Publ:090622


En liberal syn på religionen

Liberaler bör ha en öppen inställning till religion
eftersom motsatsen strider mot liberala principer,
skriver Alan Wolfe, statsvetare i Boston. Hans senaste bok är The Future of Liberalism
(Alfred A Knopf 2009).


Läs upp
Skriv ut Skicka Kommentera
Dela

De västeuropeiska samhällena har länge varit stolta över sin sekulära karaktär. Långt tillbaka i tiden var Europa hopplöst splittrat av religionskrig och av den sektmentalitet och det våld som de medförde, i dag undviker man sådana katastrofer genom att bekänna sig till idéer om tolerans i motsats till religiös dogmatism. Till och med i Förenta Staterna, det västerländska samhälle som är mest välvilligt inställt till religion, domineras i dag bestsellerlistorna av författare som Christopher Hitchens och Richard Dawkins som förlöjligar de troendes anspråk.
Det faktum att liberala idéer om öppenhet har triumferat över religiösa föreställningar om exklusivitet ställer nutida liberaler inför obekväma frågor. Bör de sola sig i sin seger över oförnuftets krafter? Eller bör de, i en ny anda av tolerans, välkoma de religiösa och deras övertygelser i debatten om samhällets viktigaste frågor? Frågan är lika viktig för européer att begrunda som för amerikaner, med tanke på det stora antal troende som anländer hit från andra delar av världen.
Jag tror att liberaler bör vara öppna för religiösa röster i samhällsdebatten av åtminstone fyra viktiga skäl.

Ett är att mycket av det som vi uppfattar som framsteg i det moderna samhället uppstod som ett resultat av påverkan från religiöst håll. Det bästa enskilda exemplet är välfärdsstaten. I katolska länder lade det sena 1800-talets och det tidiga 1900-talets påvliga encyklikor fast principer om ömsesidighet och solidaritet som starkt påverkade kristdemokratiska partier att sträva efter sociala reformer.
Något likartat skedde som ett resultat av det som i protestantiska kretsar kallades för det "sociala evangeliet". Det har länge varit bortglömt men för hundra år sedan var de som argumenterade för laissez-faire och för de mest brutala formerna av kapitalism anhängare till Darwin som betraktade sig själva som ateister medan de som förespråkade statsingripanden i ekonomin var kristna, alltså exakt tvärtemot vad vi ofta ser i dag.

För det andra så är tidigare liberalers stora oro inte längre meningsfull. I skrifter av stora liberaler som John Locke och de franska upplysningsfilsofoerna var problemet inte religionen som sådan utan den allians mellan religion och statsmakt som skapade sådana gräsligheter som Inkvisitionen. I dag finns ingen risk i någon utvecklad liberal demokrati för att någon religion ska kunna använda statsmakten för att framtvinga ortodoxi.
Sverige har ju avskaffat sin statskyrka medan Danmark inte har gjort det, men även om Danmark har ett religiöst etablissemang så är det ett av världens minst religiösa länder. Samtidigt står religionen stark i Amerika just därför att Förenta Staterna garanterar religionsfrihet och i grunden tillåter varje trosuppfattning som lockar ett stort antal medlemmar på "den fria marknaden" att blomstra. Att etablera en statskyrka i USA skulle döda religionen.

Det bör också påpekas att samtidigt som en stor invandring leder till att nya troende kommer till tidigare sekulariserade samhällen, så skapar också invandrarna religiös pluralism. Islam är nu den andra religionen i storleksordning i de flesta europeiska länder. Dess tillväxt skrämmer många sekularister. Vad de bortser från är att närvaron av icke-kristna troende gör det praktiskt taget omöjligt för kristendomen att någonsin på nytt bli den officiella religionen i dessa samhällen.

Slutligen bör liberaler ha en öppen atttityd till religion eftersom motsatsen i sig är oliberal. Man märker detta i de nya ateisternas skrifter. De fnyser av förakt över människor som finner under i tillvaron. De betraktar dem som om de vore andra klassens medborgare enbart för att de tror, som så många liberaler inte längre gör, att Guds närvaro kan upptäckas i världen runt omkring oss.
Det är som om fundamentalismen har uppstått på nytt, men denna gång bland de icke-troende. Den fördömande tonen i deras språk avslöjar rädsla för dem som de vänder sig mot. En mer liberal syn på världen skulle erkänna att även de mest passionerat troende kommer att växa och utvecklas som ett resultat av att de exponeras för liberalismens förkärlek för öppenhet.

I Förenta Staterna kan man redan se framgångar för denna mer liberala hållning till religion bland liberaler. Under Bush-Cheneyadministrationens åtta år förlitade sig Republikanerna på landets mest religiösa väljare, i förhoppningen att ett stort valdeltagande bland dem skulle skapa en ny Republikansk majoritet. I valrörelsen 2008 försökte John McCain, som själv inte var särskilt religiös, behålla den basen intakt genom att nominera Sarah Palin som sin vicepresidentkandidat. Palin hade starka band till den religiösa högern.
Den Republikanska strategin misslyckades stort. Och inte bara det, den fortsätter att misslyckas för Republikanerna under 2009. Ju mer deras nuvarande ledare identifierar sig med den kristna högern, desto mer impopulärt blir partiet.
Mycket av detta beror på det faktum att ganska få amerikaner vill att deras präster och pastorer ska lägga sig i deras liv och tala om för dem hur de ska leva. Den religiösa minoriteten inom det Republikanska partiet ses som påträngande och störande. Amerikaner är alltför frihetligt sinnade för att acceptera en sådan inställning, också till så kontroversiella frågor som abort och samkönade äktenskap.

Samtidigt har Demokraterna börjat välkomna religiösa väljare tillbaka till sitt parti. Spansktalande väljare hör till de mest religiösa, tillsammans med afro-amerikaner, och de tenderar att rösta demokratiskt. Barack Obama har visat sig vara en lockande kandidat för religiösa väljare på grund av hans uppenbart djupt kända övertygelser och engagemang för social rättvisa. Det är talande att även om många katoliker var mot att Obama nyligen höll examenstalet vid Notre Dame- Universitetet, så välkomnade studenterna honom entusiastiskt. De unga kommer att avgöra framtidens val och unga troende saknar den sektmentalitet och intolerans som präglar en del av deras föräldrar.
Vi bör därför vänta oss att alliansen mellan liberalism och religion fortsätter i framtiden. Liberalismen tillåter religionen att finna sin egen röst. Religionen ger liberalismen en starkare känsla för det gemensamma bästa. Dessa två krafter har varit fientligt inställda till varandra i det förflutna men de passar ihop med varandra nu.
Alan Wolfe
Professor i statsvetenskap och föreståndare för The BOISI Center for Religion and American Public Life, Boston College
UNT 22/6 2009
Översättning Håkan Holmberg


 


Dagens debattartiklar


00:01 Inget beslut om Forsmarks berg »
00:01 Alliansen ignorerar föräldrar »


Mer på UNT.se




KONTAKT

Debattredaktör
Maria Ripenberg
E-post: debatt@unt.se

Annons



 


 





  Annonsera från 15:-
   Lokus bostad Lokus Jobb Lokus Motor Lokus Köp och Sälj
  Just nu 48456 annonser