Måndag 15 mars 2010
LevaPubl:090909
Förortens unga bör in i politiken
Det är en stor brist att inte ha med invandrare i ungdomsförbunden. De har ju potentiella lösningar på problemen i förorterna, skriver Amineh Kakabaveh och Ekim Caglar.
Läs upp
Skriv ut
Skicka
Kommentera
Dela
Ungdomar i dag känner att de inte får gehör för sina åsikter. Politik och politiker uppfattas som något som saknar verklighetsförankring. Det är alltför komplicerat och kostsamt för att engagera sig i. Det sägs att politiken är alltför långt bort från ungdomars vardag. Problemlösningen försvåras av att de politiska partiernas ungdomspolitik betraktas som alltför luddig. Det är en stor brist i Sverige i dag.
Ungdomsförbunden har svårt att locka till engagemang. De måste bli mer attraktiva och deras roll måste vara tydligare.
Trots en lagstadgad rätt att sprida budskap på offentliga platser lyser många ungdomsförbund med sin frånvaro i ett samhälle som är i allt större behov av politiskt engagemang. Detta borde syfta till mer än att försöka locka unga till att delta i folkomröstningar i våra val vart fjärde år. Enorma pengar satsades på att öka deltagandet i EU-valet i somras, utan någon plan på hur demokratin ska hållas levande vid sidan av omröstningar som den i somras. Sporadiska kampanjer som lockar till engagemang cementerar bilden: "var aktiva när det är val, resten är inte viktigt."
Villkoren för politiskt engagemang och ungdomarnas roll i samhället har generellt sett försämrats de senaste decennierna. En ökande ungdomsarbetslöshet är ett fundamentalt hinder för unga att utvecklas och integreras, men framförallt för att finna tid och intresse för att aktivera sig politiskt.
Och i förorten, där vi båda är verksamma i olika samhällsprojekt och arbeten bland ungdomar, menar vi att skillnaderna syns tydligast.
En bredare inkomstskillnad hindrar många unga med utländsk bakgrund från att ha pengar nog för att exempelvis kunna gå på bio, konserter eller delta i andra evenemang som kräver om än små, men i många fall avgörande, ekonomiska muskler.
I många fall kan ekonomin till och med hindra människor från att ta sig till de platser man vill på grund av dyra biljettpriser för tåg, buss eller tunnelbana. Därför är det till exempel av vikt att politiker lägger resurser på gratis kollektivtrafik en viss tid under dygnen till ungdomars fördel.
Om man skulle ha ett ungdomsperspektiv skulle en sådan lösning vara enkel, både att komma fram till och på sikt genomföra, även om det bara är ett plåster på såren för att göra vardagen mer dräglig.
Dessvärre handlar det inte bara om klasskillnader och rasism, utan också om könsförtryck till följd av klassamhället och en misslyckad integration. Det har kostat både samhället och individen på lång sikt. I "världens mest jämställda land" händer det mycket utan att någon ens vill eller vågar bry sig.
För att ta några exempel så har ungdomar, särskilt flickor med invandrarbakgrund, inte samma möjligheter och rättigheter som jämnåriga killar när det gäller rätten att delta på olika möten utanför skoltiden.
Det fåtal fritidsgårdar som finns används mest av killar. Det finns till och med ungdomsgårdar som endast besöks av killar, detta med myndigheter och makthavares goda minne. Att skattepengar används för att samhället ska skapa dessa könsskillnader är en allvarlig brist i Sveriges demokrati och jämställdhetspolitik. Man skulle kunna skapa effektiva lösningar genom att bilda feministiska grupper och seminarier inom förbunden där man lyfter hedersproblematiken som drabbar både killar och tjejer. Även här brister ungdomsförbunden i sitt arbete.
Trots att dessa problem varit väl synliga har många politiska partier och ungdomsförbund, framförallt på högerkanten, varit frånvarande i både debatter och beslut.
Hur ska man skapa en känsla av gemenskap och förtroende för ett samhälle som systematiskt sviker förortens ungdomar?
Det är alltid lättare att säga att ungdomar är för lata för att engagera sig politiskt, snarare än att lyssna på dem och därmed få ett underifrånperspektiv. I dagens samhälle är det tyvärr bara ett fåtal eldsjälar som tar kommandot som språkrör i de här frågorna, och det är otillräckligt för förorterna.
Mot bakgrund av detta är det för oss oförklarligt att många ungdomsförbund i Sverige inte prioriterar att skapa särskilda arbetsgrupper för att ge de demokratiska verktygen till massorna och motverka segregationen.
Förortsflickors extra utsatthet borde vara ytterligare en viktig aspekt för ungdomsförbunden, eftersom det är den delen av förorten som syns och hörs allra minst.
Det vore orättvist att lägga all skuld på ungdomsförbunden, eftersom detta handlar om förtroendet för hela det politiska systemet. Ingen kan avsäga sig ansvaret i frågan om den politiska exkluderingen av ungdomar. Men bäst utgångsläge bör ungdomsförbunden ha, åtminstone för att ha denna infallsvinkel.
Det är en stor brist att inte ha med invandrarungdomarna. Detta eftersom invandrare utgör en stor del av Sveriges befolkning, men även utifrån ett individuellt perspektiv då varje erfarenhet från de mest utsatta delarna av landet kan vara en potentiell lösning på problemen i förorterna.
Med en bredare politisk mobilisering av unga invandrare slipper vi dessutom en klyfta mellan förorterna och resten av Sverige, något som skulle tvätta bort många fördomar.
Att många invandrarungdomar kommer från politiskt engagerade familjer ger ytterligare perspektiv som Sverige borde ta vara på.
I förorterna måste partierna, och framförallt ungdomsförbunden, satsa mer på att kommunicera med unga för att ta tillvara den potential och nedtystade bild av verkligheten som kan formuleras av ungdomarna själva. Varför inte lyssna på fler fritidsledare, socialarbetare och lärare som är i nära kontakt med förorten? Eller ännu bättre, varför inte för en gångs skull sitta ner och lyssna på ungdomarna i förorten? Det har alla, och inte minst ungdomsförbunden, allt att vinna på - inte minst inför nästa års valrörelse, som annars bara ser till majoritetssamhället och ännu en gång exkluderar förorten.
Ungdomsförbunden har svårt att locka till engagemang. De måste bli mer attraktiva och deras roll måste vara tydligare.
Trots en lagstadgad rätt att sprida budskap på offentliga platser lyser många ungdomsförbund med sin frånvaro i ett samhälle som är i allt större behov av politiskt engagemang. Detta borde syfta till mer än att försöka locka unga till att delta i folkomröstningar i våra val vart fjärde år. Enorma pengar satsades på att öka deltagandet i EU-valet i somras, utan någon plan på hur demokratin ska hållas levande vid sidan av omröstningar som den i somras. Sporadiska kampanjer som lockar till engagemang cementerar bilden: "var aktiva när det är val, resten är inte viktigt."
Villkoren för politiskt engagemang och ungdomarnas roll i samhället har generellt sett försämrats de senaste decennierna. En ökande ungdomsarbetslöshet är ett fundamentalt hinder för unga att utvecklas och integreras, men framförallt för att finna tid och intresse för att aktivera sig politiskt.
Och i förorten, där vi båda är verksamma i olika samhällsprojekt och arbeten bland ungdomar, menar vi att skillnaderna syns tydligast.
En bredare inkomstskillnad hindrar många unga med utländsk bakgrund från att ha pengar nog för att exempelvis kunna gå på bio, konserter eller delta i andra evenemang som kräver om än små, men i många fall avgörande, ekonomiska muskler.
I många fall kan ekonomin till och med hindra människor från att ta sig till de platser man vill på grund av dyra biljettpriser för tåg, buss eller tunnelbana. Därför är det till exempel av vikt att politiker lägger resurser på gratis kollektivtrafik en viss tid under dygnen till ungdomars fördel.
Om man skulle ha ett ungdomsperspektiv skulle en sådan lösning vara enkel, både att komma fram till och på sikt genomföra, även om det bara är ett plåster på såren för att göra vardagen mer dräglig.
Dessvärre handlar det inte bara om klasskillnader och rasism, utan också om könsförtryck till följd av klassamhället och en misslyckad integration. Det har kostat både samhället och individen på lång sikt. I "världens mest jämställda land" händer det mycket utan att någon ens vill eller vågar bry sig.
För att ta några exempel så har ungdomar, särskilt flickor med invandrarbakgrund, inte samma möjligheter och rättigheter som jämnåriga killar när det gäller rätten att delta på olika möten utanför skoltiden.
Det fåtal fritidsgårdar som finns används mest av killar. Det finns till och med ungdomsgårdar som endast besöks av killar, detta med myndigheter och makthavares goda minne. Att skattepengar används för att samhället ska skapa dessa könsskillnader är en allvarlig brist i Sveriges demokrati och jämställdhetspolitik. Man skulle kunna skapa effektiva lösningar genom att bilda feministiska grupper och seminarier inom förbunden där man lyfter hedersproblematiken som drabbar både killar och tjejer. Även här brister ungdomsförbunden i sitt arbete.
Trots att dessa problem varit väl synliga har många politiska partier och ungdomsförbund, framförallt på högerkanten, varit frånvarande i både debatter och beslut.
Hur ska man skapa en känsla av gemenskap och förtroende för ett samhälle som systematiskt sviker förortens ungdomar?
Det är alltid lättare att säga att ungdomar är för lata för att engagera sig politiskt, snarare än att lyssna på dem och därmed få ett underifrånperspektiv. I dagens samhälle är det tyvärr bara ett fåtal eldsjälar som tar kommandot som språkrör i de här frågorna, och det är otillräckligt för förorterna.
Mot bakgrund av detta är det för oss oförklarligt att många ungdomsförbund i Sverige inte prioriterar att skapa särskilda arbetsgrupper för att ge de demokratiska verktygen till massorna och motverka segregationen.
Förortsflickors extra utsatthet borde vara ytterligare en viktig aspekt för ungdomsförbunden, eftersom det är den delen av förorten som syns och hörs allra minst.
Det vore orättvist att lägga all skuld på ungdomsförbunden, eftersom detta handlar om förtroendet för hela det politiska systemet. Ingen kan avsäga sig ansvaret i frågan om den politiska exkluderingen av ungdomar. Men bäst utgångsläge bör ungdomsförbunden ha, åtminstone för att ha denna infallsvinkel.
Det är en stor brist att inte ha med invandrarungdomarna. Detta eftersom invandrare utgör en stor del av Sveriges befolkning, men även utifrån ett individuellt perspektiv då varje erfarenhet från de mest utsatta delarna av landet kan vara en potentiell lösning på problemen i förorterna.
Med en bredare politisk mobilisering av unga invandrare slipper vi dessutom en klyfta mellan förorterna och resten av Sverige, något som skulle tvätta bort många fördomar.
Att många invandrarungdomar kommer från politiskt engagerade familjer ger ytterligare perspektiv som Sverige borde ta vara på.
I förorterna måste partierna, och framförallt ungdomsförbunden, satsa mer på att kommunicera med unga för att ta tillvara den potential och nedtystade bild av verkligheten som kan formuleras av ungdomarna själva. Varför inte lyssna på fler fritidsledare, socialarbetare och lärare som är i nära kontakt med förorten? Eller ännu bättre, varför inte för en gångs skull sitta ner och lyssna på ungdomarna i förorten? Det har alla, och inte minst ungdomsförbunden, allt att vinna på - inte minst inför nästa års valrörelse, som annars bara ser till majoritetssamhället och ännu en gång exkluderar förorten.
Amineh Kakabaveh
riksdagsledamot (V), socionom och ordförande i
Varken hora eller kuvad (VHEK)
Ekim Caglar
frilansskribent
UNT 9 /9 2009
riksdagsledamot (V), socionom och ordförande i
Varken hora eller kuvad (VHEK)
Ekim Caglar
frilansskribent
UNT 9 /9 2009
Belgisk räd mot kurder
Läs mer: Vart går Turkiet?
Detaljstyr inte lärarutbildningen
Läs mer: Vart går skolan?
Färre arbetslösa än 2003-2006
Medierna gjorde SD till martyrer
Vågar Bildt ta en seriös debatt?
Spåkligt otympligt
Mikrolån - lyft för kvinnor
Demokratin försvarades av högern
Vi vädjar om hänsyn till Uppsala
Läs mer: Uppsala universitet
Läs mer: Bostäder
Fräckt av rödgröna om sjukhusmat
Släpp ut kunskapen i samhället!
Låt folk välja själva, Hägglund!
Läs mer: Ska Rut vara kvar?
Castrokramare en risk för Sverige
Granska nedlagda våldtäktsfall!
S och V minskar kvinnofriden
2009 bildades sju naturreservat
Järnvägens aktörer missar tåget
Uppsala Arena - målet för eliten
Dagens debattartiklar
00:01 Detaljstyr inte lärarutbildningen »
00:01 Färre arbetslösa unga än 2003-2006 »
Mer på UNT.se
KONTAKT
DebattredaktörMaria Ripenberg
E-post: debatt@unt.se
REGLER FÖR DEBATTARTIKLAR
Läs vilka regler som gäller för debattartiklar på Åsikt Uppsala. »
Mest kommenterade bloggar
Kent Westman: Playoff 1 avklarat! (3) »Stafettbloggen: My name is Boivie, Joachim Boivie... (3) »
Rickelitos reality: Pest eller kolera? (2) »
Kajsa Holm: Bandygalan (2) »
Malin Bergvall: Grön ärtsoppa med pesto och fetaost (2) »
Håkan Karlsson: Några reflektioner... (2) »
Annons
Sök bland tusentals recept i UNT:s kokbok. 
Prenumerera på nyhetsbrevet från unt.se 
Gillar du golf? Titta in på UNT:s golfsajt 
Hur bra är du på sudoku?
Nyheter
08:52 Isen kvävde fiskarna08:40 Svenskarna tror på goda lönelyft
08:35 Orexo genomför emission
08:08 Cancer kan höja ungas livskvalitet
07:07 Stor brand i garagelänga i Sigtuna
06:55 Företagsidé: lura vargen
06:43 Man gripen för dödshotet mot KTH
06:25 Polisingripande vid stort bråk
18:54 Uppsalaforskare jagar big bang
13:41 Äldre man omkom vid frontalkrock
13:04 Fler anmäler våld
i nära relationer
09:03 De borgerliga backar om miljömål
Kultur & Nöje
09:08 Congasmästaren får ett uppsving08:07 Hårdkokt Uppsalafilm på dvd
13:00 Så berättar du bäst om ditt liv
Sport
08:00 Storvreta går in i slutspelet08:00 Viktig match väntar Sallén
20:30 Almtuna mot plusresultat
20:10 Ny bortaförlust för Tierp
Vad fick grannen ge för sitt hus? Hela listan med lagfarter. 
Köp dagens UNT som e-tidning. 
Har någon i bekantskapskretsen gift sig? 
Sök bland aktuella evenemang.
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är förbjuden.
