Tisdag 9 februari 2010
LevaPubl:081203
Utbildningen skruvas 50 år bakåt
LÄRARE. En utredning som i så hög utsträckning grundas på den ensidiga mediala presentationen av högskoleverkets utvärderingar kan inte tas på allvar, skriver tolv experter på pedagogik, didaktik och lärarutbildning.
Läs upp
Skriv ut
Skicka
DelaI dag, onsdag presenteras
utredningsförslaget om en ny lärarutbildning.
utredningsförslaget om en ny lärarutbildning.
I dag lämnar ensamutredaren och före detta chefen för Högskoleverket Sigbrit Franke sitt förslag till ny lärarutbildning. Med tanke på den kritik som riktats mot lärarutbildningarnas svaga forskningsbas och brist på disputerade lärare skulle man kunna vänta sig att lärarutbildningarna nu äntligen skulle få förutsättningar att utvecklas som andra högskoleutbildningar, det vill säga fakultetsresurser för forskning och forskarutbildning och möjligheter till fördjupade studier inom egna huvudämnen.
Utredningens förslag lever dessvärre inte upp till detta.
Den tilltänkta reformen innebär att olika lärarexamina skapas för olika lärare. Lärarna på gymnasiet (yrkeslärarna undantagna) liksom lärarna på grundskolans högstadium ska kallas ämneslärare medan övriga lärare ska kallas grundlärare.
Vad utredaren inte beaktar i sitt förslag är att samtliga lärare behöver (1) kunskaper om innehållet i det som ska läras (ämneskunskaper), (2) kunskaper om olika sätt, former och metoder för att åstadkomma lärande (undervisning) samt (3) kunskaper om lärandet och de som skall lära (barns och ungas lärande och utveckling).
Med utredningens förslag får ämneslärarna ämneskunskaper, grundlärarna kunskaper om undervisning och förskollärare kunskaper om barns och ungas lärande och utveckling.
Såväl vetenskap som beprövad erfarenhet har visat på det problematiska med att lärare för yngre åldrar haft för lite ämneskunskaper medan lärarna för högre åldrar haft för lite "lärarkunskaper". I den ämnesdidaktiska forskningen hanteras därför i dag problem som inbegriper såväl ämnesinnehåll som frågor om lärande, bedömning och undervisning inom ämnesområdet. En sådan ämnesdidaktisk ambition, som börjat ta form också i förhållande till de tidiga åren i grundskolan och i förskolan, är svårförenlig med det nya förslaget. Den enda förklaringen till den uppenbart kunskapsfientliga inställning som präglar förslaget i förhållande till de yngre barnens lärare är en föreställning om att kunskapstillägnandet under skolans tidiga år är en mycket okomplicerad historia, som inte behöver några kvalificerade lärare.
Sigbrit Franke är kritisk mot att man i den nuvarande lärarutbildningen har infört en gemensam lärarexamen - som om det skulle betyda att alla lärare ges samma kunskaper oavsett vilka åldrar eller ämnen de utbildar sig för.
En lärarexamen med olika inriktningar - utifrån åldersgrupp och ämnen - är ju inte konstigare än att man har en och samma läkarexamen för såväl gynekologer som ortopeder.
Att en förskollärare som arbetar med treåringars språkutveckling behöver kunna helt andra saker än en matematiklärare på gymnasiet är självklart - men förutsätter inte olika examina. Lika lite som att ortopeder och gynekologer behöver olika slags läkarexamen.
Vi menar att utredningsförslaget, om det realiseras, inte förmår att stärka ämneskunskaperna för 2000-talets skola och samhälle. Det blir också märkligt med en utbildning för grundskollärare som motsvarar det gamla låg-, mellan- och högstadiet trots att dessa inte längre existerar, och med en uppdelning som försvårar i ställer för att underlätta en nödvändig rörlighet av lärare när elevunderlaget i olika åldrar växlar.
Det är en på många punkter okunnig utredning, som föreslår en diametralt motsatt väg än flertalet OECD-länder, som nu organiserar om högre utbildning för att kunna möta morgondagens stora utmaningar genom större flexibilitet.
Högskolans redan i dag mest reglerade utbildning föreslås bli ännu mer centralstyrd. Utredningen grundas inte på någon grundlig analys av skolans aktuella och framtida kunskapsuppdrag eller på en omvärldsanalys - Sigbrit Franke framhäver till och med att utredningen är historisk genom att den inte utgår från någon sådan analys. Fakta och slutsatser från en rad internationella undersökningar av lärarutbildningen i olika länder lyser med sin frånvaro. Den forskning som redovisas framstår påfallande ofta som föråldrad. I stället förflyttas lärarutbildningen ett halvt sekel tillbaka i tiden.
De blivande lärarna ska återigen lära sig att det är eleverna som har brister - inte skolan, det gamla pedagogikämnet ska återkomma som central och avgränsad del i utbildningen samtidigt som praktisk-estetiska ämnen monteras ner, skolor och kommuner ska inte längre ha samma inflytande över praktiken och så vidare.
Att det finns brister i lärarutbildningen råder det ingen tvekan om, men ett mycket stort utvecklings- och förbättringsarbete har skett de senaste åren, vilket också konstateras i den senaste utvärderingen av Högskoleverket. Professor Anders Fransson, en av utvärderarna, skrev en artikel med den talande titeln Lärarutbildningen har aldrig varit bättre! (Borås Tidning 2 juni -08).
Högskoleverket har fått kritik bland annat för att presentera utvärderingen på ett ensidigt negativt sätt, "ibland ordentligt förstärkt av HSV:s ledning", som ett stort antal universitetsrektorer nyligen framhöll på DNs debattsida (11/11 -08). Också två av ordförandena i de tidigare utvärderingarna av lärarutbildningen, professorerna Anders Fransson och Berit Askling, har offentligt kritiserat det sätt på vilket utvärderingarna har beskrivits av Högskoleverkets ledning.
En utredning som i så hög utsträckning grundas på den ensidiga mediala presentationen av högskoleverkets utvärderingar kan inte tas på allvar.
Utredningens förslag lever dessvärre inte upp till detta.
Den tilltänkta reformen innebär att olika lärarexamina skapas för olika lärare. Lärarna på gymnasiet (yrkeslärarna undantagna) liksom lärarna på grundskolans högstadium ska kallas ämneslärare medan övriga lärare ska kallas grundlärare.
Vad utredaren inte beaktar i sitt förslag är att samtliga lärare behöver (1) kunskaper om innehållet i det som ska läras (ämneskunskaper), (2) kunskaper om olika sätt, former och metoder för att åstadkomma lärande (undervisning) samt (3) kunskaper om lärandet och de som skall lära (barns och ungas lärande och utveckling).
Med utredningens förslag får ämneslärarna ämneskunskaper, grundlärarna kunskaper om undervisning och förskollärare kunskaper om barns och ungas lärande och utveckling.
Såväl vetenskap som beprövad erfarenhet har visat på det problematiska med att lärare för yngre åldrar haft för lite ämneskunskaper medan lärarna för högre åldrar haft för lite "lärarkunskaper". I den ämnesdidaktiska forskningen hanteras därför i dag problem som inbegriper såväl ämnesinnehåll som frågor om lärande, bedömning och undervisning inom ämnesområdet. En sådan ämnesdidaktisk ambition, som börjat ta form också i förhållande till de tidiga åren i grundskolan och i förskolan, är svårförenlig med det nya förslaget. Den enda förklaringen till den uppenbart kunskapsfientliga inställning som präglar förslaget i förhållande till de yngre barnens lärare är en föreställning om att kunskapstillägnandet under skolans tidiga år är en mycket okomplicerad historia, som inte behöver några kvalificerade lärare.
Sigbrit Franke är kritisk mot att man i den nuvarande lärarutbildningen har infört en gemensam lärarexamen - som om det skulle betyda att alla lärare ges samma kunskaper oavsett vilka åldrar eller ämnen de utbildar sig för.
En lärarexamen med olika inriktningar - utifrån åldersgrupp och ämnen - är ju inte konstigare än att man har en och samma läkarexamen för såväl gynekologer som ortopeder.
Att en förskollärare som arbetar med treåringars språkutveckling behöver kunna helt andra saker än en matematiklärare på gymnasiet är självklart - men förutsätter inte olika examina. Lika lite som att ortopeder och gynekologer behöver olika slags läkarexamen.
Vi menar att utredningsförslaget, om det realiseras, inte förmår att stärka ämneskunskaperna för 2000-talets skola och samhälle. Det blir också märkligt med en utbildning för grundskollärare som motsvarar det gamla låg-, mellan- och högstadiet trots att dessa inte längre existerar, och med en uppdelning som försvårar i ställer för att underlätta en nödvändig rörlighet av lärare när elevunderlaget i olika åldrar växlar.
Det är en på många punkter okunnig utredning, som föreslår en diametralt motsatt väg än flertalet OECD-länder, som nu organiserar om högre utbildning för att kunna möta morgondagens stora utmaningar genom större flexibilitet.
Högskolans redan i dag mest reglerade utbildning föreslås bli ännu mer centralstyrd. Utredningen grundas inte på någon grundlig analys av skolans aktuella och framtida kunskapsuppdrag eller på en omvärldsanalys - Sigbrit Franke framhäver till och med att utredningen är historisk genom att den inte utgår från någon sådan analys. Fakta och slutsatser från en rad internationella undersökningar av lärarutbildningen i olika länder lyser med sin frånvaro. Den forskning som redovisas framstår påfallande ofta som föråldrad. I stället förflyttas lärarutbildningen ett halvt sekel tillbaka i tiden.
De blivande lärarna ska återigen lära sig att det är eleverna som har brister - inte skolan, det gamla pedagogikämnet ska återkomma som central och avgränsad del i utbildningen samtidigt som praktisk-estetiska ämnen monteras ner, skolor och kommuner ska inte längre ha samma inflytande över praktiken och så vidare.
Att det finns brister i lärarutbildningen råder det ingen tvekan om, men ett mycket stort utvecklings- och förbättringsarbete har skett de senaste åren, vilket också konstateras i den senaste utvärderingen av Högskoleverket. Professor Anders Fransson, en av utvärderarna, skrev en artikel med den talande titeln Lärarutbildningen har aldrig varit bättre! (Borås Tidning 2 juni -08).
Högskoleverket har fått kritik bland annat för att presentera utvärderingen på ett ensidigt negativt sätt, "ibland ordentligt förstärkt av HSV:s ledning", som ett stort antal universitetsrektorer nyligen framhöll på DNs debattsida (11/11 -08). Också två av ordförandena i de tidigare utvärderingarna av lärarutbildningen, professorerna Anders Fransson och Berit Askling, har offentligt kritiserat det sätt på vilket utvärderingarna har beskrivits av Högskoleverkets ledning.
En utredning som i så hög utsträckning grundas på den ensidiga mediala presentationen av högskoleverkets utvärderingar kan inte tas på allvar.
Mikael Alexandersson
professor i allmändidaktik Göteborgs universitet
Kerstin Bergöö
universitetslektor i svenska, Kristianstad Högskola
Ingrid Carlgren
professor i pedagogik vid Stockholms universitet
Per-Olof Erixon
professor i pedagogiskt arbete, Umeå universitet
Olle Holmberg
tidigare chef för Lärarutbildningen, Malmö högskola
Inger Lindberg
professor i tvåspråkighet, Stockholms universitet
Lisbeth Lundahl
professor i pedagogiskt arbete, Umeå universitet
Brian Palmer
innehavare av gästprofessur till Torgny Segerstedts minne,
Göteborg
Ingrid Pramling
innehavare av Unesco-professur i Early Childhood Education and Sustainable Development
Ulla Runesson
docent i pedagogik, Göteborgs universitet
Björn Skogar
docent i tros- och livsåskådningsvetenskap, lärarutbildare vid Södertörns högskola
Jan Thavenius
professor emeritus, litteraturvetenskap, Lunds universitet
UNT 3/12 2008
professor i allmändidaktik Göteborgs universitet
Kerstin Bergöö
universitetslektor i svenska, Kristianstad Högskola
Ingrid Carlgren
professor i pedagogik vid Stockholms universitet
Per-Olof Erixon
professor i pedagogiskt arbete, Umeå universitet
Olle Holmberg
tidigare chef för Lärarutbildningen, Malmö högskola
Inger Lindberg
professor i tvåspråkighet, Stockholms universitet
Lisbeth Lundahl
professor i pedagogiskt arbete, Umeå universitet
Brian Palmer
innehavare av gästprofessur till Torgny Segerstedts minne,
Göteborg
Ingrid Pramling
innehavare av Unesco-professur i Early Childhood Education and Sustainable Development
Ulla Runesson
docent i pedagogik, Göteborgs universitet
Björn Skogar
docent i tros- och livsåskådningsvetenskap, lärarutbildare vid Södertörns högskola
Jan Thavenius
professor emeritus, litteraturvetenskap, Lunds universitet
UNT 3/12 2008
Alliansen ignorerar föräldrar
Inget beslut om Forsmarks berg
Enköping - historielös stad
Läs mer: Stadsmiljön i Uppsala
Ändra Östersjöns räddningsplan
Läs mer: Vad gör vi med jorden?
Uppsala kan bli nya flaskhalsen
Urholkad Las kräver ny modell
Gör om forskarnas karriärsystem
Vi måste samarbeta om skogen
Läs mer: Vad gör vi med jorden?
Dagens debattartiklar
00:01 Inget beslut om Forsmarks berg »
00:01 Alliansen ignorerar föräldrar »
Mer på UNT.se
REGLER FÖR DEBATTARTIKLAR
Läs vilka regler som gäller för debattartiklar på Åsikt Uppsala. »KONTAKT
DebattredaktörMaria Ripenberg
E-post: debatt@unt.se
Annons
Sök bland tusentals recept i UNT:s kokbok. 
Prenumerera på nyhetsbrevet från unt.se 
Gillar du golf? Titta in på UNT:s golfsajt 
Hur bra är du på sudoku?
Nyheter
18:08 Uppsävja skola vann frågefinal17:57 Tusen barn på idrottsfritids
17:05 Apotek i Heby kan bli privatägt
17:00 Fängelse för sexövergrepp
16:48 Konferens om stadsutveckling
15:49 Uppsägningar klara på UNT
14:55 Politiker dömd för grov förskingring
13:50 Tre män gripna för dödsskjutning
13:32 Ny gymnasiemässa i Uppsala
11:00 Unga gillar sina fritidsgårdar
10:54 Styrande i länet kräver svar om tåg
10:44 Efterlyst häktad för mordförsök
Kultur & Nöje
15:32 Neil Dudgeon tar över i Midsomer15:19 Nya namn till årets Tupp
13:11 Big Comedy ger skrattgaranti
11:52 Colin Firth i sitt livs roll
11:40 Fokus på Polanski trots frånvaro
Sport
15:22 Eskhult: Det känns inget vidare15:05 Magnus Wikman ny förbundskapten
08:00 Gaddefors testas inför matchen
22:30 SSL-lagen vill inte ha upp fler lag från stan
Vad fick grannen ge för sitt hus? Hela listan med lagfarter. 
Köp dagens UNT som e-tidning. 
Har någon i bekantskapskretsen gift sig? 
Sök bland aktuella evenemang.
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är förbjuden.
