Publ:090310


Varför teg så många av dem som borde ha talat?




Läs upp
Skriv ut Skicka Dela

Matchen i Malmö överstånden, liksom demonstrationen - både den fredliga (och flata) delen och den där de svartklädda, rånarluveförsedda extremisterna till vänster och höger, som man kunde förutse, grep till våld. Lugnt i Malmö - och alltså dags för business as usual igen?

Skulle inte tro det. Det finns mycket kvar att diskutera. Både det som sagts, men med fördel kunde ha förblivit osagt - och det som inte sagts av många som borde ha talat, men valt att tiga. För att ta det sista först: Det hedrar utbildningsminister Jan Björklund (FP) att han talat klarspråk om hur bypolitikerna i Malmö förolämpade Israel och strök antisemitiska stämningar medhårs med sitt ställningstagande att matchen skulle spelas utan publik och med de grumliga och bitvis motstridande motiveringar som anfördes för det utmanande beslutet.

Men Jan Björklund talar i denna fråga knappast för regeringen. Det hade varit på sin plats att antingen utrikesminister Carl Bildt (M) eller, om det bedömts som lämpligare, statsminister Fredrik Reinfeldt (M) tagit till orda. Och varför teg sig kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn-Liljeroth (M) igenom hela denna sorgliga historia?

Oppositionen företer en liknande anblick. Det finns ljusglimtar, men de tongivande företrädare som borde ha talat klarspråk och dragit upp rågången mellan legitim kritisk av Israels politik och antisemitism har valt att tiga och huka. Oppositionsledaren Mona Sahlin (S) deltar i manifestationer under hamas-fanor, men har i övrigt inget att tillägga.

Så mycket mer hedrande och uppmuntrande då att SSU-ordföranden Jytte Guteland, inbjuden att tala vid demonstrationen i Malmö, vände på klacken och åkte hem när hon såg vad som var på väg att hända, utan att ha hållit sitt tal. "SSU ska inte delta och legitimera krafter som gör våra ansträngningar för fred i Mellanöstern en otjänst", skrev hon i Svenska Dagbladet. Hur länge ska det dröja innan partiordföranden förmår arbeta sig fram till samma förnuftiga insikt?

Vänsterpartiets ledare Lars Ohly lät sig dock inte generas, utan deltog i demonstrationen och höll sitt tal. Under lång tid har han och partiet behandlat antisemitismen som en icke-fråga. Först på den allra sista tiden har Ohly förmått sig (eller förmåtts) att formulera några ytterst tempererade avståndstaganden från antisemitismen - efter att tidigare ha utnämnt den uttalat antisemitiske bloggaren Jinge till en av sina favoriter.

Hade Ohly verkligen känt ett levande engagemang i frågan kunde han ha krävt att arrangörerna skulle ha förbjudit de maskerade extremisterna att delta. Det krävdes ju på det stadiet inget överskott av skarpsinne för att se vad som var på gång. Dock är det glädjande att tolv vänsterprofiler, bland dem den tidigare vice partiledaren Johan Lönnroth, i en gedigen debattartikel i Sydsvenskan uppmanar Ohly att ta antisemitismen på allvar. De tolv tycker att det är hög tid att vänstern lär sig skilja på antisemitism och Israel-kritik.

Återstår Ilmaar Reepalu, kommunalråd (S), som fortfarande inte har ett ord av kritik mot extremisterna (eller självkritik för hur han hanterat frågan), och försöker motivera beslutet med säkerhetsskäl - trots att polisen gjort klart att man skulle ha klarat säkerheten även med publik.Han skulle ha tjänat på att iaktta största möjliga tystnad.


72018 TIPSA UNT | SMS/MMS

Dagens ledare


00:01 Demokratins fundament »
00:01 Ingen skattehöjning för pensionärer »



 


 





  Annonsera från 15:-
   Lokus bostad Lokus Jobb Lokus Motor Lokus Köp och Sälj
  Just nu 53633 annonser