Homofobi med djupa rötter

KRÖNIKA. Förra året var det osäkert om vi skulle få se Buju Banton på reggaefestivalen. "Jamaicas röst" hade fått beskedet att han var tvungen att skriva på ett manifest innan han fick uppträda.

Läs upp

Skriv ut

Skicka

Kommentera

Dela

Länkar:
REGGAEBLOGGEN: Länkar för den som vill veta mer

Manifestet bar titeln The Reggae Compassionate Act, och det slog fast att reggae handlar om kärlek, respekt och förståelse -inte hat, homofobi och intolerans. Buju Banton skrev på och till publikens stora glädje blev det en konsert.
The Reggae Compassionate Act är resultatet av ett enträget arbete från människorättsaktivister och påtryckningsgrupper för homosexuellas rättigheter. Det började under tidigt 90-tal med protester utanför Shabba Ranks och Buju Bantons konserter. Det fortsatte med protester i anslutning till det brittiska musikpriset MOBO, och nu har fem av reggaevärldens giganter skrivit på manifestet. Aktivisterna ser detta som ett stort steg i kampen mot homofobi och hatbrott på Jamaica, men man kan fråga sig vilken effekt det har. Man demonstrerar utanför konserter i Europa, men det är ju inte den europeiska publiken som är homofob.

Sedan är frågan om reggaen är roten till jamaicanernas homofobi. Vi talar om ett land där homosexuella handlingar bestraffas med upp till tio års fängelse. Det är det land i världen som har flest kyrkor per capita, och en gammaltestamentlig syn på homosexualitet dominerar. Det är ett land där premiärministern Bruce Golding har sagt att utländska lobbygrupper inte ska få diktera hur jamaicanerna hanterar frågan. Homofobin genomsyrar alltså hela det jamaicanska samhället, och artisterna reflekterar snarast folkopinionen, hur dystert det än kan låta.
Det krävs mod och civilkurage för att en jamaicansk artist ska ställa sig upp och ta avstånd från homofobi. Frågan är om de som hittills har skrivit på The Reggae Compassionate Act verkligen har ändrat åsikt och inställning i frågan, eller om det är ett spel för gallerierna.

Beenie Man, som spelar på reggaefestivalen i kväll, var den första av reggaestjärnorna som skrev på. Han verkar dock inte ha tagit till sig manifestets innebörd. Han fortsätter nämligen att göra låtar där han uttrycker sig nedsättande om sexuella minoriteter.
Personligen tror jag att man i Sverige borde satsa mer på samarbete mellan HBT-rörelsen och reggaevärden. Trinity Soundsystem från Stockholm har spelat på Stockholm Pride, varför skulle RFSL inte kunna ha ett tält på Reggaefestivalen?

Av: Anton Hultberg Hansen

Kommentera artikeln»
Läs 2 tidigare kommentarer»

Kommentarer till artikeln

Svar till Pelle

Jag tycker nog att du förenklar lite där. Den jamaicanska kulturen är först och främst en produkt av landets koloniala historia.

Rastafarianismen är en rörelse som gör motstånd mot den koloniala historieskrivningen, och mot en "vit" läsning av Bibeln.

Men trots att rastafarianismen tar avstånd från kyrkan, så är den likafullt baserad på samma Bibel.

Jag vidhåller att homofobin på Jamaica har djupa rötter. Jag vidhåller också att homofobin har sina rötter i kristendommen. Jamaicanernas homofoba uttalanden sker ofta med hänvisning till gamla testamentet. Du har rätt i att hetsandet mot homosexuella är ett dancehallfenomen, men homofobin genomsyrar hela det jamaicanska samhällslivet, inklusive kyrkan, polisen och regeringen.