Publ:080725


Likvärdiga bibliotek åt alla

Alla ska ha tillgång till väl fungerande bibliotek med professionell personal, och kunna inhämta information och kunskap gratis oavsett var man bor någonstans i landet, skriver Christer Hermansson.


Läs upp
Skriv ut Skicka Dela

De svenska folkbiblioteken för en osäker tillvaro. Å ena sidan är de de mest betydelse­fulla, de absolut mest besökta och de mest älskade av alla våra offentligt finansierade kulturinstitutioner.
Å andra sidan är det väldigt stora skillnader mellan de kommuner som verkligen satsar på sina folkbiblio­tek och ser dessa som basen i arbetet med bildning, folkbildning, demokrati, informations- och yttrandefrihet, och de kommuner som inte satsar särskilt många skattekronor på sina folkbibliotek.
Det drabbar förstås den enskilde medborgaren olika, beroende på var man är bosatt i landet.
I Bibliotekslagen (1996:1596) fastslås i and­ra paragrafen: "Till främjande av intresse för läsning och litteratur, information, upplysning och utbildning samt kulturell verksamhet i övrigt skall alla medborgare ha tillgång till ett folkbibliotek."
Det är något som fortfarande glöms bort i de interna debatterna i bibliotekstidskrifter och på biblioteksbloggar på nätet. Oftare handlar det mer om formen än innehållet i biblioteksverksamheten. Det ytliga och snabba premieras framför det svåra och tunga: hellre satsningar på tv- och datorspel som ger positiv uppmärksamhet i medierna än folkbildande satsningar på boken, litteraturförmedling och läsfrämjande eftersom det är krävande och tar tid.
I det nya numret av tidskriften Bis (Biblio­tek i Samhälle) 2/2008 ställs väsentliga frågor kring bildning, folkbildning och folkbibliotek. Mats Myrstener gör en historisk exposé över folkbildningen och folkbiblioteken i Sverige; tidigare var boken central som bildningsmedel, det var genom boken, inte minst skönlitteraturen som man inhämtade kunskaper och färdigheter, nya tankar och idéer.
Bengt Göransson menar i en text att folkbildningsambitionen kan stödja biblio­tekens självständighet inför makten. Per Sundgren efterlyser en bättre dialog med medborgarna och en större lyhördhet från folkbibliotekens sida gentemot arbetarklassen, som han menar sällan över huvud taget besöker ett bibliotek. Deltagande är viktigare för Sundgren än jämlik biblioteksstandard och kvalitetsurval.
Lena Lundgren ställer sig frågan i BiS 2/2008 om vad egentligen ett folkbibliotek är. Hon menar att definitionen av vad ett folkbibliotek är, och vad som är dess uppgift, måste vara solklar för att avvärja de olika försök att privatisera verksamheterna som pågår runt om i landet.
Den så kallade utmanarrätten, som några borgerligt styrda kommuner har infört, innebär ju att vem som helst som tror sig kunna driva en kommunal verksamhet bättre och billigare får lägga ett anbud. Men, som Lundgren relevant frågar sig, hur blir det då med samhällsansvaret, medborgarengagemanget och demokratin?
Vem tar ansvar för servicen till äldre och funktionshindrade? Vem kommer att bry sig om olönsamma verksamheter?
Svensk biblioteksförening driver nu kampanjen Library lovers med syfte att få politikerna att inse att det behövs en nationell bibliotekspolitik. Den allra mest väsentliga frågan är förstås att alla medborgare ska ha tillgång till väl fungerande skol- och folkbibliotek med professionell personal, och ha möjlighet att inhämta information och kunskap gratis oavsett kön, ålder, utbildning eller var man bor någonstans i landet.
Det är samma skattepengar som finansierar de offentliga biblioteken - oavsett om de drivs av kommun, stat eller landsting.

Christer Hermansson
kulturchef i Strängnäs kommun och författare till bl a debattboken Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor?
UNT 25/7 2008


Dagens debattartiklar


00:01 Demokratin har försvarats av högern »
00:01 Mikrolån - lyft för kvinnor »


Mer på UNT.se


KONTAKT

Debattredaktör
Maria Ripenberg
E-post: debatt@unt.se



Annons



 


 





  Annonsera från 15:-
   Lokus bostad Lokus Jobb Lokus Motor Lokus Köp och Sälj
  Just nu 54423 annonser