Fredag 28 augusti. En polispatrull på rutinuppdrag möttes av stenkastning och kallade på förstärkning. När ytterligare patruller anlände trappades stenkastningen upp.
Som mest var ett tiotal polispatruller på plats. Sju ungdomar omhändertogs för störande av ordning och ytterligare ett antal visiterades. De omhändertagna släpptes senare på kvällen. En husbil i området brandhärjades och två personbilar fick skador.

Lördag 29 augusti. Under kvällen och natten sattes tre bilar i brand. Mycket orolig stämning i Gottsundaområdet, enligt vakthavande befäl.
Söndag 30 augusti. Under natten sattes en bil i brand vid Gottsunda kyrka och en brandbomb slängdes in i Gottsundabadet. Elden kunde dock släckas av badhusets personal.
Måndag 31 augusti. Ett tiotal ungdomar från Gottsunda samlades vid polishuset i Uppsala och anmälde polisen för övervåld och felaktigt agerande vid oroligheterna i stadsdelen den föregående helgen.

Tisdag 1 september. Den syns inte. Men den finns där, betongväggen som skiljer de svartklädda ungdomarna från polisen. De stirrar stint på varandra. Poliserna står på ena sidan Hugo Alfvéns väg. Ungdomarna på den andra. Ingen rör sig. Ingen säger något. Efter ett tiotal minuter går poliserna plötsligt tillbaka in i skåpbilen och spänningen släpper. Ingenting har hänt. Men ändå så mycket.

Klockan närmar sig tio på kvällen och vi befinner oss utanför pizzeria Verona på Bandstolsvägen i Valsätra. Det är här det kommer att hända i kväll, menar ungdomarna vi träffat tidigare på eftermiddagen. De har alla varit med i upploppen mot Uppsalapolisen den gångna veckan.
- Vi har under flera års tid blivit trakasserade av polisen. Så fort de får syn på oss stannar de och visiterar oss. Det sker framför familj och vänner så gott som dagligen. Vi är trötta på det och ser ingen annan utväg än att protestera på det här sättet. Vi känner oss förnedrade och tänker inte ta skit längre, säger en kille i grön tröja som inte vill säga sitt namn.

Alla i klungan av ungdomar som samlats runt oss är ivriga att få berätta sin historia. Flera av dem har ett kriminellt förflutet och känner sig förföljda av polisen, för andra handlar hatet mot myndigheten om att en bror eller vän blivit illa behandlad.
- Det finns många bra poliser här i Gottsunda, men en del av dem är rasister. De kallar oss "blattejävlar" och käftar med oss utan anledning. Vi vet inte om det här kommer att hjälpa, men det är en markering från vår sida att polisen inte kan behandla oss så här, vi vill bli lika bra behandlade som alla andra svenskar, säger Ali och visar upp blåmärken han säger sig ha fått från polisens batonger.

Han är helt klädd i svart. En luva döljer hans hår och över munnen har han knutit en palestinahalsduk. Hans vänner har liknande munderingar. I skenet från gatlamporna ser de nästan spöklika ut. Ett tiotal polisbilar cirkulerar runt i området, varannan minut passerar någon av dem pizzerian är ungdomarna står. Vissa poliser vinkar mot ungdomarna. De vinkar inte tillbaka.
- Polisens beteende är fruktansvärt provocerande. Jag fattar inte varför de håller på så där, vinkar och ställer upp sig på rad och stirrar på oss. Vi vill att de ska låta oss vara, säger Ali.

På frågan om det inte finns andra, bättre, sätt att protestera mot polisens påstådda agerande skakar han på huvudet.
- De står över oss. Vi har ingen makt jämfört med dem. Det är ingen idé att göra en anmälan mot en polis, utredningen läggs alltid ner i alla fall, säger Ali.
- Vi förstår det är fel att tända eld på bilar och kasta sten mot polisen. Men när vi gör så får vi uppmärksamhet och chansen att någon lyssnar på vad vi säger ökar.

Det var under fredagskvällen förra helgen som tumultet mellan polisen och ungdomarna från Gottsunda bröt ut på allvar. Fem ungdomar blev stoppade av polisen efter att en av dem visat fingret mot polisbilen och en annan dragit ned byxorna. Till slut omhändertogs sju ungdomar efter att polisen utsatts för stenkastning. Men vad som egentligen hände, hur mycket våld polisen använde för att omhänderta de sju ungdomarna, råder det delade meningar om. Åtta personer har anmält poliser för övervåld och tjänstefel. I intervjuer i lokala medier har polisen dock förnekat att något övervåld förekommit.
- Bråket med polisen kommer bara att bli värre och värre efter det här. Säg att du vågar skrika någonting till polisen den första kvällen, gången efter kastar du en sten. Du vill hela tiden våga lite mer, göra lite värre saker, säger 19-årige Adam.

Runt oss har ett gäng mindre killar i tioårsåldern samlats. Nyfiket vänder de sina öron uppåt mot oss. Men de aktar sig för att störa. Adam tittar oroat mot killarna och konstaterar:
- Det skapas en ond cirkel här i Gottsunda. De här killarna ser vad vi gör och försöker härma, förmodligen har de redan lärt sig att hata polisen trots att de inte haft någonting med dem att göra.
Adam önskar att det skulle finnas en fritidsgård för äldre ungdomar i Gottsunda. Han skulle också vilja att fler vuxna förebilder kunde röra sig i området.
- Vi saknar ungdomspoliserna som fanns här förut. De var trevliga och vi kände stort förtroende för dem. Det var inte alls lika rörigt här då.

Men vad är det egentligen som ligger bakom oroligheterna i Gottsundaområdet? Påståendet att ungdomarna inte har något annat för sig än att trakassera polisen och bränna upp bilar ter sig ganska banal i sammanhanget. Gottsunda har inte haft något gott rykte sedan det byggdes på 1970-talet. 22-åriga­ Mohammed förklarar:
- Jag kan bara tala för situationen som den är nu. Men många av oss har haft det jobbigt i skolan, flera hoppade av redan i gymnasiet. Själv har jag jättesvårt att få jobb och en av anledningarna är att jag är invandrare. Om man inte har några pengar dras man lätt in i kriminalitet.
Mohammed har tidigare använt narkotika, men slutat.
- Jag känner mig stämplad. Bara för att jag var kriminell när jag var yngre betyder det inte att jag håller på med något olagligt nu. Så fort jag går ut är jag rädd att träffa på en polis.

På Veronas uteservering träffar vi på Ayhan Altun. Hon har bott i Gottsunda i tre år och studerar juridik vid universitetet. Hon har god kontakt med ungdomarna som varit inblandade i bråken med polisen.
- Man kan väl säga att utanförskapet som många unga i området känner är en eld som ständigt brinner. Men för varje gång de känner sig orättvist behandlade av polisen läggs en vedpinne på elden och den flammar upp.
Ayhan Altun tror inte att ungdomarna kommer att ge sig den här gången.
- Kanske kommer det att sluta med att någon blir skjuten. Jag är rädd för det, säger hon.

När vi lämnar Bandstolsvägen vid ett-tiden på natten har ingenting hänt. Polisbilarna fortsätter att cirkulera. Ibland drar ungdomarna i väg i olika gruppkonstellationer och tvingar polisen att köra efter dem på cykelbanor och genom buskage.
Rapporten från vakthavande befäl visar dock att ett okänt antal ungdomar kastat en tårgaspatron mot polisen en timme senare.

Onsdag 2 september. Spelautomaterna inne på Pizzeria Verona går varma. Men vinsterna är sällsynta. Någon säger sig ha upptäckt ett system för vinstutdelningen och försöker förklara sin teori för grannen. Annars handlar samtalen runt Bandstolsvägen den här eftermiddagen mest om en ursäkt. Det är polisen som ska be ungdomarna om ursäkt för sitt agerande förra fredagen. Ursäkten är ett krav från ungdomarnas sida - annars tänker de fortsätta sina nattliga räder i området. Klockan halv åtta har de stämt möte med representanter från polisen.

Timmarna går. Några ungdomar går hem och byter om till svarta kläder. Man behöver inte titta på klockan för att veta att mötet snart ska äga rum. Antalet polisbilar i området ökar markant. Ali räknar till sju målade och tre civila bilar. Fyra personer från polisen anländer till platsen. Enligt en av dem, Roger Hellström, har de kommit överens med ungdomarnas kontaktperson att inte låta media vara med på mötet.
- Det skulle inte kännas bra att ha er där. Det här är en sak mellan oss och ungdomarna, säger Roger Hellström.

Samtidigt som skymningen faller över höghuset i Valsätra går de svartklädda killarna in till lokalen där de ska möta polisen. Några ändrar sig efter en stund och går tillbaka till tryggheten utanför pizzerian.
- Flera ungdomar från andra stadsdelar har hört av sig till oss och vill hjälpa till med den här kampen mot polisen. Men vi har sagt åt dem att vi måste klara av det här på egen hand. De får visa sina protester på annat sätt. Du har säkert hört att det brunnit i en del bilar där, säger en av dem.

Polisbilarna fortsätter att cirkulera. En timme senare öppnas dörrarna igen. Orden formligen bubblar ur massan som glatt rusar ut från lokalen. Polisen har bett om ursäkt!
- Det känns så himla skönt. I och med det här har ju poliserna erkänt att de behandlade oss fel i fredags, säger Adam och skrattar lyckligt upp mot den mörka himlen.
Men hans glädje blir kortvarig. Roger Hellström förtydligar sitt uttalande utanför lokalen:
- Vi har inte gett dem någon ursäkt. Det enda vi sa var att om utredningen visar att vi handlade fel i fredags, då ber vi om ursäkt. Men det är först då.
Förtydligandet får delat mottagande i lägret utanför pizzerian. Vissa vill glömma och förlåta. Andra vill fortsätta det de kallar sin revolution.
- Jag vill gå vidare. Men fortsätter polisen att behandla oss illa kommer vi att fortsätta våra protester. Då kommer vi inte att ge oss. Vi kan inte bli lyckliga förrän polisen låter oss vara, säger Adam.

Fotnot: Mohammed, Ali och Adam heter egentligen något annat.