OROLIGHETERNA. Déjà vu! När man blickar tillbaka på de senaste oroligheterna i Gottsunda ser man att det upprepar sig. Sista dagen i ramadan förra året krossades ett 50-tal rutor på Gottsundaskolan och bussar utsattes för stenkastning.
Samma sak som vi nu ser i invandrartäta förorter har man redan stor erfarenhet av i Paris. Självfallet är det det missbrukade begreppet "utanförskap" som är det väl diagnostiserade problemet. Det är nog ingen som påstår något annat. Men det innebär inte att de hundratusentals hederliga människor som inte har ett arbete att gå till känner någon maning att kasta sten på polis och brandkår eller bränna upp grannens bil.
Allt tyder på att det i detta fall handlar om en oförmåga att passa in och hitta sin plats i det svenska samhället och känna samhörighet med landets invånare.

Jag är själv av invandrarbakgrund, och har många vänner och bekanta som själva flytt från sitt hemland, sökt en fristad, och funnit den i Sverige. Detta är däremot något som många av dagens invandrare och deras barn totalt misslyckats att göra. Hur kan dessa personer, som fått skydd av det land som visat dem solidaritet i deras situation, demonstrera sin tacksamhet genom att bränna tiotals bilar, krossa rutor och misshandla förbipasserande, och därefter ljuga och förtala de poliser och brandmän som går upp varje morgon för att göra sin plikt som medborgare?

Och värst av allt, sedan förvänta sig lojalitet och stöd, och få det (!) från andra invandrarungdomar som inte har deltagit i kravallerna. Så skedde inte med 1960-talets italienska invandrare eller 1970- och 1980-talets östeuropeiska flyktingar. Jag önskar en politisk anda som betecknas av fri information och öppenhet, men medier vägrar envist se det upprepade sambandet mellan kravallerna och ramadan.
Men det är inte enbart vårt eget skinn vi har att rädda. Som medborgare bär vi ett ansvar att inte lämna efter oss ett mångkulturellt kaos där alla hatar alla. Vi har barn och barnbarn att tänka på. Med detta sagt hoppas jag på en övergång till en ansvarsfull och långsiktig invandrings- och integrationspolitik, en politik som är solidarisk för alla.