Publ:080829

Elitsoldaterna i Rios militärpolis sätter hårt mot hårt i sin jakt på de tungt beväpnade gängen i slummen. När kriminaliteten ska krossas till varje pris väger ett människoliv lätt.<br>

FOTO:Atlantic film Elitsoldaterna i Rios militärpolis sätter hårt mot hårt i sin jakt på de tungt beväpnade gängen i slummen. När kriminaliteten ska krossas till varje pris väger ett människoliv lätt.

Omskakande om Rios våldsspiral

Manusförfattaren bakom Guds stad återvänder till Rios slum i filmen Tropa de elite, en omskakande spelfilm med dokumentära kvaliteter om en komplicerad våldsspiral utan något slut, konstaterar Björn Lövenlid.

FILMRECENSION

Läs upp

Skriv ut

Skicka

Kommentera

Dela

Tropa de elite
Regi: José Padhila
Royal. Manus: Bráulio Montovani. Foto: Lula Carvalho. Musik: Pedro Bromfman. Klippning: Daniel Rezende. I rollerna: Wagner Moura, Caio Junqueira, André Ramiro, Maria Ribeiro, Fernanda Machado m fl.

Få städer ligger så vackert som Rio de Janeiro. Grönskande berg reser sig dramatiskt ur havet, kantade av gyllengula stränder. Faktum är att Rios skönhet är nästan lika våldsamt drabbande som den kriminalitet staden plågas av.
I filmsuccén Guds stad tog den Oscarsbelönade manusförfattaren Bráulio Montovani med sig biobesökarna in i Rios favelas, tättbefolkade getton där knarkkungarna och deras tungt beväpnade underhuggare regerar. Den gången var det de fattiga barnen som stod i centrum.
I Tropa de elite har han i stället valt att skildra de militärpoliser som har till uppgift att rensa upp bland tungt kriminella element, den kontroversiella elitstyrkan BOPE (Batalhão de Operações Policiais Especiais).

Beväpnade med automatvapen och drillade i urban krigföring ger de sig in i slummen med uppgiften att skjuta först och fråga sedan. Här är polisbrutaliteten institutionaliserad. Ont skall med ont fördrivas. Förhör är ofta det samma som tortyr och en misslyckad operation urartar lätt i en massaker.
Filmen bygger på berättelser från två avhoppade BOPE-befäl och den dokumentära känslan är mycket stark. Autenticiteten förstärks av den ostadiga handkameran som rastlöst rör sig fram och tillbaka mellan stressade polisansikten.

Till en början framstår Tropa de elite också som en fladdrig och ofokuserad film, nästan lika komplicerad som den verklighet den vill skildra. Men tålamod belönas. Efterhand sugs man obevekligen in i den råa och intensivt flimrande skildringen av en blödande stad.
Vi får möta Rios unga elit, övre medelklassakademiker som sitter på universitetets sociologilektioner och fördömer det råa polisvåldet i slummen, samtidigt som de finansierar de kriminella gängens upprustning genom att knarka på fritiden.
Militärpoliserna porträtteras antingen som skjutglada och spänningssökande stridspittar, eller som korrupta mutkolvar. Men vi får också stifta bekantskap med rekryten André Matias, en intelligent och sympatisk idealist som vill göra en ärlig samhällsinsats.

Mest omskakande är porträttet av kapten Nascimento, en nervös rättsskipare som bland annat ägnar arbetsdagen åt att tortera fattiga människor sexuellt. Efter jobbet gullar han med sin fru och deras nyfödda barn.
Våldsskildringarna ackompanjeras av brasiliansk hardcoremusik och frustande baile funk. Den mästerliga klippningen i stridsscenerna gör upplevelsen underhållande suggestiv. Men det här är ändå så långt ifrån våldsromantik man kan komma.
I hemlandet har Tropa de elite redan hunnit bli en av de mest populära brasilianska filmerna någonsin. Förhoppningsvis kan den fungera som en välbehövlig väckarklocka i en av världens mest ojämlika nationer, där industrin går på högvarv och it-utvecklingen blomstrar, samtidigt som fattiga barn skjuts ihjäl i gränderna.

Av: Björn Lövenlid

Kommentera artikeln»

Osminkat 1600-tal

RECENSION: Regissören Peter Greenaway blåser liv i konstnärsgeniet och människan Rembrandt i filmen Nattvakten, en osminkad berättelse om kärlek, död och intriger i 1600-talets dekadenta Amsterdam, konstaterar Björn Lövenlid.

Kommentera artikeln» | Läs artikeln »

ÄNNU FLER RECENSIONER

Kultur: FILM. Mer film? Här hittar du ännu fler, lite äldre recensioner.

Jorden runt med The Sims

RECENSION: Electronic Arts expansionsfabrik rullar på i regelbunden takt - som vanligt när det gäller den omåttligt populära The Sims-serien - men den här gången är saker inte riktigt sig lika.

Kommentera artikeln» | Läs artikeln »

Tråkiga minimojer

RECENSION: Luc Bessons Arthur och Maltazard väger pinsamt lätt i jämförelse med höstens konkurrenstäta biorepertoar i den animerade genren, skriver Hanif Sabzevari.