Publ:070126


Fragmentariska noveller

I sin i dag utgivna novellsamling utgår Camilla Wittmos från vardagliga situationer, men många av novellerna är varken fullkomliga i sig själva eller början på något större, skriver Anne Marcusson.

RECENSION 

Läs upp
Skriv ut Skicka Dela

Camilla Wittmos: Mirakel, mirakel (Albert Bonniers Förlag)


Camilla Wittmoss, tidigare verksam som dramatiker och dramaturg, ger i dag ut novellsamlingen Mirakel, mirakel. Den består av sjutton korta berättelser som utspelar sig ungefär här och nu, bland vanliga människor som oftast gör ganska så normala saker. En mamma går till barnavårdscentralen med sin dotter, en flicka följer med en klasskamrat hem för första gången, en ung man bjuder sina föräldrar på kaffe i sin nya lägenhet. Någon går på gym, några åker och handlar, någon gör slut på ett förhållande. Ibland skymtar katastrofen runt hörnet och stundom inträffar den verkligen, men så finns det ju också mirakel.

Wittmoss är en träffsäker och lyhörd skildrare av vardagliga situationer och allmänmänskliga känslor, ibland till den grad att man skruvar på sig av obehagligt igenkännande. Hon lyckas också fånga in tillvarons små underverk, medan rent övernaturliga inslag, som att låta en ärkeängel dyka upp på Blekingegatan, känns mer konstlat. Mest övertygande är kanske de återkommande skildringarna av hur relationer mellan barn och föräldrar gestaltar sig i olika skeden av livet.

En novell jag speciellt fäster mig vid är Idrottens baksida där en stressad trebarnsmamma berättar om hur hennes efterlängtade semester blir förstörd - eller åtminstone försvårad - när hennes man sliter av hälsenan. Först känns det som om hon skapar domedagsstämning kring ett i grunden ganska trivialt problem. Efter ett tag blir hennes reaktion om inte rimlig så i alla fall begriplig; de små motgångarna kan ibland orsaka mer känslostorm än de verkliga nederlagen. Novellens slutar öppet, utan att göra klart om detta är en vattendelare i kvinnans liv eller ej, och just den osäkerheten gör att berättelsen stannar i minnet efter avslutad läsning. Annars är det största problemet med flera av novellerna att de lämnar så litet avtryck.

Bokens styrka, de små, skickligt fångade fragmenten av livet, blir till slut också dess svaghet - det blir sällan mer än just fragment. Novellerna i Mirakel, mirakel känns varken fullkomliga i sig själva eller som början på något större.
Av: Anne Marcusson


72018 TIPSA UNT | SMS/MMS
This div will be replaced

Läkaren nekar till anklagelserna

This div will be replaced

Josef Fares hyllar farsan i ny film


Vilken artist var bäst?
Anders Ekborg Frispråkarn Jenny Silver Jessica Andersson Linda Pritchard Ola Pain of Salvation Salem Al Fakir       
Stressen är ofta påtaglig i våra liv. Nu måste vi lära oss att ta paus, skriver författarna till två nya självhjälpsböcker.
Foto:Sven-Olof Ahlgren/arkiv Stressen är ofta påtaglig i våra liv. Nu måste vi lära oss att ta paus, skriver författarna till två nya självhjälpsböcker.

Det lönar sig att slappa

Mer på UNT.se





Bildspel


KONTAKTA OSS

E-post till kulturredaktionen:
kultur@unt.se

E-post till kulturnyhetsredaktionen:
kulturnyheter@unt.se

Annons



 


 





  Annonsera från 15:-
   Lokus bostad Lokus Jobb Lokus Motor Lokus Köp och Sälj
  Just nu 48412 annonser