Publ:091128


Dag Thelander från Uppsala inledde sin dramatikerkarriär redan som 14-åring. Numera är han engagerad i teaterprojekt både i Uppsala och i Stockholm.
FOTO:Robert Henriksson Dag Thelander från Uppsala inledde sin dramatikerkarriär redan som 14-åring. Numera är han engagerad i teaterprojekt både i Uppsala och i Stockholm.

Brinnande teaterregissör

Dag Thelander från Uppsala vill förvandla socialrealism till scenunderhållning. UNT har träffat en teaterregissör som brinner för skrivandet och att beskriva ett samhälle uppbyggt på självförakt.


Läs upp
Skriv ut Skicka Kommentera
Dela

Det är söndag kväll och Dag Thelander kommer in på Café Linné med rockslaget uppfällt mot höstrusket. Han har en "andlig baksmälla", som han säger, eftersom det var premiär i fredags.
Det blir en väldig anspänning, förklarar han, så här dagarna innan. Man bara jobbar och jobbar och så plötsligt är allt över. Allt bara släpper. Dag är regissör till pjäsen "Alla älskar Bernie Madoff" som spelas på Södra teatern i Stockholm. Det är en produkt av Dramalabbets aktualitetssatsning och handlar om den ekonomiska krisen. Allting kändes bra, tycker Dag. Salongen var fullsatt och de fick fina recensioner i både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.
- Jo, vi hade anledning att fira" säger han.
- Baksmällan är nog lite fysisk också.

Vi slår oss ner i fåtöljerna och jag ber Dag att börja med att berätta lite om sin bakgrund. Han talar långsamt och stannar ofta upp för att hitta rätt ord. Allting är väldigt välformulerat.

Dag började sin karriär som dramatiker tidigt. Redan vid fjorton års ålder skrev han sin första pjäs för en tävling på teater Galeasen. Förstapriset var en uppsättning med riktiga skådespelare och Dag vann.
- Det var första gången som jag tänkte att det här nog var något för mig, berättar han.
Så några år senare startade han en teatergrupp på Ungdomens hus. De repeterade varje torsdagskväll och ju längre tiden gick ju seriösare blev det. Samtidigt började Dag längta bort. En uppsättning som han särskilt minns från den tiden var deras tolkning av Markuells i Wadköping.

- Det var en riktigt småstadsfientlig uppsättning som vi 'översatte' så att den handlade om Uppsala i stället och det blev en ganska bra pjäs. Efter det kände jag att jag var tvungen att dra. Så jag flyttade hela långa vägen till Stockholm, säger han skrattande.
I dag jobbar Dag som regissör omväxlande i Stockholm och Uppsala. Han är dels på Dramalabbet och dels på Reginateatern. Där har han Teater C tillsammans med scenografen David Andrén och där kan han göra det han verkligen brinner för: att skriva.
- Egentligen är det nog det som jag ser som den verkliga konsten. Regin är mera en bisyssla.

Dag berättar att han som regissör är väldigt fokuserad på texten. Han vill att skådespelarna ska lyfta fram den så att publiken verkligen hör den. Det lyckas han med också. I princip varenda recension har lyft fram just hans textarbete.
"Effektivt berättat" och "skickligt hantverk" är kodord i dem. Dessutom nämns ofta hans förmåga att hantera aktuella ämnen. När Dags musikal "När musiken tog slut" hade premiär berömde exempelvis UNT honom för att förankra aktuella ämnen lokalt och göra "socialrealism till underhållning" (14/9).

Men tillbaka till det här med skrivandet. Dag berättar om att han just nu arbetar på en pjäs om självförakt. Det intresserar honom som en tendens i samhället, säger han. Hur samhället liksom är uppbyggt av en självföraktsideologi
- Jag är väldigt intresserad av idéer och moral. Vad som händer med idéer när de passerar genom människor. Och vad som händer med människor när idéer passerar genom dem.
Det sista är ett citat från David Hare, en av hans förebilder. Hare tillhör en brittisk socialrealistisk skola och med sin subtila dialog och psykologiska skärpa anses av många som en av världens främsta dramatiker.

- Han har en väldig förmåga att konkretisera, säger Dag.
- Jag blir oerhört inspirerad av honom.
Dag har själv satt upp pjäsen En vinterkärlek av Hare som hissades till skyarna av kritikerna.
- Jo, det var roligt. Men det var nog för att det är en av hans allra bästa pjäser också, säger han på sitt försiktiga, lite eftertänksamma sätt.

En annan dramatiker som Dag inspireras av är Bertolt Brecht. När han säger det går det plötsligt upp ett ljus för mig. Liksom Brecht är Dags pjäser nämligen textcentcentrerade, de har högt tempo och ibland ett och annat sångnummer inkastat. En annan likhet är humorn. Folk brister ut i gapskratt under föreställningarna.
- Jag gillar Brechts definition av teater, säger Dag.
- Han sa något i stil med att han ville att den skulle vara 'upplysande underhållning'. Det blir som en motsats till allt det här pratet om att teatern måste vara smärtsam. Det tycker inte jag.
Han tystnar några sekunder och ser eftertänksam ut. Så säger han plötsligt:
- Fast jag har ju ingenting emot teater som är det.

Nej, Dag vet
så klart att hans egna pjäser är roliga och rappa men också smärtsamma och sorgliga. Ofta skildrar de utsatta människor. Mobboffer, arbetslösa och mytomaner är några av dem som han har satt ljuset på men de handlar också om människor som är hatade av allmänheten. Alla älskar Bernie Madoff handlar exempelvis om en storsvindlare som kallats för "Amerikas mest hatade man". Han dömdes till ett fängelsestraff på hundrafemtio år efter att ha avslöjats av sina egna barn. I Dags regi och Gustav Tegbys manus blir Madoff en vanlig men charmig grabb med ett fast handslag som får folk att lita på honom. Det är en djupt humanistisk pjäs med öga för det lilla såväl som det stora i människan. Samtidigt är det en mycket politisk pjäs med en svidande kritik mot ett kapitalistiskt och individcentrerat samhälle.

Så är intervjun nästan slut och jag försöker formulera den där frågan som är så svår att ställa. Den som handlar om drivkraft i skrivandet och vad man brinner för. Men jag hittar ingen bra formulering. Så i stället frågar jag honom vad han tror om den ekonomiska krisen. Eftersom han har gjort en pjäs både om den på nittiotalet och en om den nu tänker jag att han borde ha mycket att säga om det. Men i stället ser han konfunderad ut.

- Jag är mycket
förvirrad, säger han.
- Jag känner att det kommer en massa förenklande analyser från både höger och vänster och det kan nästan bli förlamande. Men samtidigt tror jag att den här förvirringen gör att jag kan hålla på med den. Jag kan inte ha en färdig åsikt om det jag skriver om, då blir det stendött. Det måste finnas sånt där som kommunisterna pratade om... Vad heter det? Jo, just det: dialektik.
Av: Rasmus Landström


 


72018 TIPSA UNT | SMS/MMS
This div will be replaced

Michael Jacksons läkare åtalad

Conrad Murray riskerar upp till fyra års fängelse om hans fälls för att ha vållat superstjärnan Michael Jacksons död genom injektioner med bland annat lugnande medel.


This div will be replaced

Josef Fares hyllar farsan i ny film


Vilken artist var bäst?
Anders Ekborg Frispråkarn Jenny Silver Jessica Andersson Linda Pritchard Ola Pain of Salvation Salem Al Fakir       
Stressen är ofta påtaglig i våra liv. Nu måste vi lära oss att ta paus, skriver författarna till två nya självhjälpsböcker.
Foto:Sven-Olof Ahlgren/arkiv Stressen är ofta påtaglig i våra liv. Nu måste vi lära oss att ta paus, skriver författarna till två nya självhjälpsböcker.

Det lönar sig att slappa

Mer på UNT.se





Bildspel


KONTAKTA OSS

E-post till kulturredaktionen:
kultur@unt.se

E-post till kulturnyhetsredaktionen:
kulturnyheter@unt.se

Annons



 


 





  Annonsera från 15:-
   Lokus bostad Lokus Jobb Lokus Motor Lokus Köp och Sälj
  Just nu 48350 annonser