetenskapliga verksamhet; man har bara begärt att de skall sköta sin tjänst.
Även genier måste fullgöra sina tjänsteåligganden, när de nu sökt och erhållit statliga tjänster. Annars får de väl sitta och vara genier på sin kammare.
Bengt Gustafsson, professor i teoretisk astrofysik, tycker att det är litet klämmigt med bråkiga professorer och anför Olof Rudbeck som exempel. Jämförelsen är hårresande. Rudbeck kämpade i hela trettio år i de så kallade cartesianska striderna, men han stred för en ny vetenskaplig världsbild. Han hävdade nämligen att den nya naturvetenskapen skulle få ge sin beskrivning av naturen och världsalltet, gentemot kyrkan och teologerna. Detta var en kamp för vetenskaplig frihet, för att forskning och undervisning skulle få ta del av den vetenskapliga revolutionens resultat. Denna typ av bråkighet kan inte nämnas samma dag som de tarvliga trakasserier som pågått i matematiska institutionens korridorer.
Ett tredje exempel är Bo Rothstein, liksom Bennich-Björkman professor i statskunskap, om ock i Göteborg.
En gång var Rothstein seriös samhällsdebattör. Nu har han blivit en pajas. Utan någon som helst källkritik utslungar han en rad påståenden som är befängda och bygger på lösa rykten. Liksom sin kollega Bennich-Björkman utgår han från den famösa (och hemliga) inspelningen från rektorsmötet men rycker ut de partier som passar hans syften.
Redan det faktum att de två professorerna använde denna typ av hemliga upptagningar ger obehagliga associationer. Att sedan debatterande forskare brukar detta material på ett selektivt och okritiskt sätt är mycket betänkligt. Rothstein har varit slarvig och illa förebredd. Hans syfte är inte att nå fram till något klargörande utan att träffa och skada det som blivit hans nya måltavla i debatten: Uppsala universitet.
De cartesianska striderna slutade med att kungen slog näven i bordet och sade att nu fick det vara nog. Så går det ju inte till i dag. Men vi kan vara glada att vi har en Rektor som värnar om arbetsmiljön och det intellektuella klimatet och som säger till att nu räcker det. Annars gör vi oss till åtlöje för omvärlden.
Det har tidigare förekommit att professorer avskedats, till och med när de haft kunglig fullmakt; så skedde i Stockholm för ett antal år sedan, och så har skett i Umeå.
Det ovanliga med fallet i Uppsala är att debatten förs i pressen, och att de värsta kritikerna uppenbarligen inte försökt sätta sig in i vad som förevarit. Upprörande är dessutom att dessa kritiker använder begreppet akademisk frihet på ett vårdslöst sätt. Det är genant när akademiska debattörer inte förmår göra de enklaste distinktioner, ty det leder till en snedvriden debatt om ett angeläget ämne, nämligen universitetens ställning i dag.
Akademisk frihet handlar om frihet att forska och undervisa efter eget val; ingen utomstående instans, såsom förr kyrkan eller staten, skall kunna föreskriva vad resultatet skall bli. Vi kan också kalla detta för vetenskaplig frihet.
Akademisk frihet är däremot inte att missbruka sin ställning som professor eller lärare, att försumma sina tjänsteåligganden eller att trakassera sina kolleger. De aktuella professorerna har inte fått kritik för att de framfört djärva teorier eller för att de angripit rådande vetenskapliga föreställningar.
Nej, professorerna har fått kritik för att de missbrukat sin ställning, försummat sina studenter, varit frånvarande orimligt långa perioder, trakasserat sina kolleger genom hot, ärekränkande uttalanden och utsänd e-post samt allmänt otrevligt uppträdande. Flera kolleger och funktionärer har blivit så illa berörda att de blivit sjukskrivna eller avgått från sina poster.
Ett sådant uppträdande har ingenting med akademisk frihet att göra. Likafullt låtsas de två professorerna och deras supportrar att de inte förstår någonting. Professorerna har inte fått veta vad de anklagas för! Jo, om de kan läsa, bör de veta. Deras uppträdande är väldokumenterat, erinringar och varningar från prefekt, dekanus och vicerektor har utfärdats (första gången i mars 2003), vittnesmål från anställda finns nedskrivna, e-post finns bevarad. Hela denna process har pågått i flera år. Att spela ovetande eller oskyldig blir bara patetiskt.
En rad dekaner har påtalat "den exempellösa kampanjen mot Rektor" som pågått en längre tid. Matematiska institutionens prefekt och tolv andra prefekter har i artiklar uttalat sitt starka stöd för Rektor och universitetsledningen och, i samma anda, tagit avstånd från de två professorernas uppträdande. En god arbetsmiljö är ju förutsättningen för att arbetet med forskning och undervisning skall fungera. Detta borde vara elementärt för varje anställd vid universitetet.
Li Bennich-Björkman, professor i statskunskap, blandar på ett otillbörligt sätt ihop den vetenskapliga aspekten med tjänstefrågan och låtsas att kreativitet och nytänkande inte passar in i möblerade rum. Kravet att sköta sitt ämbete på ett rimligt sätt blir för henne att vara "lojal", och - menar hon - då stänger man vägen till ny kunskap. Denna konstruerade motsättning är litet barnslig. Universitetet har aldrig ifrågasatt de båda professorernas vetenskapliga verksamhet; man har bara begärt att de skall sköta sin tjänst.
Även genier måste fullgöra sina tjänsteåligganden, när de nu sökt och erhållit statliga tjänster. Annars får de väl sitta och vara genier på sin kammare.
Bengt Gustafsson, professor i teoretisk astrofysik, tycker att det är litet klämmigt med bråkiga professorer och anför Olof Rudbeck som exempel. Jämförelsen är hårresande. Rudbeck kämpade i hela trettio år i de så kallade cartesianska striderna, men han stred för en ny vetenskaplig världsbild. Han hävdade nämligen att den nya naturvetenskapen skulle få ge sin beskrivning av naturen och världsalltet, gentemot kyrkan och teologerna. Detta var en kamp för vetenskaplig frihet, för att forskning och undervisning skulle få ta del av den vetenskapliga revolutionens resultat. Denna typ av bråkighet kan inte nämnas samma dag som de tarvliga trakasserier som pågått i matematiska institutionens korridorer.
Ett tredje exempel är Bo Rothstein, liksom Bennich-Björkman professor i statskunskap, om ock i Göteborg.
En gång var Rothstein seriös samhällsdebattör. Nu har han blivit en pajas. Utan någon som helst källkritik utslungar han en rad påståenden som är befängda och bygger på lösa rykten. Liksom sin kollega Bennich-Björkman utgår han från den famösa (och hemliga) inspelningen från rektorsmötet men rycker ut de partier som passar hans syften.
Redan det faktum att de två professorerna använde denna typ av hemliga upptagningar ger obehagliga associationer. Att sedan debatterande forskare brukar detta material på ett selektivt och okritiskt sätt är mycket betänkligt. Rothstein har varit slarvig och illa förebredd. Hans syfte är inte att nå fram till något klargörande utan att träffa och skada det som blivit hans nya måltavla i debatten: Uppsala universitet.
De cartesianska striderna slutade med att kungen slog näven i bordet och sade att nu fick det vara nog. Så går det ju inte till i dag. Men vi kan vara glada att vi har en Rektor som värnar om arbetsmiljön och det intellektuella klimatet och som säger till att nu räcker det. Annars gör vi oss till åtlöje för omvärlden.
Tore Frängsmyr
Hans Rausing-professor em i vetenskapshistoria
UNT 2/9 2007
Hans Rausing-professor em i vetenskapshistoria
UNT 2/9 2007
Alliansen ignorerar föräldrar
Inget beslut om Forsmarks berg
Enköping - historielös stad
Läs mer: Stadsmiljön i Uppsala
Ändra Östersjöns räddningsplan
Läs mer: Vad gör vi med jorden?
Uppsala kan bli nya flaskhalsen
Urholkad Las kräver ny modell
Gör om forskarnas karriärsystem
Vi måste samarbeta om skogen
Läs mer: Vad gör vi med jorden?
Dagens debattartiklar
00:01 Inget beslut om Forsmarks berg »
00:01 Alliansen ignorerar föräldrar »
Mer på UNT.se
REGLER FÖR DEBATTARTIKLAR
Läs vilka regler som gäller för debattartiklar på Åsikt Uppsala. »KONTAKT
DebattredaktörMaria Ripenberg
E-post: debatt@unt.se
Annons
Sök bland tusentals recept i UNT:s kokbok. 
Prenumerera på nyhetsbrevet från unt.se 
Gillar du golf? Titta in på UNT:s golfsajt 
Hur bra är du på sudoku?
Nyheter
15:49 Uppsägningar klara på UNT14:55 Politiker dömd för grov förskingring
13:50 Tre män gripna för dödsskjutning
13:32 Ny gymnasiemässa i Uppsala
11:00 Unga gillar sina fritidsgårdar
10:54 Styrande i länet kräver svar om tåg
10:44 Efterlyst häktad för mordförsök
10:10 Uppsalakvinna omkom i London
10:00 "Jag får inga pengar för januari"
09:48 Personbil och timmerbil i krock
08:00 Säljrekord för Icabutiker i Uppsala
08:00 Friskole-vd överklagar sänkt elevpeng
Kultur & Nöje
11:52 Colin Firth i sitt livs roll11:40 Fokus på Polanski trots frånvaro
10:53 Tonsättartävlingen redan en succé
10:45 Regina Spektor till Arvika
10:04 Han blev filmare av en slump
Sport
15:05 Magnus Wikman ny förbundskapten08:00 Gaddefors testas inför matchen
22:30 SSL-lagen vill inte ha upp fler lag från stan
17:31 "Vi blir livsfarliga"
17:18 Vestbergs spel kan ta honom hem
Vad fick grannen ge för sitt hus? Hela listan med lagfarter. 
Köp dagens UNT som e-tidning. 
Har någon i bekantskapskretsen gift sig? 
Sök bland aktuella evenemang.
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är förbjuden.
