Tisdag 9 februari 2010
LevaPubl:091007
Staten missbrukar allemansrätten
Staten ser det som sin roll att konsekvent sätta allemansrätten framför äganderätten. Den använder allemansrätten som en ursäkt för att styra markanvändningen, anser Lars Ola Hull som är helt ense med Gunnar Wiktorsson.
Läs upp
Skriv ut
Skicka
Kommentera
Dela
En ägare av en ö i Gryts skärgård där han hade uppfört flera fritidshus med tillhörande
uthus samt hamnplats med brygga och båthus begärde och fick bygglov för att cirka tre meter från strand och tio meter från hamnplatsen uppföra för maskin- och verktygshall. I bygglovsärendet förklarade länsstyrelsen att strandskyddet var förverkat. Detta skedde
i början av 2000-talet. Två år senare sökte han bygglov för utbyggnad av båthuset.
Båthuset låg sedan tidigare ungefär 20 meter från maskinhallen och ytterligare tio meter från stranden med hamnen och bryggan. Utbyggnaden skulle innebära att avståndet till stranden blev sex meter.
Såväl länsstyrelse som miljödomstolen vägrade bygglovet. Miljödomstolen gjorde gällande att strandskyddet som var förverkat endast gällde uthus, att risk fanns för att båthuset skulle kunna utnyttjas till fritidsboende och att allemansrätten, som skulle ge enskilda rätten att passera mellan vattenbrynet och båthuset därmed skulle kränkas på ett sådant sätt att bygglovet för utbyggnaden av båthuset lagligen kunde vägras. Miljööverdomstolen gav inte prövningstillstånd.
Det här betraktelsesättet från domstolarnas sida har inget stöd i någon sedvana. Däremot har det stöd i statens möjligheter att styra användningen av den mark enskilda äger.
Allemansrätten alltså utvecklats till något, som staten numera har påtagit sig att försvara och till och med utveckla på bekostnad av äganderätten.
För det fall domstolarna i bygglovsärenden har gjort rätt fordras att det är ett nödvändigt allmänt intresse att hindra bygglovet och att staten kompenserar mark- och strandägaren för intrånget av beslutet av vägra bygglov. Det allmänna intresset borde vara förbrukat redan på grund av att ägarens uppförande av hamnanläggning, båthuset och maskinhallen tillåtits. Han har rätt till skydd av sina anläggningar. Den enskildes eventuella rätt att ta annans mark i anspråk väger också mycket lätt genom att vederbörande kan gå i land på massor med ställen och egentligen inte alls kan ha någon rätt att nyttja ägarens hamnplats och heller inte få beträda mark som ligger så här nära maskinhall och båthus.
Det finns ingen proportion i de uppgifter som myndigheter, lagstiftare och domstolar sprider om den eventuella sedvana som numera går under beteckningen "allemansrätten". Den är bara en ny företeelse på hur staten vill bestämma markanvändningen och en ytterligare urholkning av äganderätten.
Debatten borde inte handla om huruvida det existerar en allemansrätt eller inte. Den har inte varit några problem innan lagstiftaren lade sig i och domstolar började"skapa" ny allmänna intressen som saknar nödvändighet. Debatten borde i stället handla om hur äganderätten definieras så att lagstiftare, domstolar, myndighetsutövare och forskare förstår vilka intrång i äganderätten som är tillåtna enligt Sveriges internationella åtaganden. Nu tolkar de förhållandena på sitt sätt. Allemansrätten är bara en av brickorna i maktspelet.
uthus samt hamnplats med brygga och båthus begärde och fick bygglov för att cirka tre meter från strand och tio meter från hamnplatsen uppföra för maskin- och verktygshall. I bygglovsärendet förklarade länsstyrelsen att strandskyddet var förverkat. Detta skedde
i början av 2000-talet. Två år senare sökte han bygglov för utbyggnad av båthuset.
Båthuset låg sedan tidigare ungefär 20 meter från maskinhallen och ytterligare tio meter från stranden med hamnen och bryggan. Utbyggnaden skulle innebära att avståndet till stranden blev sex meter.
Såväl länsstyrelse som miljödomstolen vägrade bygglovet. Miljödomstolen gjorde gällande att strandskyddet som var förverkat endast gällde uthus, att risk fanns för att båthuset skulle kunna utnyttjas till fritidsboende och att allemansrätten, som skulle ge enskilda rätten att passera mellan vattenbrynet och båthuset därmed skulle kränkas på ett sådant sätt att bygglovet för utbyggnaden av båthuset lagligen kunde vägras. Miljööverdomstolen gav inte prövningstillstånd.
Det här betraktelsesättet från domstolarnas sida har inget stöd i någon sedvana. Däremot har det stöd i statens möjligheter att styra användningen av den mark enskilda äger.
Allemansrätten alltså utvecklats till något, som staten numera har påtagit sig att försvara och till och med utveckla på bekostnad av äganderätten.
För det fall domstolarna i bygglovsärenden har gjort rätt fordras att det är ett nödvändigt allmänt intresse att hindra bygglovet och att staten kompenserar mark- och strandägaren för intrånget av beslutet av vägra bygglov. Det allmänna intresset borde vara förbrukat redan på grund av att ägarens uppförande av hamnanläggning, båthuset och maskinhallen tillåtits. Han har rätt till skydd av sina anläggningar. Den enskildes eventuella rätt att ta annans mark i anspråk väger också mycket lätt genom att vederbörande kan gå i land på massor med ställen och egentligen inte alls kan ha någon rätt att nyttja ägarens hamnplats och heller inte få beträda mark som ligger så här nära maskinhall och båthus.
Det finns ingen proportion i de uppgifter som myndigheter, lagstiftare och domstolar sprider om den eventuella sedvana som numera går under beteckningen "allemansrätten". Den är bara en ny företeelse på hur staten vill bestämma markanvändningen och en ytterligare urholkning av äganderätten.
Debatten borde inte handla om huruvida det existerar en allemansrätt eller inte. Den har inte varit några problem innan lagstiftaren lade sig i och domstolar började"skapa" ny allmänna intressen som saknar nödvändighet. Debatten borde i stället handla om hur äganderätten definieras så att lagstiftare, domstolar, myndighetsutövare och forskare förstår vilka intrång i äganderätten som är tillåtna enligt Sveriges internationella åtaganden. Nu tolkar de förhållandena på sitt sätt. Allemansrätten är bara en av brickorna i maktspelet.
Lars Ola Hull
jur kand, europarättsjurist
jur kand, europarättsjurist
Alliansen ignorerar föräldrar
Inget beslut om Forsmarks berg
Enköping - historielös stad
Läs mer: Stadsmiljön i Uppsala
Ändra Östersjöns räddningsplan
Läs mer: Vad gör vi med jorden?
Uppsala kan bli nya flaskhalsen
Urholkad Las kräver ny modell
Gör om forskarnas karriärsystem
Vi måste samarbeta om skogen
Läs mer: Vad gör vi med jorden?
Dagens debattartiklar
00:01 Inget beslut om Forsmarks berg »
00:01 Alliansen ignorerar föräldrar »
Mer på UNT.se
REGLER FÖR DEBATTARTIKLAR
Läs vilka regler som gäller för debattartiklar på Åsikt Uppsala. »KONTAKT
DebattredaktörMaria Ripenberg
E-post: debatt@unt.se
Annons
Sök bland tusentals recept i UNT:s kokbok. 
Prenumerera på nyhetsbrevet från unt.se 
Gillar du golf? Titta in på UNT:s golfsajt 
Hur bra är du på sudoku?
Nyheter
19:16 Advokat prickas för sen handläggning19:05 Älgolycka vid Ramstalund
18:08 Uppsävja skola vann frågefinal
17:57 Tusen barn på idrottsfritids
17:05 Apotek i Heby kan bli privatägt
17:00 Fängelse för sexövergrepp
16:48 Konferens om stadsutveckling
15:49 Uppsägningar klara på UNT
14:55 Politiker dömd för grov förskingring
13:50 Tre män gripna för dödsskjutning
13:32 Ny gymnasiemässa i Uppsala
11:00 Unga gillar sina fritidsgårdar
Kultur & Nöje
15:32 Neil Dudgeon tar över i Midsomer15:19 Nya namn till årets Tupp
13:11 Big Comedy ger skrattgaranti
11:52 Colin Firth i sitt livs roll
11:40 Fokus på Polanski trots frånvaro
Sport
15:22 Eskhult: Det känns inget vidare15:05 Magnus Wikman ny förbundskapten
08:00 Gaddefors testas inför matchen
22:30 SSL-lagen vill inte ha upp fler lag från stan
Vad fick grannen ge för sitt hus? Hela listan med lagfarter. 
Köp dagens UNT som e-tidning. 
Har någon i bekantskapskretsen gift sig? 
Sök bland aktuella evenemang.
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är förbjuden.
