Tisdag 9 februari 2010
LevaPubl:091119
FOTO:Försvarsmakten
Sänd helikoptrar till Afghanistan
Sjuktransporten för svenska soldater i Afghanistan fungerar inte. Utan åtgärder är risken för dödsfall och allvarliga skador stor. Regeringen måste besluta om helikoptrar till Afghanistan, skriver Henric Malmström.
Läs upp
Skriv ut
Skicka
Dela
Tillgång till svensk helikoptertransport av svårt skadade svenska soldater i Afghanistan har debatterats under lång tid. Den senaste incidenten, då flera svenskar drabbades av svåra personskador och en afghansk tolk avled som följd av en exploderande vägbomb, har återigen aktualiserat frågan.
Hur många svenska soldater och övrig personal skall behöva dö i onödan medan ansvariga befattningshavare i försvarsmakten funderar på en lösning av problemet med bristande sjuktransportförmåga vid det svenska förbandet i Afghanistan?
Detta är frågan de svenska soldaterna i Afghanistan ställer sig. Det är också frågan som medicinskt ansvariga på Camp Northern Lights i Mazar-i-Sharif ställer och har ställt sig under lång tid. Många väntar på svar från ansvarigt håll och hoppas på en snar och acceptabel lösning av sjuktransportfrågan i Afghanistan innan fler offer krävs.
Varför måste den militära sjuktransportförmågan i Afghanistan vara underlägsen den civila i Sverige? Är det inte rimligt att kompensera för olika faktorer som försvårar transport i Afghanistan? Skall vi ha snabb undsättning och omhändertagande för civila i Sverige men inte för svensk trupp i Afghanistan?
Förhållandena inom en krigszon som Afghanistan är annorlunda än i Sverige.
I den afghanska terrängen med avsaknad av infrastruktur i stort kommer man inte långa sträckor på en timme med markburen transport. Tunga transportfordon som bepansrade ambulanser kan inte ta sig fram i bergen och generellt gäller låga fordonshastigheter förutom på de få asfalterade huvudvägar som finns.
Igensnöade pass, häftiga sandstormar och stormfloder, åsnekaravaner på vägen och liknande gör periodvis framkomligheten näst intill omöjlig.
Lägg därtill att fordonshastigheten måste anpassas till urusla vägar och för att kunna hålla uppsikt över mötande trafik, folk och åsnor på vägen, för att i tid kunna upptäcka verkliga eller potentiella fiender samt tecken på nedgrävda vägbomber.
Markbunden (sjuk-)transport är således förenad med stora problem och risker under de terrängförhållanden som råder i Afghanistan.
Erfarenheterna från såväl militär som civil sjukvård visar klart, vilket inte är ägnat att förvåna, att prognosen på kort och lång sikt för överlevnad och bestående men är avsevärt bättre ju tidigare det medicinska omhändertagandet sker. Att dra en generell tidsgräns för olika skador är svår, men efter en timme utan tillgång till avancerad medicinsk vård försämras prognosen dramatiskt för de allvarligt skadade.
Undertecknad som under perioden november 2006 till november 2007 tjänstgjorde som stabsläkare och medicinsk verksamhetschef vid FS 13-förbandet i Afghanistan möttes vid tillträdet av tjänsten av en sjuktransportapparat som var otillräcklig för uppgiften.
Redan första veckan råkade förbandet ut för en vägbomb där fordonet blev totaldemolerat, men där soldaterna av ren tur klarade sig utan svårare skador. Sannolikt då den som utlöste vägbomben missbedömde fordonets hastighet varvid bomben exploderade framtill under fordonets motor. Hade utlösningen skett en sekund senare hade alla fyra i fordonet med säkerhet varit döda.
Vid detta tillfälle förlitade vi oss på det tyska förbandets arméhelikoptrar eftersom en person hade svåra smärtor och allvarlig skada inte kunde uteslutas på platsen. Trots att logistik inom det svenska förbandet fungerade oklanderligt noterades i slutänden en ledtid på fyra timmar från skada till akut avancerat medicinskt omhändertagande på det tyska sjukhuset på Camp Marmal.
Trots att medicinska verksamhetschefer vid upprepade tillfällen i sina rapporter påpekat bristerna i sjuktransportförmågan hos det svenska förbandet inom det svenska bevakningsområdet i Afghanistan har inga problemlösande åtgärder vidtagits som lett till resultat.
Försvarsmakten har inte kunnat leverera en svensk helikopterdivision på plats i Afghanistan. Tiden har gått. Nya offer har skördats.
Vad är anledningen till att man inom försvarsmakten inte lyssnar på och allvarligt tar till sig kritik från medicinskt ansvariga befattningshavare och sjukvårdspersonal på plats? De har vid upprepade tillfällen påpekat och krävt adekvat sjuktransportfunktion anpassad till de terrängmässiga och riskutsatta förhållanden som råder i det av svenskarna övervakade området.
Jag tror att svenska folket som bekostar verksamheten för den svenska truppen i Afghanistan inte bara skulle vara intresserade av utan också anser sig ha rätt att få veta vilka diskussioner som förs med målsättningen att lösa sjuktransport av trafik- och krigsskadad svensk personal. Och vilka skälen är till att man inte lyckats lösa problemet?
Soldater som rekryteras har dålig uppfattning om den bristande sjuktransportfunktionen och inser först på plats vad det är som gäller - då är det för sent att dra sig ur. De anhöriga lever förmodligen i tron att ett fungerande sjuktransportsystem finns på plats.
Det är enkelt att inse att om man inte kan garantera en sjukvård (här innefattas även sjuktransporttiden) som i stort motsvarar den under civila förhållanden, kan det i framtiden bli svårt att rekrytera personal till riskverksamheter i samband med utlandstjänstgöring. Det kan även bli svårt att hantera den svenska opinionen vad gäller svenska trupper i Afghanistan.
Andra nationer utnyttjar egna luftburna organ för akut medicinsk evakuering. Sverige gör det inte. Vi bör få veta varför.
Om vi skall ha tillgång till svenska helikoptrar - leverera nu!
Hur många svenska soldater och övrig personal skall behöva dö i onödan medan ansvariga befattningshavare i försvarsmakten funderar på en lösning av problemet med bristande sjuktransportförmåga vid det svenska förbandet i Afghanistan?
Detta är frågan de svenska soldaterna i Afghanistan ställer sig. Det är också frågan som medicinskt ansvariga på Camp Northern Lights i Mazar-i-Sharif ställer och har ställt sig under lång tid. Många väntar på svar från ansvarigt håll och hoppas på en snar och acceptabel lösning av sjuktransportfrågan i Afghanistan innan fler offer krävs.
Varför måste den militära sjuktransportförmågan i Afghanistan vara underlägsen den civila i Sverige? Är det inte rimligt att kompensera för olika faktorer som försvårar transport i Afghanistan? Skall vi ha snabb undsättning och omhändertagande för civila i Sverige men inte för svensk trupp i Afghanistan?
Förhållandena inom en krigszon som Afghanistan är annorlunda än i Sverige.
I den afghanska terrängen med avsaknad av infrastruktur i stort kommer man inte långa sträckor på en timme med markburen transport. Tunga transportfordon som bepansrade ambulanser kan inte ta sig fram i bergen och generellt gäller låga fordonshastigheter förutom på de få asfalterade huvudvägar som finns.
Igensnöade pass, häftiga sandstormar och stormfloder, åsnekaravaner på vägen och liknande gör periodvis framkomligheten näst intill omöjlig.
Lägg därtill att fordonshastigheten måste anpassas till urusla vägar och för att kunna hålla uppsikt över mötande trafik, folk och åsnor på vägen, för att i tid kunna upptäcka verkliga eller potentiella fiender samt tecken på nedgrävda vägbomber.
Markbunden (sjuk-)transport är således förenad med stora problem och risker under de terrängförhållanden som råder i Afghanistan.
Erfarenheterna från såväl militär som civil sjukvård visar klart, vilket inte är ägnat att förvåna, att prognosen på kort och lång sikt för överlevnad och bestående men är avsevärt bättre ju tidigare det medicinska omhändertagandet sker. Att dra en generell tidsgräns för olika skador är svår, men efter en timme utan tillgång till avancerad medicinsk vård försämras prognosen dramatiskt för de allvarligt skadade.
Undertecknad som under perioden november 2006 till november 2007 tjänstgjorde som stabsläkare och medicinsk verksamhetschef vid FS 13-förbandet i Afghanistan möttes vid tillträdet av tjänsten av en sjuktransportapparat som var otillräcklig för uppgiften.
Redan första veckan råkade förbandet ut för en vägbomb där fordonet blev totaldemolerat, men där soldaterna av ren tur klarade sig utan svårare skador. Sannolikt då den som utlöste vägbomben missbedömde fordonets hastighet varvid bomben exploderade framtill under fordonets motor. Hade utlösningen skett en sekund senare hade alla fyra i fordonet med säkerhet varit döda.
Vid detta tillfälle förlitade vi oss på det tyska förbandets arméhelikoptrar eftersom en person hade svåra smärtor och allvarlig skada inte kunde uteslutas på platsen. Trots att logistik inom det svenska förbandet fungerade oklanderligt noterades i slutänden en ledtid på fyra timmar från skada till akut avancerat medicinskt omhändertagande på det tyska sjukhuset på Camp Marmal.
Trots att medicinska verksamhetschefer vid upprepade tillfällen i sina rapporter påpekat bristerna i sjuktransportförmågan hos det svenska förbandet inom det svenska bevakningsområdet i Afghanistan har inga problemlösande åtgärder vidtagits som lett till resultat.
Försvarsmakten har inte kunnat leverera en svensk helikopterdivision på plats i Afghanistan. Tiden har gått. Nya offer har skördats.
Vad är anledningen till att man inom försvarsmakten inte lyssnar på och allvarligt tar till sig kritik från medicinskt ansvariga befattningshavare och sjukvårdspersonal på plats? De har vid upprepade tillfällen påpekat och krävt adekvat sjuktransportfunktion anpassad till de terrängmässiga och riskutsatta förhållanden som råder i det av svenskarna övervakade området.
Jag tror att svenska folket som bekostar verksamheten för den svenska truppen i Afghanistan inte bara skulle vara intresserade av utan också anser sig ha rätt att få veta vilka diskussioner som förs med målsättningen att lösa sjuktransport av trafik- och krigsskadad svensk personal. Och vilka skälen är till att man inte lyckats lösa problemet?
Soldater som rekryteras har dålig uppfattning om den bristande sjuktransportfunktionen och inser först på plats vad det är som gäller - då är det för sent att dra sig ur. De anhöriga lever förmodligen i tron att ett fungerande sjuktransportsystem finns på plats.
Det är enkelt att inse att om man inte kan garantera en sjukvård (här innefattas även sjuktransporttiden) som i stort motsvarar den under civila förhållanden, kan det i framtiden bli svårt att rekrytera personal till riskverksamheter i samband med utlandstjänstgöring. Det kan även bli svårt att hantera den svenska opinionen vad gäller svenska trupper i Afghanistan.
Andra nationer utnyttjar egna luftburna organ för akut medicinsk evakuering. Sverige gör det inte. Vi bör få veta varför.
Om vi skall ha tillgång till svenska helikoptrar - leverera nu!
Henric Malmström
medicinsk verksamhetschef
FS 13 Afghanistan 2007
UNT 19/11 2009
medicinsk verksamhetschef
FS 13 Afghanistan 2007
UNT 19/11 2009
Kommentarer till artikeln
"FN erfarenhet"
Som gammal FN soldat i Mellanöstern vet jag att om något händer är vi ganska hjälplösa. Vi lever i en mkt lugn del av världen. Jag tror inte med min erfarenhet att det är möjligt att utbilda unga människor för dom fasor dom kommer att utsättas för.
Det jag varit med om är ingenting mot vad FN förbanden utsätts för i dag.Men det jag upplevt, har givit mej en ödmjukhet som flera av oss borde ta till oss.Ta vara på det vi har här hemma , det är mitt råd.
Det jag varit med om är ingenting mot vad FN förbanden utsätts för i dag.Men det jag upplevt, har givit mej en ödmjukhet som flera av oss borde ta till oss.Ta vara på det vi har här hemma , det är mitt råd.
Av: Stefan Karlsson ,
Nov 27 2009 kl 18:05
Anmäl 
Kommentera artikeln»
Alliansen ignorerar föräldrar
Inget beslut om Forsmarks berg
Enköping - historielös stad
Läs mer: Stadsmiljön i Uppsala
Ändra Östersjöns räddningsplan
Läs mer: Vad gör vi med jorden?
Uppsala kan bli nya flaskhalsen
Urholkad Las kräver ny modell
Gör om forskarnas karriärsystem
Vi måste samarbeta om skogen
Läs mer: Vad gör vi med jorden?
Dagens debattartiklar
00:01 Inget beslut om Forsmarks berg »
00:01 Alliansen ignorerar föräldrar »
Mer på UNT.se
REGLER FÖR DEBATTARTIKLAR
Läs vilka regler som gäller för debattartiklar på Åsikt Uppsala. »KONTAKT
DebattredaktörMaria Ripenberg
E-post: debatt@unt.se
Annons
Sök bland tusentals recept i UNT:s kokbok. 
Prenumerera på nyhetsbrevet från unt.se 
Gillar du golf? Titta in på UNT:s golfsajt 
Hur bra är du på sudoku?
Nyheter
18:08 Uppsävja skola vann frågefinal17:57 Tusen barn på idrottsfritids
17:05 Apotek i Heby kan bli privatägt
17:00 Fängelse för sexövergrepp
16:48 Konferens om stadsutveckling
15:49 Uppsägningar klara på UNT
14:55 Politiker dömd för grov förskingring
13:50 Tre män gripna för dödsskjutning
13:32 Ny gymnasiemässa i Uppsala
11:00 Unga gillar sina fritidsgårdar
10:54 Styrande i länet kräver svar om tåg
10:44 Efterlyst häktad för mordförsök
Kultur & Nöje
15:32 Neil Dudgeon tar över i Midsomer15:19 Nya namn till årets Tupp
13:11 Big Comedy ger skrattgaranti
11:52 Colin Firth i sitt livs roll
11:40 Fokus på Polanski trots frånvaro
Sport
15:22 Eskhult: Det känns inget vidare15:05 Magnus Wikman ny förbundskapten
08:00 Gaddefors testas inför matchen
22:30 SSL-lagen vill inte ha upp fler lag från stan
Vad fick grannen ge för sitt hus? Hela listan med lagfarter. 
Köp dagens UNT som e-tidning. 
Har någon i bekantskapskretsen gift sig? 
Sök bland aktuella evenemang.
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är förbjuden.
