Publ:090220


Bloggar och bloggar - bryt tystnaden, Ohly!




Läs upp
Skriv ut Skicka Dela

En ryggmärgsreaktion kan vara avslöjande. När man handlar på reflex har man inte tid till eftertanke. Grundläggande instinkter om vad som rätt och fel tränger undan teoretiska resonemang.
När tvärpolitiska Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) för en vecka sedan publicerade en debattartikel där man ifrågasatte lämpligheten i att Lars Ohly listar en blogg som bevisligen innehåller antisemitiskt material gjordes ingen pudel av partiledaren. Vänsterpartiets ryggmärgsreflex var inte att ta avstånd från bloggaren och vänsterpartisten Jan-Inge Flücht.
Nej, Vänsterpartiet gjorde någonting annat: Man ifrågasatte trovärdigheten i SKMA:s uppgifter. Redan dagen efter att debattartikeln publicerades kontaktades kommittén av Vänsterpartiets presschef Jenny Lindahl Persson som sa sig ha läst bloggen och uppmanade kommittén att ta avstånd från de uppgifter som hon inte ansåg gick att styrka.

Vänsterpartiets ryggmärgsreaktion är djupt problematisk, i synnerhet om det är sant att man verkligen har lusläst bloggen. Det krävs inte särskilt många minuters läsning för att hitta både det ena och det andra. Men i stället för att lita på en respektabel organisation som SKMA valde man att sätta sin lit till en bloggare som låter Radio Islam-beundrare skriva gästinlägg och publicerar skämtteckningar från en artist som vunnit pris vid en antisemitisk teckningstävling i Iran.
Till Vänsterpartiets försvar ska sägas att Jan-Inge Flücht själv hävdar att "jag har sökt både på bloggen och på Google efter det som de hävdar står på min blogg, men jag hittar det inte. Och framför allt, jag känner inte ens igen det". Men anledningen att Flücht inte hittar det han letar efter är ju att han själv raderat det från sin blogg! För trots att Flücht gör ett stort nummer av att han "alltid läser kommentarerna noga innan jag släpper fram dem när det rör Israel just" är det svårt att missa just de kommentarerna på bloggen. Han är själv upphovsman till många kommentarer av tveksam karaktär.

Att det förhöll sig så borde inte ha varit svårt för Vänsterpartiet att ta reda på. Både före och efter publiceringen av SKMA:s debattartikel figurerade skärmdumpar (kopior av hemsidor som de såg ut vid ett givet ögonblick) av det numera raderade materialet på rad bloggar.
Om man verkligen hade velat hade man lätt fått tag på texter om Forum för levande historia som en Israel-finansierad lobbyorganisation, om uppskattande kommentarer kring "judekapitalets" uppbackning av socialdemokratin, om hur det är Rotschild och Kissinger som styr världen, om hur DN med en "judisk" ägare styrs av "judiska intressen" och så vidare i all oändlighet. Och Jan-Inge Flücht själv, han "upphör aldrig att förvånas över Israels advokater i Sverige"...

Listan är lång, men Lars Ohly är tyst. Och det är egentligen det som är det mest anmärkningsvärda. Slängarna, antydningarna och den i vissa fall ohöljda antisemitismen på jinge.se har tyvärr länge varit kända - men det bekommer inte Vänsterns partiledare Lars Ohly.
För detta är en av Lars Ohlys favoritbloggar.Varför är Vänsterpartiets ryggmärgsreflex att hellre tro en känd tummelplats för antisemitism om sanningen än Svenska kommittén mot antisemitism?


72018 TIPSA UNT | SMS/MMS

Dagens ledare


00:01 Viktigt men farligt »
00:01 Nygammalt i klassrummet »


Mer på UNT.se

KONTAKTA REDAKTIONEN

Skicka ett mejl till ledare@unt.se

POLITISK REDAKTION

Kolumnister

Annons



 


 





  Annonsera från 15:-
   Lokus bostad Lokus Jobb Lokus Motor Lokus Köp och Sälj
  Just nu 48470 annonser