Ledarloggen      Ledarsidan      Om UNT:s ledare  

Ledarloggen




Månadsarkiv


Publicerad:2009-03-02 16:22  

Jan Guillou - en inverterad McCarthy


Grötmyndig, enögd och absolut enkelspårig. Sådan är Jan Guillous senaste söndagskolumn i Aftonbladet, som vare sig man vill det eller inte med viss obönhörlighet leder tankarna till Jan Myrdal - ikonen för den åldrande skara av vänsterskribenter med rötterna i sjuttiotalet som Guillou tillhör.

Farbroderligt förebrående påpekar Guillou att Vänsterpartiets ledare Lars Ohly inte borde ha "förnedrat sig" till att på Expressens debattsida "försäkra att han inte är antisemit". Det var att kapitulera för "våra liberala redaktörer", som hellre vill diskutera "det påhittade problemet med vänsterns antisemitism" än "Israels ockupationspolitik eller krigsförbrytelser".

Varför påhittade?

Jo, meddelar Guillou, "vänstern är genom hela sin historia, och i alla sina förgreningar, antikolonialistisk och följaktligen antirasistisk.
Eftersom rasismen är ett grundelement i kolonialismen.
Att anklaga Lars Ohly för rasism är som att anklaga Kristdemokraterna för djävulsdyrkan eller Moderaterna för marknadsfientlighet. Det faller på sin ideologiska orimlighet".


Guillou slår också fast att antisemitism är "enfaldigt och reaktionärt". Därmed kan ingen inom vänstern vara antisemit. Vilket skulle bevisas.

En gång i världen - på senator McCarthys tid, osalig i åminnelse - hävdades "guilt by association", skuld genom anknytning. Enligt den s k mccarthyismen var den som var kommunist, eller annan vänster, per definition skyldig.

Nu lanserar Guillou en inverterad variant av samma hjärndöda doktrin - "innocence by association", oskyldighet genom anknytning. Den som är vänster är per definition oförmögen till antisemitism. Den ena mccarthyismen är naturligtvis inte bättre än den andra.

Alla bevis för antisemitism med vänsterförtecken skulle alltså bara vara "påhitt", hopkokade av cyniska "liberala redaktörer".

Man tar sig för pannan. Antisemitismen är varken exklusivt höger eller exklusivt vänster. Den kan dyka upp nästan var som helst. Till den digra exempelsamlingen från vänster hör, från det allra senaste - Ohlys favoritbloggare Jinge - till den antisemitism som på djupet präglade Sovjetunionen och dess satellitstater, vilka nog ändå får sägas ingå i vänsterns "förgreningar".

Sovjet och "folkdemokratierna" var inpyrda med antisemitism. Några axplock ur en mycket stor exempelsamling: "Kosmopoliter", d v s judar, var illa sedda och ständigt föremål för utrensningar under Stalins tid. Under sin sista tid i livet förberedde Stalin en utrensning av och rättegång mot de s k "mördarläkarna" - varav lejonparten, om inte alla, var judar. Det faktum att Raoul Wallenberg räddade 20 000 judar undan nazisterna var uppenbarligen ingen merit när Röda armén erövrade Budapest. Slansky-rättegången i dåvarande Tjeckoslovakien hade antisemitiska förtecken. Och så sent som 1968 jagade den polska kommunistiska regimen, i ett utbrott av akut antisemitism, ut 20 000 judiska intellektuella - varav många kom till Sverige.

Guillou hävdar, i dålig konspirationsteoretisk stil, att de "liberala redaktörerna" tar upp antisemismen för att slippa kritisera Israel. Men sanningen är, som varje normalbegåvad läsare av liberala ledarsidor under detta år kunnat konstatera, att det går utmärkt att kritisera Israel utan att förfalla till antisemitism. Sanningen är också att det med nästan pedantisk noggannhet ständigt framhållits, inte minst av "liberala redaktörer", att kritik av staten Israels politik inte per definition är antisemitism.



Av: Niklavs Lapukins


Dagens ledare


00:01 Viktigt men farligt »
00:01 Nygammalt i klassrummet »


Mer på UNT.se

Bloggosfären



KONTAKTA REDAKTIONEN

Skicka ett mejl till ledare@unt.se

POLITISK REDAKTION

Kolumnister

Annons



 


 





  Annonsera från 15:-
   Lokus bostad Lokus Jobb Lokus Motor Lokus Köp och Sälj
  Just nu 48346 annonser