Tisdag 9 februari 2010
LevaPubl:080708
Politisk impotens utan partipiska
POLITIK. God partisamordning är nödvändig för att vinna inflytande. Partipiskan har en parlamentarisk funktion. Varje riksdagsledamot har förhoppningsvis en samvetsgräns där man hellre lämnar sitt parti än sin övertygelse, skriver Peter Santesson-Wilson.
Läs upp
Skriv ut
Skicka
Dela
Under FRA-striden har partipiskan kommit i dålig dager. Vad har vi för riksdagsledamöter som inte förmår stå upp mot regeringen och rösta efter sitt eget förstånd och samvete?
I diskussionen är det lätt att glömma partipiskans parlamentariska funktion, som varken behöver vara ljusskygg eller odemokratisk.
Ropen efter friseglande riksdagsledamöter som regeringens vakthundar tar inte hänsyn till den svenska partipolitikens förutsättningar.
Politikens grundvillkor är närmast eviga. En första tumregel är att man vinner inflytande genom att bilda grupper, där interna motsättningar underordnas gemensamma intressen. Så är det för alla, till och med för de FRA-kritiker som nu förebrår enskilda riksdagsledamöter för beslutet. En god illustration är hur en av symbolerna för politisk förnyelse, Piratpartiet, reservationslöst omfamnar denna klassiska tanke. I deras strategidokument, publicerat på partiets hemsida, står att läsa:
"Kommer partiet ? låta de enskilda riksdagsmännen bestämma vad de vill rösta?
Absolut inte under några omständigheter. Den dagen vi börjar rösta hej vilt efter eget skön har vi inte längre något att erbjuda de andra partierna i en förhandling. Då kan vi inte dra nytta av vågmästarställningen, och har inte längre någon möjlighet att påverka i de frågor vi brinner för."
Strategin att vara "obrottsligt lojala mot [regeringen] i alla frågor som ligger utanför vårt principprogram" i utbyte mot piratpartistisk politik i upphovsrätts- och integritetsfrågor, innebär i praktiken en strängare partidisciplin än den gängse. Ledamöterna skulle till övervägande del vara helt låsta av andra partier. Man kan föreställa sig nog så uppslitande konflikter mellan partiprogram, privata principer och realpolitik även under den kommande mandatperioden.
Förbindelsen att alltid rösta med den regering som ligger rätt i upphovsrätts- och integritetsfrågor skulle innebära många obehagliga beslut med bakbundna händer.
En andra politisk tumregel är att en grupp vinner inflytande genom att förhandla med andra grupper. Det krävs byteshandel och tillräcklig inre disciplin för att hålla ingångna överenskommelser. Förhandlingar medför att mycket inflytande koncentreras till det fåtal personer som för de direkta överläggningarna bakom stängda dörrar. Ledamoten må vara bunden till partilinjen under voteringen, men kan inom sitt begränsade specialområde ha desto större möjligheter att påverka var linjen dras. För en ledamot av ett parti som ingår i en koalitionsregering med riksdagsmajoritet, där uppgörelser träffas på regeringsnivå, blir dock situationen och lojalitetskraven speciella. Det sker en maktförskjutning från riksdag till regering under majoritetsregeringar. Det är svårt att se detta som odemokratiskt. Tvärtom är det resultatet av ett ovanligt tydligt demokratiskt valresultat.
När man längtar efter beslutskraftiga majoritetsregeringar blir priset ett parlament som spelar andrafiol.
God partisamordning är nödvändig för att vinna inflytande, men bör förstås inte uppnås genom grova trakasserier av trilskande ledamöter. Förutom arbetsmiljöaspekten - riksdagen är trots allt även en arbetsplats - har förhoppningsvis varje ledamot en samvetsgräns där man hellre lämnar sitt parti än sin övertygelse. Som statsvetaren Lars Davidsson visat i sin avhandling I linje med partiet? innebär personvalssystemet att enskilda ledamöter börjar tänka på sin personliga profil för att inte bli förbikryssade i kommande val. Konflikten mellan partisamordning och egen övertygelse och profilering blir delikat. Är det självklart att alltid betrakta linjebrytaren som självständig banerförare? Kan det inte även finnas ett inslag av snyltning, där ledamoten plockar russinen ur sammanhållningskakan utan att betala priset?
Davidsson har funnit tilltagande individualism bland yngre ledamöter.
Problemet är att ett likhetstecken mellan partipiskor och förtryck, och mellan linjebrytare och civilkurage, skulle göra ett parti förhandlingsmässigt impotent.
Om några år skulle det kunna vara den piratpartistiska gruppledarens tur att tvingas lugga olydiga ledamöter och få postlådan fylld med väljarvrede, när partiet ska leverera regeringstrogna röster som betalning för en ändrad upphovsrättslag. Partipolitiken rymmer dilemman som är svåra att undkomma. Det är inte ett försvar för FRA-beslutet, men en påminnelse om var ansvaret bör utkrävas.
Peter Santesson-Wilson
statsvetare, Ratio
UNT 8/7 2008
I diskussionen är det lätt att glömma partipiskans parlamentariska funktion, som varken behöver vara ljusskygg eller odemokratisk.
Ropen efter friseglande riksdagsledamöter som regeringens vakthundar tar inte hänsyn till den svenska partipolitikens förutsättningar.
Politikens grundvillkor är närmast eviga. En första tumregel är att man vinner inflytande genom att bilda grupper, där interna motsättningar underordnas gemensamma intressen. Så är det för alla, till och med för de FRA-kritiker som nu förebrår enskilda riksdagsledamöter för beslutet. En god illustration är hur en av symbolerna för politisk förnyelse, Piratpartiet, reservationslöst omfamnar denna klassiska tanke. I deras strategidokument, publicerat på partiets hemsida, står att läsa:
"Kommer partiet ? låta de enskilda riksdagsmännen bestämma vad de vill rösta?
Absolut inte under några omständigheter. Den dagen vi börjar rösta hej vilt efter eget skön har vi inte längre något att erbjuda de andra partierna i en förhandling. Då kan vi inte dra nytta av vågmästarställningen, och har inte längre någon möjlighet att påverka i de frågor vi brinner för."
Strategin att vara "obrottsligt lojala mot [regeringen] i alla frågor som ligger utanför vårt principprogram" i utbyte mot piratpartistisk politik i upphovsrätts- och integritetsfrågor, innebär i praktiken en strängare partidisciplin än den gängse. Ledamöterna skulle till övervägande del vara helt låsta av andra partier. Man kan föreställa sig nog så uppslitande konflikter mellan partiprogram, privata principer och realpolitik även under den kommande mandatperioden.
Förbindelsen att alltid rösta med den regering som ligger rätt i upphovsrätts- och integritetsfrågor skulle innebära många obehagliga beslut med bakbundna händer.
En andra politisk tumregel är att en grupp vinner inflytande genom att förhandla med andra grupper. Det krävs byteshandel och tillräcklig inre disciplin för att hålla ingångna överenskommelser. Förhandlingar medför att mycket inflytande koncentreras till det fåtal personer som för de direkta överläggningarna bakom stängda dörrar. Ledamoten må vara bunden till partilinjen under voteringen, men kan inom sitt begränsade specialområde ha desto större möjligheter att påverka var linjen dras. För en ledamot av ett parti som ingår i en koalitionsregering med riksdagsmajoritet, där uppgörelser träffas på regeringsnivå, blir dock situationen och lojalitetskraven speciella. Det sker en maktförskjutning från riksdag till regering under majoritetsregeringar. Det är svårt att se detta som odemokratiskt. Tvärtom är det resultatet av ett ovanligt tydligt demokratiskt valresultat.
När man längtar efter beslutskraftiga majoritetsregeringar blir priset ett parlament som spelar andrafiol.
God partisamordning är nödvändig för att vinna inflytande, men bör förstås inte uppnås genom grova trakasserier av trilskande ledamöter. Förutom arbetsmiljöaspekten - riksdagen är trots allt även en arbetsplats - har förhoppningsvis varje ledamot en samvetsgräns där man hellre lämnar sitt parti än sin övertygelse. Som statsvetaren Lars Davidsson visat i sin avhandling I linje med partiet? innebär personvalssystemet att enskilda ledamöter börjar tänka på sin personliga profil för att inte bli förbikryssade i kommande val. Konflikten mellan partisamordning och egen övertygelse och profilering blir delikat. Är det självklart att alltid betrakta linjebrytaren som självständig banerförare? Kan det inte även finnas ett inslag av snyltning, där ledamoten plockar russinen ur sammanhållningskakan utan att betala priset?
Davidsson har funnit tilltagande individualism bland yngre ledamöter.
Problemet är att ett likhetstecken mellan partipiskor och förtryck, och mellan linjebrytare och civilkurage, skulle göra ett parti förhandlingsmässigt impotent.
Om några år skulle det kunna vara den piratpartistiska gruppledarens tur att tvingas lugga olydiga ledamöter och få postlådan fylld med väljarvrede, när partiet ska leverera regeringstrogna röster som betalning för en ändrad upphovsrättslag. Partipolitiken rymmer dilemman som är svåra att undkomma. Det är inte ett försvar för FRA-beslutet, men en påminnelse om var ansvaret bör utkrävas.
Peter Santesson-Wilson
statsvetare, Ratio
UNT 8/7 2008
Alliansen ignorerar föräldrar
Inget beslut om Forsmarks berg
Enköping - historielös stad
Läs mer: Stadsmiljön i Uppsala
Ändra Östersjöns räddningsplan
Läs mer: Vad gör vi med jorden?
Uppsala kan bli nya flaskhalsen
Urholkad Las kräver ny modell
Gör om forskarnas karriärsystem
Vi måste samarbeta om skogen
Läs mer: Vad gör vi med jorden?
Dagens debattartiklar
00:01 Inget beslut om Forsmarks berg »
00:01 Alliansen ignorerar föräldrar »
Mer på UNT.se
REGLER FÖR DEBATTARTIKLAR
Läs vilka regler som gäller för debattartiklar på Åsikt Uppsala. »KONTAKT
DebattredaktörMaria Ripenberg
E-post: debatt@unt.se
Annons
Sök bland tusentals recept i UNT:s kokbok. 
Prenumerera på nyhetsbrevet från unt.se 
Gillar du golf? Titta in på UNT:s golfsajt 
Hur bra är du på sudoku?
Nyheter
18:08 Uppsävja skola vann frågefinal17:57 Tusen barn på idrottsfritids
17:05 Apotek i Heby kan bli privatägt
17:00 Fängelse för sexövergrepp
16:48 Konferens om stadsutveckling
15:49 Uppsägningar klara på UNT
14:55 Politiker dömd för grov förskingring
13:50 Tre män gripna för dödsskjutning
13:32 Ny gymnasiemässa i Uppsala
11:00 Unga gillar sina fritidsgårdar
10:54 Styrande i länet kräver svar om tåg
10:44 Efterlyst häktad för mordförsök
Kultur & Nöje
15:32 Neil Dudgeon tar över i Midsomer15:19 Nya namn till årets Tupp
13:11 Big Comedy ger skrattgaranti
11:52 Colin Firth i sitt livs roll
11:40 Fokus på Polanski trots frånvaro
Sport
15:22 Eskhult: Det känns inget vidare15:05 Magnus Wikman ny förbundskapten
08:00 Gaddefors testas inför matchen
22:30 SSL-lagen vill inte ha upp fler lag från stan
Vad fick grannen ge för sitt hus? Hela listan med lagfarter. 
Köp dagens UNT som e-tidning. 
Har någon i bekantskapskretsen gift sig? 
Sök bland aktuella evenemang.
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är förbjuden.
