Publ:080805


Skönhet har blivit ett skällsord

STADSMILJÖ. Skönhet har nästan blivit ett skällsord i vårt samhälle. Men skönhet ger ro och harmoni. Brist på estetik skapar ohälsa. Och tyvärr är estetiken en förlorad kunskap i vårt samhälle, skriver Bo Gustavsson, som förfasar sig bland annat över kaotiska trädgårdar.


Läs upp
Skriv ut Skicka Dela

Trädgårdar är högsta mode just nu. Det märks på floden av böcker i ämnet liksom mängden av tv- och radioprogram om trädgårdar och trädgårdsodling. Även trädgårdsturismen ökar hela tiden. Härom ­dagen besökte jag Wijks trädgårdar i Ockelbo i Gästrikland. Det var en upplevelse för alla sinnen. Inte minst spännande var utställningen med konstinstallationer ute i landskapet.
En trädgård är ett uttryck för viljan att skapa ett ordnat kosmos där själen får sitt och kroppen sitt. En trädgård är med and­ra ord ett uttryck för den estetiska principen att skapa en vacker och nyttig ordning. Ett litet paradis, en tillflyktsort, ett refu­gium. Trädgården blir på så vis en helig ort i ­tiden skapad av estetiken, kanske den enda heliga ort som moderna människor kan lära känna.
Men estetiken är en förlorad kunskap i vårt samhälle. Att till exempel vandra omkring i koloniområden är därför en deprimerande upplevelse som illustrerar nedvärderingen av estetiken på 2000-talet. De flesta trädgårdar saknar helt estetisk medvetenhet i planeringen.
Färger och former och linjespel bidrar inte till skapandet av ett dynamiskt kosmos utan ger snarare intryck av ett splittrat kaos. Folk verkar inte ha den minsta ­estetisk känsla för vad som är vackert och samtidigt funktionellt. I stället inrättar de förfulade livsmiljöer.
Estetiken är väl lika okänd och missaktad som ontologin. Vilken vettig människa vet vad ontologi är? Med ontologi avses läran om varat och detta vara eller med ett mer vardagligt ord vårt gemensamma liv uttrycks genom estetiken. Vi skapar vårt vara genom estetiken. Där liknar vi Vår Herre som först skapade en skön ordning och sedan fann att den var god.
Men bristen på estetisk känsla är närmast total i dagens, Sverige vilket även kommer till uttryck i stadsplaneringen och arkitekturen. Vi tvingas leva i förfulade och avhumaniserande ute- och innemiljöer och orsaken är just den förlorade estetiska kunskapen.
Den moderna stadens stil har varit funktionalismen, det vill säga den alienerande fulheten satt i system, även om de senaste decennierna sett en allt mer estetiskt medveten stadsplanering. Egentligen utgör estetiken den första kunskapen om hur man skapar en harmonisk och dynamisk ordning som främjar mental och fysisk hälsa.
En av orsakerna till ohälsan på 2000-talet i Sverige är bristen på kunskap i estetik. Förfulningen av våra livsmiljöer är en farsot.
Att estetiken har en politisk dimension bevisas av stadsplaneringen och arkitekturen i sådana diktaturer som Nordkorea och före detta Sovjetunionen. Mastodontbyggen i betong inpräntar där känslan av totalitär makt. Vad ger antiestetiken i våra städer uttryck åt? Och vad säger den estetiska oordningen i våra trädgårdar om oss själva?
Trädgårdar utgör en spegel för tillståndet i ett samhälle. Varje tidsepok har sitt trädgårdsideal. Vackra trädgårdar sjunger medan fula trädgårdar tiger.
Då jag vandrar på Tunabergskolonin här i Uppsala är det inte många trädgårdar som sjunger. Det finns inte heller många platser i vårt samhälle som sjunger.
Estetiken som den första kunskapen lär oss att leva meningsfullt. Vi behöver skönhet omkring oss, men skönhet har nästan blivit ett skällsord i vårt samhälle, ett utslag av värdekonservatism. Skönhet ger ro och harmoni.
Det krävs en uppvärdering av estetiken som borde bli ett huvudämne i skolan vid sidan av matematik och svenska. Hur ska vi kunna skapa en vacker ordning omkring oss om vi har "slummen invärtes" som Tranströmer säger i en av sina dikter.
Den som har slummen invärtes projicerar också slummen på sin omgivning. Estetiken är därför inte bara den första kunskapen utan även den första moralen.
Det räcker att se på stockrosen vid stugväggen för att inse att det sköna är det sanna och det goda.
En väldisponerad trädgård bjuder in, men då jag går på Tunabergskolonin känner jag mig i stället utestängd. Det som bjuds in är blicken och fantasin. Estetikens kunskapsmedel är fantasin men det är också en förmåga som nervärderats och glömts bort i vårt samhälle.
Att ha fantasi är att ständigt tänka nytt och tänka annorlunda då man skapar sitt ordnande kosmos, till exempel en trädgård. Det är att praktisera kärlek. Vi älskar våra trädgårdar men älskar våra trädgårdar oss tillbaka?
Att skapa levande och vackra miljöer är en kärlekskonst vilket Gunnar Leches hus här i Uppsala är ett bra exempel på.
Bo Gustavsson
författare
UNT 5/8 2008


Dagens debattartiklar


00:01 Inget beslut om Forsmarks berg »
00:01 Alliansen ignorerar föräldrar »


Mer på UNT.se




KONTAKT

Debattredaktör
Maria Ripenberg
E-post: debatt@unt.se

Annons



 


 





  Annonsera från 15:-
   Lokus bostad Lokus Jobb Lokus Motor Lokus Köp och Sälj
  Just nu 48358 annonser