Publ:091005


Marianne Samuelsson
FOTO:Tobias Wallström/Scanpix Marianne Samuelsson

Samuelsson gjorde helt rätt

Våra politiker och landshövdingar är vilseledda. Landshövding ­Marianne Samuelsson gjorde rätt - hon kunde ha hänvisat till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, skriver Sture Åström och Bengt Holmgren.­


Läs upp
Skriv ut Skicka Kommentera
Dela

Skandalen med landshövding Marianne Samuelssons avsked på Gotland är mycket större än vad som uppmärksammats.
Hon gjorde rätt när hon gav Max Hansson tillstånd att på sin mark inom strandskyddat område bygga till två små stugor. Hon använde bara fel motivering. Hon skulle ha hänvisat till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Den är sedan länge överordnad svensk lag.

Enligt konventionen kan staten ta i anspråk privat mark eller begränsa ägarens nyttjande av den, exempelvis för strandskydd. Då stadgar den att "det allmännas" intrång i äganderätten skall vara "nödvändigt och ändamålsenligt" samt att "proportionalitetsprincipen" skall gälla. Denna kräver att det allmännas nytta skall överväga den enskildes nackdel.

Max Hanssons egendom kan man besiktiga med Lantmäteriverkets flygbilder på nätet. De visar att allmänhetens väg till stranden ingalunda försvåras. Således består "det allmännas nytta."

Ägarens nackdel skulle bli avsevärd, om han inte får nyttja sin egendom så som han önskar.

Konventionens tre punkter talar således för Hanssons tillbyggnad: Ett förbud är inte nödvändigt, inte ändamålsenligt och står inte i rimlig proportion till intrångets verkan.
Sedan trädde den större skandalen i dagen: Naturvårdsverket överklagar dispensen och skriver i sitt pressmeddelande: "Naturvårdsverket anser att ombyggnaden och tomtplatsavgränsningen innebär att mark som i dag är tillgänglig för allmänheten privatiseras."

Den ansvariga myndigheten känner inte till konventionen och kallar det "privatisering" då ägaren själv önskar disponera sin mark. Tala om förvirring! Begreppet "äga" vänds bak-och-fram.

Orsaken är att alla svenskar i ett halvt sekel har matats med myten om den "unika svenska allemansrätten". När semesterlagen tillkom på 30-talet ville Socialdemokraterna ge semesterfirarna tillgång till naturen.

Men det skulle bli dyrt att köpa in mark för statliga fritidsreservat, så de skapade i stället det juridiska begreppet "allemansrätt". Det gav alla tillgång till privat mark utan kostnad för staten. Man hävdade tesen att detta varit en sedvanerätt i alla tider, så att den stod över lagen som gav markägaren rätt att avvisa obehöriga.

Med sin kontroll av tjänstetillsättningar och forskningsanslag lyckades politikerna snärja akademierna till sådan servilitet att alla forskningsrapporter under 50 år bekräftat denna tes.
Det behövdes en fri aktör utanför akademierna, civilingenjören Gunnar Wiktorsson, för att avslöja tesen som en ren bluff. Det gjorde han 1996 i boken Den grundlagsskyddade myten med en grundlig genomgång av rättsläget genom historien. Förr i tiden fanns ingen "allmänhet". Den som vandrade i landskapet haffades enligt lösdriverilagen.

Den största skandalen är att våra landshövdingar och myndigheter vilseleds, eftersom lagarna ännu inte skrivits om i enlighet med Europakonventionen.

Sture Åström
styrelseledamot, Medborgarrättsrörelsen MRR
Bengt Holmgren
Nätverket Rätt Strandskydd NRS
UNT 5/10 2009


 


Dagens debattartiklar


00:01 Inget beslut om Forsmarks berg »
00:01 Alliansen ignorerar föräldrar »


Mer på UNT.se




KONTAKT

Debattredaktör
Maria Ripenberg
E-post: debatt@unt.se

Annons



 


 





  Annonsera från 15:-
   Lokus bostad Lokus Jobb Lokus Motor Lokus Köp och Sälj
  Just nu 48456 annonser