Publ:081011


Ett välbekant eko av stöveltramp

Sverigedemokraterna ­kramar ett Sverige som inte finns och aldrig har funnits, om man läser vår historia rätt. Man behöver inte vara lyhörd för att höra stöveltrampet av gammalt, välkänt märke! skriver ­Agneta ­Simonsson.


Läs upp
Skriv ut Skicka Dela

Häromdagen satt jag vid en kopp kaffe på gågatan i centrala Uppsala. På håll såg jag en väninna närma sig. Hennes hållning var självmedveten, stegen säkra och uppsynen frisk och glad. En duktig yrkeskvinna i femtioårsåldern på väg hem från jobbet. Vi växlade några ord om ditt och datt och sedan fortsatte hon hemåt. Hemma väntade en likaså yrkesarbetande make, en dotter som studerar på universitet och en son, vilken med mycket goda betyg tagit sig in på en attraktiv gymnasieskola i Uppsala.
Jag lärde känna familjen i början av nittio­talet - ungefär ett år efter det att den kommit hit som flyktingar från Bosnien. Jag känner deras historia. Deras respektive familjer och de själva härstammar från Banja Luka - en universitetsstad av Uppsalas storlek - med en befolkning som till ungefär hälften var muslimer, när området annekterades av Karadzics serbiska trupper.
Det var till en början otänkbart för dem som muslimer, att etnisk rensning och hotet mot deras existens skulle kunna bli verklig eller ens möjlig.
Vi vet hur det gick och tillsammans med alla andra muslimer fick mina vänner ta - inte sitt pick och pack, för det tog serberna - sina två små barn och respektive juristutbildningar och fly för livet. Inom ett par år var Banja Luka tömt på halva sin befolkning och serber flyttade in tomma hus och lägenheter.
Jag följde dem de första åren och såg deras frustration och sorg, men samtidigt deras absoluta vilja att starta på nytt i Sverige. Det var trögt i början, men efter några år lossnade det.
Jag kan så här i efterhand konstatera, att det svenska flyktingmottagandet inte på alla sätt var optimalt. Ibland fick jag en känsla av att de mest vandrade omkring bland olika myndigheter med en kölapp i handen, men deras tacksamhet mot Sverige för möjligheten till nytt liv var ogrumlad.
Sverigedemokraterna har ett mandat i kommunfullmäktige. Inte har den politiska fliten från deras sida varit stor, men frånvaron i debatt och vid beslut desto större. De har från talarstolen någon gång sagt, att man kan hjälpa krigsdrabbade människor på plats eller i något grannland i stället för att ta emot flyktingar här.
Jag var i Zagreb, Kroatiens huvudstad, under kriget. Landet hade 4 miljoner invånare och tagit emot 700 000 flyktingar. Så ser det ut i grannländerna runt de flesta krigshärdar, och eftersom jag följde Rädda Barnens arbete under en vecka så vet jag att den flyktingtillvaron inte är lätt!
Inte för landets egna invånare heller. Det är inte vi, som bor hundratals mil bort, som bär den största bördan, när vi öppnar gränsen för flyende människor.
Sverigedemokraternas gruppledare Joakim Larssons första insats förra året var att ställa frågan vad flyktingmottagandet kostar Uppsala på kort och medellång (?) sikt. Och han fick svar. Men vad är lång sikt?
Min vänfamilj - som många andra - kom hit med en utbildning i fickan och har betalat tillbaka varenda krona. Deras barn kommer att göra rätt för sig som vilken annan svensk medborgare som helst.
Man förstår avsikten med frågan. Siffrorna hade de kunnat få vid sidan om protokollet, men man vill visa medborgarna att det kostar. Och vi vet alla, att en del individer inte lyckas ta sig fram till en egen försörjning. Detta är ett oerhört stort problem med allt vad det innebär av utanförskap och risk för destruktiva beteenden och det gäller även infödda svenskar. Regeringen prio­riterar också detta i sitt arbete.
Sverigedemokraterna har röstat mot att äldre invandrares särskilda behov ska beaktas inom äldrevården. Konkret förhåller det sig så att om en människa blir dement, behåller hon sitt modersmål men glömmer ofta alla senare inlärda språk.
Eller - mer handfast - om en Sverige­demokrat råkar ha finsktalande föräldrar, som senare i livet lärt sig klingande rikssvenska, kan livet som gammal och dement bli komplicerat om ingen begriper vad de säger.
Vad jag vill komma fram till är, att det finns ett mönster i Sverigedemokraternas arbete i kommunfullmäktige. I sin senast inlämnade motion framstår det oförblommerat som det främlingsfientliga parti det egentligen är. Sverigedemokraterna föreslår kommunfullmäktige besluta:
l Att alla eventuella avtal om mottagande av invandrare, flyktingar och asylsökande sägs upp.
l Att inget sådant ytterligare avtal ingås utan att kommuninvånarna samtyckt till detta i en kommunal folkomröstning.
Ordagrant citerat och fullständigt klart till sitt innehåll.
Det försåtliga ligger i motionens motivering, att Sveriges flyktingmottagande har varit unikt (fel!), att det har orsakat ekonomiska och sociala problem (exemplen på motsatsen är fler!), och man framhåller risken för att rasismen ska breda ut sig, om vi tillåter fortsatt invandring!
Tack för den omtanken, men den typen av förförelsekonster går en gammal liberal inte på!
Den egentliga innebörden är att Sverige blir vackrare, renare och mindre brottsligt om vi utesluter en viss kategori av människor.
Sverigedemokraterna gör sig själva till en paraplyorganisation för fördomsfullheten, främlingsfientligheten och rasismen - inte tvärtom som de vill påstå. Det är människor med förvrängd människosyn som främst applåderar ovanstående att-satser.
Sverigedemokraterna vet att det kan vara ett lyckat recept att spela på folks rädsla för det främmande och okända.
Jag är inte beredd att offra något på rasismens altare. Uppsala ska ha ett mänskligt ansikte. Det är mot alla liberala värderingar att inte visa solidaritet och generositet och att inte ta ett gemensamt ansvar för människor på flykt. Världsfredens främs­ta framgångsrecept är ett bejakande av internationalism, öppna gränser och kontakt mellan människor och folk.
Det är en moralfråga av högsta dignitet att ta debatten med rasisterna och vi är många som är beredda att föra den.
Utan att förneka riskerna för det demokratiska och mångkulturella Uppsala med Sverigedemokraterna på marsch, känns det tryggt att veta att kommunfullmäktiges åttio övriga ledamöter kommer att rösta ned motionen.
Sverigedemokraterna kramar den osunda nationalismen och ett Sverige som inte finns och förhoppningsvis aldrig kommer att finnas. Och som väl aldrig har funnits med alla ut- och invandringar och internationella influenser, om man läser vår historia rätt.
Sverigedemokraterna är på marsch. Det råder ingen tvekan om den saken. De har bara satt tofflor utanpå stövlarna och man behöver inte vara särskilt lyhörd för att höra klampet av gammalt, välkänt märke!

Agneta Simonsson
1:e vice ordförande (fp) i kommunfullmäktige
UNT 11/10 2008


Dagens debattartiklar


00:01 Personalen kunde inte intervjuas »
00:01 Är bra lärare onödig "lyx"? »


Mer på UNT.se


KONTAKT

Debattredaktör
Maria Ripenberg
E-post: debatt@unt.se



Annons



 


 





  Annonsera från 15:-
   Lokus bostad Lokus Jobb Lokus Motor Lokus Köp och Sälj
  Just nu 54318 annonser