Publ:090408


FOTO:Hasse Holmberg/Scanpix

Sverigedemokraterna är osvenska

Inför Europavalet den 7 juni hade det parti som kallar sig Sverigedemokraterna hoppats dra till sig väljare som trott på påståendena om att partiet skakat av sig främlingsfientligheten och antagit ett normalt "svenskt" värderingsmönster.
Efter radioprogrammet Kaliber i söndags där ledande SD-medlemmar, partiledaren inräknad, bandats när de sjöng så kallade Vit makt-sånger och en hatsång om Olof Palme, borde dessa förhoppningar ligga i ruiner. Sverigedemokraterna är ett extremistparti och kritiken av SD måste bygga på grundläggande moraliska principer.
Dagens ledare är den första i en serie där UNT granskar partiet.


Läs upp
Skriv ut Skicka Dela

Det är naivt och missvisande att tro att svensk politik alltid varit mer moralisk än den som förts av andra länder. Men det är ändå rimligt att hävda att de flesta vanliga svenskar har en känsla för människors lika värde, för allas lika rätt att kunna påverka det samhälle där de lever och för att man ska bistå människor som lever i nöd eller under hot.

En sådan grundhållning är givetvis inte i sig typiskt "svensk", men den har ändå långa traditioner i vårt land. Sverige var ett av de få länder där bönderna, den överväldigande majoriteten av befolkningen, redan från början var representerade i riksdagen. Sverige har världens äldsta tryckfrihetsförordning (från 1766), de demokratiska folkrörelserna bars upp av värderingar om frigörelse och solidaritet som utgick från allas lika värde och avvisade varje försök att skilja på folk och folk.

För hundra år sedan präglades all svensk politik av striden om rösträtten - de som drev på reformerna (liberaler och socialdemokrater) vann, de flesta som försökte bromsa (den tidens höger) accepterade utgången och anslöt sig till demokratiska värderingar.

Sverigedemokraterna utgår från en annan tradition. I principprogrammet nämns visserligen
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, men ingen slutsats dras. I stället talas utförligt om "förra sekelskiftets svenska nationalkonservatism", ett begrepp som helt uppenbart syftar på den minoritet inom högern som vägrade finna sig i demokratiseringen och några årtionden senare återfanns i grupper långt bortanför demokratisk heder och anständighet. I en tid när den historiska forskningen belyser den svenska modernitetens baksida så borde det inte vara svårt att också se vilka idémönster som går igen hos SD.

Hur sammanhanget ser ut framgår också tydligt av programmets försök att skriva om denna traditionella extremhögers föreställningar om bättre och sämre sorters människor med formuleringar som nödtorftigt ska dölja det faktiska innehållet.
Människor kan enligt detta program bara ha en enda verkligt viktig identitet, och den är alltid etnisk, "nationell" eller "kulturell". Om den också är medfödd lyckas partiet inte reda ut. Å ena sidan talar man om möjligheten till assimilation av människor som på något sätt avsäger sig varje annan kulturell identitet än den "svenska", å andra sidan vill man så långt möjligt förhindra adoptioner av barn som fötts i andra delar av världen - alltså i "fel" kultur.

Och även om man skulle släppa föreställningen om "medfödda" identiteter så är tesen om oöverstigliga kulturskillnader mellan "svenskar" och andra bara en variation på samma tema - och givetvis en spegelbild av de föreställningar om väsensskilda kulturer och civilisationer som finns hos extremister av annat slag som gör ideologi av det tvivelaktiga begreppet "mångkultur".

Människor som genom sin bakgrund också präglats av andra "kulturer" är enligt SD inte "svenska" och ska i princip inte kunna få medborgarskap. Undantag beviljas för två grupper, samer och tornedalsfinnar, men inte för t ex judar och romer.
Ekonomiska mål får inte nås på den "nationella gemenskapens" bekostnad och programmet andas, trots en formulering om frihandel, djup misstro mot ekonomiskt utbyte över gränserna - medan Sveriges välstånd alltid varit beroende av motsatt politik.

Ett parti med sådana idéer är inte "svenskt". Idéerna har ingen bakgrund i svenska förhållanden eller svensk tradition utan är gängse i den extremhöger som finns i de flesta länder. Detsamma gäller givetvis de demokratiska par-tiernas idétraditioner - inte heller de är exklusivt svenska.
Men partinamnet Sverigedemokraterna är bedrägligt och partiets föregångare såg politiska förhållanden och system i helt andra länder som föredömen - där fanns inget intresse för "det svenska".

Principprogrammet beskriver SD som ett parti som grundats som ett "intresseparti för svens-kar". Just däri ligger det osvenska. Sverige har aldrig varit en "etniskt svensk" nationalstat, den svenska demokratin och välfärden har byggts av människor och folkrörelser som avvisat tanken att somliga skulle vara förmer än andra, Sveriges ekonomiska och kulturella utveckling hade varit otänkbar utan öppenhet mot omvärlden.

Om "svenskar" ska prioriteras i den ekonomiska politiken, blir följderna för välfärden och ekonomin förödande när kompetent personal med utländsk bakgrund riskerar att tvingas bort från sjukhus eller hemtjänst och invandrare riskerar att inte kunna starta eller driva företag. Den som vill att det ska gå bra för Sverige röstar inte på Sverigedemokraterna.


72018 TIPSA UNT | SMS/MMS

Dagens ledare


00:01 Viktigt men farligt »
00:01 Nygammalt i klassrummet »


Mer på UNT.se

KONTAKTA REDAKTIONEN

Skicka ett mejl till ledare@unt.se

POLITISK REDAKTION

Kolumnister

Annons



 


 





  Annonsera från 15:-
   Lokus bostad Lokus Jobb Lokus Motor Lokus Köp och Sälj
  Just nu 48412 annonser